Goosebumps 2 handlar om att buktalardockan Slappy släpps ut, av misstag, från R.L. Stines outgivna bok Haunted Halloween då den hittas utav två pojkar som samlar skrot. Till en början så verkar Slappy kunna hjälpa dem med olika saker, men snart inser de sitt misstag med att ha släppt lös honom och de måste rädda hela staden från Slappys magiska varelser som attackerar den.
I första Goosebumps-filmen så får vi möta tre ungdomar, som utav misstag släpper ut R.L. Stines kreationer ur hans magiska böcker. I andra filmen får vi möta tre ungdomar som utav misstag släpper ut.. Vänta nu- Goosebumps 2 har ju exakt samma grundhistoria som första filmen och lösningen på det stavas ”helt ny rollbesättning”. Istället för att vi får följa ungdomarna från första filmen så får vi istället stifta bekantskap med tre helt nya.
Jack Black, som hade huvudrollen som R.L. Stine i första filmen, lyser med sin frånvaro i uppföljaren hela vägen till tredje akten; då han dyker upp och SPOILER ALERT inte gör ett enda dugg för handlingen. Det är så vansinnigt tydligt att Jack Black bara varit med en dag och sedan tack och hej. Läste någonstans att hans gage var för högt för Goosebumps 2, men då kanske man istället ska tänka, ”ska vi verkligen göra en film till om vi inte ens tror på den så mycket att den får samma budget som första filmen?”. I första Goosebumps gjorde Jack Black även rösten till Slappy, men inte ens det gör han i uppföljaren utan det är voice-over veteranen Mick Wingert som får ta över.
Madison Iseman, Jeremy Ray Taylor, och Caleel Harris – som spelar det nya gänget tonåringar – gör vad de kan med tråkig regi och platt manus. Det finns bland annat en sekvens som så tydligt visar hur lite filmskaparna bryr sig om slutprodukten: Grabbarna skall ta sig in hos en mobbare som snott boken från dem. I vardagsrummet sover mobbarens farmor (eller om det är mormor…?) och de smyger sig förbi henne. Viktigt att hålla tyst. När de hittat boken och kommer ned för trappan igen så finns det ingen farmor inom synhåll. Det finns ingen information om var hon tog vägen, men tydligen så vet grabbarna något som vi som publik inte vet för de för ett väldans liv utan att vara ett dugg oroliga för att bli påkomna. Något är helt klart bortklippt och det finns inget intresse för att lösa det på ett snyggt sätt. En annan, liknande sådan sekvens, är mot slutet då de strider om boken och jag ska inte säga exakt vad som händer – för då spoilar jag slutet – men precis som med mor-/farmodern, så känns det som att något saknas.
Det finns några få ljuspunkter dock, jag skrattade faktiskt högt en gång åt en pumpa och så är UHD-utgåvan som helhet bra. Goosebumps 2s smala budget syns dock även i UHD-transfern som därmed inte har riktigt lika slipad look som till exempel Overlord, som är helt magisk på formatet i 4K. Ljudet, däremot, dundrar på fint i Dolby Atmos och det här är verkligen filmens styrka. För även om Goosebumps 2 inte är någon tiopoängare som film, så är ljudet riktigt nära det. Det finns även en hel uppsjö med extra-material; allt från gag-reels till dokumentärer och många andra roliga filmklipp. Riktigt saftig utgåva med andra ord – synd bara att huvudfilmen är så medioker.
Sammanfattningsvis så är jag som 42-årig man kanske inte den primära publiken för Goosebumps 2, men jämfört med första filmen – som både hade lite kärlek, spänning och faktiskt utveckling av karaktärer – så har Goosebumps 2 ingenting av det. Det här är så platt som det bara går. UHD-utgåvan räddar helt klart upp slutbetyget.
