Inom vissa visdomsskolor finns inte konceptet ondska som en enskild kraft som står i motsats till det goda, utan ondska definieras som ”avsaknaden av gott”, såsom ett hål i marken är avsaknaden av jord, mörker avsaknaden av ljus och kyla avsaknaden av värme, något C.S Lewis använder som metafor för ondskan i Narnia, där det är ”evig vinter, men aldrig jul”. Filmen Nürnberg rör på sätt och vis vid detta koncept – och det gör den till av förra årets bästa och mest intressanta filmer (lustigt nog är den också producerad av Walden Media, som stod bakom just Narnia-fimatiseringarna).
Vi har sett Nürnbergrättegångarna skildras förr, men James Vanderbilt (mannen bakom manus till David Finchers suggestiva Zodiac) väljer en väg som känns både fräsch och obehagligt intim. Istället för att fastna i det rent juridiska malandet, som lätt kan bli en torr historielektion, fokuserar Nürnberg på den mentala dragkampen i cellerna. Det är här filmen verkligen glänser och blir till den där känslomässiga-upplevelsen vi hoppats på.
Att se Russell Crowe transformeras till Hermann Göring är fantastiskt och visar åter hur strålande bra Crowe är i karaktärsroller. Han borde ha vunnit en Oscar för den briljanta The Insider och inte Gladiator (Insider-året hade tyvärr Denzel Washington emot sig i Training Day, som var en oemotståndlig naturkraft). Crowe spelar inte riksmarskalken som en endimensionell skurk, utan som en skrämmande intelligent och charmig manipulatör som nästan lyckas linda sin omgivning runt fingret. Rami Malek var i vår bok perfekt som Freddie Mercury i Bohemian Rhapsody, men har haft svårare att helt förkroppsliga roller efter det – han kan tendera att bli lite väl udda och plastig i sitt skådespel. Men han fungerar bra här som den alltmer besatte psykiatern Dr Doug Kelley. Det är ett perspektiv som överraskar; att se hur ondskans natur långsamt börjar äta sig in i den som är satt att studera den och låter sig förföras. Det här är inte bara en krigsfilm, det är en studie i mänsklig manipulation.
Bild Nürnberg 4K
SF Studios fysiska release på UHD 4K är en teknisk fullträff. Bilden, i native 4K, fångar Dariusz Wolskis strama men vackra foto med en detaljrikedom som får de gråa fängelseväggarna att nästan kännas kalla mot huden. Dolby Vision HDR ger ett fantastiskt djup i de mörkare scenerna utan att tappa nyanser i skuggorna.
Ljud
Ljudspåret är i DTS-HD Master Audio 5.1 och inte i Atmos som man kanske förväntar sig – men det gör precis vad det ska – det lämnar plats för dialogen (som är filmens hjärta) men fyller rummet med atmosfär i exempelvis regnovädret och miljöljuden utomhus.
Det är en fröjd att se en seriös historisk thriller få den här sortens kärlek på fysisk media i en tid då streamingtjänsterna ofta komprimerar sönder liknande material.
På extramaterialsfronten är det tyvärr sämre ställt, här finns inte tillstymmelse till något extramaterial alls – inte ens en trailer. Det är sorgligt att man inte satsar mer på denna front, då det är filmälskare och samlare som i första hand pungar ut för UHD 4K-utgåvor (alla andra nyfikna streamar ju).
Sammanfattning
Andra världskriget och Förintelsen kan vara två av de mest filmatiserade tema. Därför är det också svårt att förnya eller överraska i de genrerna, vad kan man möjligtvis berätta som vi inte redan sett och vet? Det geniala i James Vanderbilts film – förutom att den är supersnygg, vällåtande och välspelad, är att man törs lyfta på locket och även vända blicken mot nazisterna. Vilka var dom, egentligen – och vad har dom med oss att göra? Sådan bottenlös ondska de och andra totalitära regimer utsatt människor för måste ju vara något som är omänskligt. Eller? Obehagligt som det kan te sig, så var dom inte monster från en annan värld, de var människor – precis som oss. Vissa av dom var till och med charmiga och manipulativa figurer, som Crowes Hermann Göring, som hade kärleksfulla familjer och talets gåva. Vänskapen som växer fram mellan Dr Kelley och Göring under filmen är både varm och tidvis rörande och man ser plötsligt en människa bakom epitetet och uniformen. En människa som med berått mod kunde låta det ofattbara ske. Visst har vi sett hur man kan charmas av nazister i exempelvis Stephen Kings Sommardåd (Apt Pupil) och American History X, men här är en film som baseras på historiska fakta (även om en del säkert är dramatiserat) och det fängslar mycket mer än vad man först kan tro. De flesta av oss vet hur Nürnberg-rättegångarna slutade, men ändå sitter vi på helspänn och undrar ”vad ska hända nu?”.
Att Nürnberg inte kammat en enda Oscarsnominering i år visar bara på hur irrelevant prisgalan har blivit. James Vanderbilt må vara huvudsakligen känd som manusförfattare och detta är bara hans andra långfilm som regissör, ändå lyckas han med konststycket att göra en film om historiens mest kända rättegång och få den att kännas ny och överraskande. Genom att fokusera på psykiatrikerns perspektiv och låta Crowe och Malek duellera verbalt skapas en spänning som slår det mesta i thriller-väg vi sett de senaste åren. Det är en viktig påminnelse om att ondska sällan ser ut som ett monster – den ser ut som en människa du nästan skulle kunna gilla.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: Nuremberg.
Så här sätter vi betyg på Senses