Fantastiska Vidunder serien gick från topp till botten med denna förvirrande uppföljare.

Att försöka förklara vad Fantastiska Vidunder: Grindelwalds brott handlar om är tvåtusen ord som jag inte tänker tråka er med. I korthet så flyr Grindelwald, i Johnny Depps skepnad, från det magiska fängelset och likt Depp en gång gjorde själv, så styr han kosan till Europa där Newt Scamander (Eddie Redmayne) jagar efter honom. Grindelwald begår inga brott under filmens gång. Vi har bara fått höra vilken ond baddie han är, men han gör inga större grejer. Den här filmen känns som om den vill svara på massa frågor som vi aldrig har ställt. 

fantastiska vidunder Grindelwalds brott recension

Det som gör mig mest upprörd med Fantastiska Vidunder: Grindelwalds brott är att mina två favoritkaraktärer från ettan; Jacob Kowalski (Dan Fogler) och Queenie (Alison Sudol) slarvas bort å det grövsta. När Jacob offrar sitt minne i slutet på första filmen och ställer sig i regnet, så är det en emotionellt superstark scen som knyter ihop hela den filmen. När Queenie möter honom i hans butik där i slutet med det lilla leendet, så är det ett sånt perfekt avslut. I den här filmen så har Jacob inte alls tappat minnet, han minns allt – tydligen så glömmer man bara dåliga minnen. Queenie håller honom förtrollad och vill inget annat än att gifta sig och då Jacob säger nej- inte för att han inte älskar henne utan för att det är förbjudet för en magisk person och en mugglare att gifta sig – blir hon arg och lämnar honom. Sen är de åtskilda hela filmen tills att hon tydligen någonstans blir hjärntvättad och SPOILER ALERT går över till den mörka sidan. What the serious F€%&?!

fantastiska vidunder Grindelwalds brott recension

Hela filmen känns som en enda lång uppbyggnad till en tredje film och de försöker sig på en Empire Strikes Back, att gå mot det mörka hållet. Problemet är att man inte bryr sig tillräckligt om karaktärerna för att känna oro för hur det faktiskt går för dem. 

fantastiska vidunder Grindelwalds brott recension

Det finns givetvis ljuspunkter även i denna misär och det är bland annat en extremt söt Niffler, att vi får återse Hogwarts (dock i digital form denna gång) och denna sanslöst fina UHD-utgåvan. För även om det är svårt att njuta av filmens handling, så kan man njuta av den kristallklara och krispiga bilden vi bjuds på i 4K Ultra HD. Det finns en sekvens då Queenie går genom staden med ett paraply och vi ser varje, individuell vattendroppe. Kontrasten mellan mörkt och ljust är perfekt. Ljudet i Dolby Atmos går inte heller av för hackor och balansen mellan dialog och effekter är mycket tillfredställande. En hel del extra-material finns även med på skivan. En del av dem är tyvärr samma tradigt promotion-trams för filmen vi redan sett, men sen finns det även ett par stycken som är mer matnyttiga och bra; till exempel den om hur man digitalt återuppbyggde Hogwarts för denna film.

niffler

Sammanfattningsvis så var jag grymt besviken på Fantastiska Vidunder: Grindelwalds brott. Första filmen var kanske inte en perfekt film, men jämfört med denna är den ett mästerverk. Jag är inte ett Harry Potter-fan, men är man det så kanske man kan få mer ur filmen än vad jag fick. Som spelfilm är den dock mest en bedrövlig, ospännande soppa. Tyvärr.