Mosaic är grått, grått, grått... Men sen går det upp ett ljus...

Filmen Brazil, av regissören Terry Gilliam, är en av mina absoluta favoritfilmer och Inside (av danska Playdead Studios) är ett av mina topp tio spel genom tiderna. Så när jag såg trailern till det norska indie-spelet Mosaic så trodde jag att jag hade fått en perfekt blandning av dessa två favoriter. Hade min magkänsla rätt?

mosaic - krillbite - screenshot xbox one x

Du vaknar upp ur en dröm i din väldigt spartanska lägenhet. Du kollar telefonen och ser att du fått ett par meddelanden. Sätter dig och spelar lite Blip Blop innan du trött reser dig för att borsta tänderna. Dagen är grå, grå och åter grå. Du följer strömmen till ditt enormt tråkiga jobb. Men vad skulle hända om du en dag gick vänster istället för höger?

mosaic - krillbite - screenshot xbox one x

Mosaic är ett svårt spel att recensera för jag diggar verkligen tanken med spelet. Ett spel som får dig att tänka efter. Vad skulle hända om jag bryter mig ur mina monotona mönster och hittar en del av mitt liv som jag inte ens visste fanns? När du väljer att din avatar ska gå emot strömmen så börjar färg sippra in i spelet och du får uppleva saker som du aldrig skulle ha gjort om du hade gått på i samma spår.

mosaic - krillbite - screenshot xbox one x

Vad som saknas i Mosaic är tyvärr en engagerande spelupplevelse. Det här hade mer fungerat som en interaktiv spelfilm. För det är inte mycket spelande som man får göra. Det närmaste spelande är när man ska utföra det enormt tråkiga jobbet som din karaktär har. Det är förvirrande, irriterande och enormt tråkigt.

mosaic - krillbite - screenshot xbox one x

Nu förstår jag givetvis att detta är meningen, men då hade det behövts något mer utöver det – en motvikt till poängen, som ändå blir tydlig. Inside, till exempel, är en dystopi med liknana känsla, men där Inside är ett väldigt spännande spel så är Mosaic – på sin höjd – ett väldigt intressant experiment.

mosaic - krillbite - screenshot xbox one x
Spelet i spelet Blip Blop är en tydlig drift med mobilspelens meningslöshet.

Men hur uttråkad jag än var ibland när jag ”spelade” Mosaic så är det ändå spelet jag tänker på mest. Spelet är ganska kort och för en liten slant är det helt klart värt att upplevas. Både för att det kryper in under skinnet på dig och för att det är värt att sponsra independent-spelstudios. Pendlade mycket mellan om jag ville rekommendera spelet eller inte, just för att det är ett speltekniskt ganska tråkigt spel. Men då allt annat runt omkring är så väldigt udda och samtidigt rätt coolt, så bestämde jag mig ändå för att ge en rekommendation. Testa upplevelsen.