Genialisk eller vansinnigt? Gränsen är hårfin i The Dead Don't Die.

Det finns ett klassiskt utryck om att gränsen mellan genialitet och vansinne är hårfin – och så är verkligen fallet med The Dead Don’t Die. För jag ville verkligen tycka om den här filmen; jag förstår till fullo vad regissören och manusförfattaren Jim Jarmusch var ute efter. Men genomförandet lämnar mycket att önska.

The Dead don't die - screenshot - copyright Universal

I en liten, sömnig småstad börjar de döda att återuppstå och äter allt i sin väg. Poliserna Cliff (Bill Murray) och Ronnie (Adam Driver) måste nu försöka rädda det som räddas kan.

Filmens handling är verkligen inte mer avancerad än valfri, annan Zombie-apokalyps-film. Det enda som är lite nytt är anledningen till att de döda går igen. En annan sak som överraskar är att zombierna inte är särskilt kladdiga eller äckliga, utan ganska torra och blir till damm när de slås och skjuts sönder.

The Dead don't die - screenshot - copyright Universal

The Dead Don’t die är egentligen ett enda långt pekfinger till alla mainstream-filmer därute. Den vänder genren mot sig själv och tvingar publiken att faktiskt inse vilken fånig premiss det hela är: varför spenderar man sitt liv med att se på usla zombie-filmer? Häri ligger den genialiska delen av filmen, men efter det blir allting väldigt snabbt absurt.

The Dead don't die - screenshot - copyright Universal

För tyvärr så håller inte den premissen genom hela filmen utan helt plötsligt så börjar karaktärerna bryta den fjärde väggen och resultatet är att man ramlar ur storyn. Det känns som att Jarmusch ville klämma in allting i den här korta storyn, vilket gör att ingenting riktigt landar.

The Dead don't die - screenshot - copyright Universal

The Dead Don’t Die har ett ganska sävligt tempo och snabbt inser man att det är i allra högsta grad meningen. Du ska bli irriterad över hur långsamt karaktärerna pratar och rör sig. Det är enormt mycket upprepningar och samma sak där; allt är skapat för att få en reaktion. Jag ville verkligen tycka om den här filmen just för att det finns något mer i den än vad man är van vid. Problemet är att det hela rasar till slut samman och blir en enda lång axelryckning.

The Dead don't die - screenshot - copyright Universal

Blu-ray utgåvan uppvisar sedvanligt fin bild till den gräns som man kan få med en 1080p bild. Ljudet i DTS-HD är helt klart fullgott, men det här är verkligen ingen film som kräver ett avancerat ljudspår. Dialog och musik låter fin-fint, men filmen saknar helt och hållet surroundeffekter. Extramaterialet består av en del pyttekorta klipp som också känns som en del i hela filmens långfinger mot publiken. Det längsta klippet är på ett gäng Zombie-statister som skall försöka låta som zombies…

Sammanfattningsvis så är det här verkligen inte en film som jag vill rekommendera. Jag hatade den absolut inte. Det finns sekvenser i den som är underfundiga och roliga men det här är INTE den film som trailern säljer im. Trailern visar en helt annan sorts film istället för det ”experimentet” som The Dead Don’t Die faktiskt är. Så betyget blir ändå godkänt – men med en stor varning för att detta är inte den film du kanske tror att det är.