Recension: Pneumata

I Pneumata får vi följa detektiven David Hernandez. Han lider både av en traumatisk hjärnskada och sin frus dödsfall, och därmed bestämmer han sig för att begrava sig i jobb. Han ställer in siktet på att undersöka det mystiska komplexet, Clover Hill, vilket är beläget djupt inne på landsbygden. Denna lilla ort är plågad av en serie mord i de gamla lägenheterna.

Förra året släpptes Alan Wake II, och om vi har det spelet på ena sidan av skalan, så återfinns tyvärr Pneumata på motsatta sidan. Det här är inte en AAA-titel, så att jämföra spelen enbart rent tekniskt är inte rättvist, men som jag har nämnt många gånger förut, så gjorde verkligen utvecklarna av Deliver Us helt rätt genom att vända sina begränsningar till styrkor.

Det har inte utvecklarna av Pneumata lyssnat på, och istället har de skapat ett väldigt buggigt, ganska fult och undermåligt skådespelat TV-spel som vill så otroligt mycket men lyckas med ytterst få saker.

Det jag kan ge Pneumata är att det har ett ganska spännande narrativ och en del smarta lösningar med upphittade VHS-band där du sedan kan styra din karaktär inuti den uppspelande världen. Spelet har även en ganska skön stämning rakt igenom i fråga om mystik och musik.

Sedan är det tyvärr slut på superlativen, och resten visar tyvärr hur ofärdigt spelet är. Det börjar tidigt redan vid första mötet med en fiende. Dels att personen i fråga tål hur många pistolskott som helst mot huvudet är en sak, men när jag klättrar upp för en stege och fienden står kvar nedanför och vet varken ut eller in, så inser jag att AI:n på fienden är under all kritik och känslan av att det här är ett nytt spel är som bortblåst. Du kan heller inte röra dig ut ur rummet för oj, oj, det har ramlat ner en pappkartong i vägen! Det finns även möjlighet att bara hoppa över ett pyttelitet hinder, men som i många andra mindre bra spel kan du inte hoppa. Därmed blir
Pneumata otroligt linjärt och tråkigt.

Grafiken är ganska välgjord vad gäller miljöer, men karaktärer du möter är väldigt enkla och animationerna likaså. För att inte tala om ”skådespeleriet”! Många gånger är det plågsamt dåligt och det är skämskudde som gäller.

Ibland känns det även som om spelskaparna inte riktigt har gjort sin forskning. Som när du till exempel knipsar av ett hänglås med en rörtång blev jag lite fundersam.

Sammanfattningsvis vill Pneumata vara Alan Wake men har inga resurser för att ens kunna vara i närheten. Istället för att se sina begränsningar har de kört på ändå, och resultatet blir därmed tyvärr ganska daterat och undermåligt, vilket också betyget speglar.

Perp Games skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

This post is also available in English: Review: Pneumata.