Den siste av det gamla gardet av Hollywood-skådespelare har avlidit vid den aktningsvärda åldern av 103 år. För den yngre publiken är Kirk Douglas kanske inte så känd, trots ett stort antal filmklassiker på sin långa CV – givetvis Stanely Kubricks Spartacus, som en av de mest kända. Min favoritfilm med honom är den rätt fåniga och udda Västern-komedin The Villian (Eller Cactus Jack som den fick heta i Sverige) från 1979 och Tough Guys från 1986.
Han började sin filmkarriär med filmen The Strange Love of Martha Ivers (1946) och filmade sedan ända fram till och med 2008; en imponerande bedrift då han utöver sin höga ålder också överlevt både en helikopter-krasch och en rejäl stroke (två separata händelser) under 1990-talet.
Vet inte var jag läste eller hörde den här historien, men jag tycker den är väldigt fin: Det var några år sedan; Kirk Douglas sitter hemma, han tittar på en film på TV och gråter. Hans son Michael Douglas (Ant-Man, Basic Instinct) kommer in i rummet och frågar.
– Varför gråter du pappa?
– (Kirk tittar upp på sin son med rödgråtna ögon) Jag minns inte att jag har gjort den här filmen…
Michael slänger en blick på TV.
– Men Pappa, det där är ju inte du, det där är ju jag!
Vila i frid, Issur Danielovitch.
