Recension: Mount & Blade II – Bannerlord

I Mount & Blade II: Bannerlord är varje val viktigt; från det att din karaktär föds tills dess att den går ur tiden. När du väl har skapat din karaktär så är det dags att ge sig ut på äventyr i en alternativ medeltid, i det fiktiva landet Calradia. Träna upp din karaktär innan du ger dig ut i landet. Du kan välja mellan att vara fredlig eller helt sonika attackera grannbyarna. Du rekryterar soldater och bygger sakta, men säkert, upp din arme. Precis som i de flesta sandbox-spel så finns det massor av sido-uppdrag utöver huvudstoryn och du kan välja själv hur du vill ta dig igenom spelet. Du skapar helt enkelt ditt eget öde. Det är lika viktigt att ha bra relationer med din omgivning, som det är att vara duktig med ditt svärd och båge.

Mount & Blade II: Bannerlord utspelar sig 200 år före Mount & Blade: Warband, som släpptes 2010. Jag har inte spelat Warband, men vad jag har sett så bygger båda spelen på samma princip. När jag såg trailern så fick jag intrycket av att det här är ett strategispel – men det är det alltså inte. Mount & Blade II: Bannerlord är ett rollspel och här kan du verkligen nörda in dig i detaljer. Först ut – efter att du har valt vilken grupp du tillhör – så ska du skapa dig en avatar. Nu kan du ställa in varenda detalj i ansiktet och kroppen. När du sedan kommer till nästa steg så får du välja hur figuren var under tiden som den växte upp. Det du väljer här påverkar dina förmågor i spelet. Jag snöar snabbt in på att skapa en avatar som är så lik mig som möjligt och denna gång så kunde jag verkligen komma ganska nära.

Nu är det dags att träna på att bli en krigare. Träningsområdet är stort och här kan du träna på alla olika vapen och även strid på häst. Om det kliar i fingrarna och man vill börja spela så går det att komma tillbaka till träningsområdet vid ett senare tillfälle.

Efter allt detta så är det äntligen dags att börja ge sig ut och undersöka världen. Du kan välja om du vill vara aggressiv eller hjälpsam mot byarna i din närhet. Att attackera en by ensam är en dålig idé så till en början så blir det väldigt mycket ridande och samlande på pengar så att du kan rekrytera flera krigare. Miljöerna är fina och detaljerade, men det finns ändå något föråldrat över spelet. Det känns som om det är flera år äldre än vad det faktiskt är. Animationerna är ganska enkla och det finns en slags stelhet över hela upplägget.

Även om du kanske inte har för avsikt att attackera så finns det andra som har det och jag hamnade ganska snabbt i strid med ett gäng pirater. Att försöka slå någon från hästryggen är till en början mer tur än skicklighet; att du ens lyckas träffa och än mindre döda fienderna du möter. Spelmekaniken är bedrövlig och det känns mer som att jag rider runt som en yr höna än att jag faktiskt slåss för mitt liv. Jag dog, så jag stängde av spelet för att spela vidare senare.

När jag startar upp spelet igen så inser jag att allt det jag gjorde förut inte finns kvar. Jag var tydligen tvungen att manuellt spara mitt spel, vilket är ett ofog som har dött ut sen typ tio år tillbaka. Så det var bara att snällt börja om helt från början…

Sammanfattningsvis så är Mount & Blade II: Bannerlord imponerande stort och med intressant upplägg samt story, men rent spelmekaniskt så lämnar det massor att önska. Så väldigt blandat med högt och lågt och därför hamnar poängen precis i mitten.

Taleworlds skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

This post is also available in English: Review: Mount & Blade II – Bannerlord.