Hem Film & TV Recension: Django Unchained – bad-ass m*therf**ker

Recension: Django Unchained – bad-ass m*therf**ker

av senses.se

Quention Tarantinos nya film Django Unchained, fristående uppföljare/retake på en blaxploitationfilm med samma namn från 1966, har svensk premiär 18:e januari 2013. Leonardo DiCaprio, Christoph Waltz och Jamie Foxx i huvudrollerna.

Efter att ha avnjutit en tidig förhandsvisning av The Weinstein Company’s stora dragplåster inför Oscarssäsongen så kan vi snabbt konstatera – Django Unchained är Tarantino och den är det med bravur! Från det oerhört häftiga bildspråket och musiken, en slags modern homage till spaghetti-Westerns och Franco Nero’s original (Franco Nero har för övrigt ett litet gästspel i filmen), till Tarantinos helt unika, over-the-top våld och underbara dialog och karaktärer – allt finns här, i de nära 3 timmar som Django håller på. Christoph Waltz rockar fett (igen) och är filmens stora behållning, men även Jamie Foxx visar sina coolaste sida och växer allteftersom filmen utvecklas.

Stor fan av Leo DiCaprio som jag är, så tycker jag inte han är 100% till sin rätt här, men han är som vanligt bra och Sam L Jackson överraskar i en biroll som man först inte ens känner igen honom i (förrän han börjar prata och skjuter ut ”the n-word” som en kulspruta). Django sackar lite i de sista 20 minuterna, som känns lite påklistrade och näst intill onödiga, men som helhet är detta den Tarantino vi lärt oss älska genom åren. Gillar du Kill Bill och Pulp Fiction så köp en biljett redan nu. Är du känslig och rädd för en över-våld och generöst användande av ordet ”nigger” så gör du bäst i att stanna hemma. (5/5)

Missa inte detta

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.