Fem stycken Oscars-nomineringar till trots så är Lady Bird inte så imponerande.

Regissören Greta Gerwig är mer känd som skådespelerska och har gjort ett antal större och mindre roller: senast så lånade hon ut rösten till utbytesstudenten i Wes Andersons Isle of dogs, som jag recenserade i våras. Hon regidebuterade ihop med en annan regissör 2008 med långfilmen Nights and Weekends och nu tio år senare så är hon tillbaka som både regi och manusförfattare på Lady Bird. En film som kammade hem hela fem Oscarsnomineringar 

Christine ”Lady Bird” McPherson går sista året på en katolsk High School. Hon bråkar med sin mamma Marion (Laurie Metcalf), försöker bli av med sin oskuld och hitta ett bra college. Familjen har det svårt ekonomiskt och det hela blir inte bättre av att hennes pappa Larry (Tracy Letts) blir av med jobbet. Det suger att vara tonåring och den ende som förstår henne är hennes bästis Julie (Beanie Feldstein).

Lady Bird är tyvärr inte särskilt nyskapande, den har inte särskilt originell dialog, den är inte särskilt överraskande rolig men det hela är ändå ett gediget hantverk av manusförfattaren och regissören Gerwig. Den bjuder på helt okej skådespelarinsatser från alla inblandade, utom Laurie Metcalf som är briljant i sin roll som mamman. Samspelet mellan henne och Saoirse Ronan är levande och genuint och även samspelet med Tracy Letts, som spelar pappan, är fint och varmt. 

Ändå har jag svårt att förstå varför det blev så mycket snack om den här filmen. Det bränner aldrig riktigt till, den makar på i sin takt och det händer lite saker – men till skillnad mot till exempel filmen Juno så finns det inget egentligt hot eller problem för Lady Bird att ta sig förbi. Visst, hennes mamma är sur och killen som hon tycker om visar sig vara gay, men i slutändan så blir filmen en enda lång axelryckning. 

Blu-ray utgåvan är OK; bilden funkar men känns lite tunn och färgfattig. Ljudet är inget speciellt alls och detta är absolut ingen sån film som behöver ett avancerat ljudsystem. Utgåvan innehåller även ett kommentarspår och en kort dokumentär, som var helt okej. 

Filmen är egentligen inte direkt dålig, men den är verkligen inte det mästerverk som snacket sa att den skulle vara. Jag förstår mig inte på Oscarsnomineringarna alls, det finns många andra filmer som är mycket bättre som aldrig fått en enda nominering. Betyget blir okej, för att den ändå är välgjord och välspelad, men på grund av hypen runt filmen så sjunker betyget då jag hade förväntat mig mycket mer.