Recension: Cutthroat Island (BD)

Cutthroat Island var filmen som fick Carolco Pictures – produktionsbolaget bakom succén Terminator 2: Judgement Day – att gå i konkurs. Filmen kostade 98 miljoner dollar (vissa källor säger att den kan ha kostat så mycket som 114 miljoner) att producera och när den gick upp på biograferna 1995 så drog den endast in 10 miljoner dollar, totalt. Än idag finns det ingen film som har gått så mycket back som Cutthroat Island. Men är verkligen filmen så usel som siffrorna säger?

Morgan Adams (Geena Davis) är på jakt efter sin farbror Dawg Brown (Frank Langella), som dödat hennes far och själv är på jakt efter tre bitar av en skattkarta. På vägen möter hon lurendrejaren William Shaw (Matthew Modine) och tillsammans ger de sig ut på ett äventyr som de sent kommer glömma.

Cutthroat Island regisserades av finländaren Renny Harlin – som tidigare har gett oss filmer såsom Die Hard 2 – Die Harder och en av mina personliga favoritfilmer The Long kiss Goodnight (som hade premiär året efter Cutthroat Island) – och jag måste säga att det är absolut inget fel på produktionsvärdet. Cutthroat Island är habilt konstruerad och har flera av de snyggaste stuntscener jag har sett. Det finns en sekvens när Geena Davis hoppar ut genom ett fönster och landar på en vagn som är helt episk! Det är många som säger att Matthew Modine är anledningen till att filmen inte gick hem hos publiken. Från början var den rollen vigd till Michael Douglas, men han hoppade av när han insåg att hans roll skulle bli mindre i förmån för att göra Geena Davis roll större (som vid tillfället också råkade vara gift med regissören – Hollywood). Modine kom in i filmen i absolut sista sekund och var kanske inte något favoritval. Han har burit en huvudroll förut i Kubricks Full Metal Jacket, men det finns något fumligt över hans porträtt av Shaw som helt enkelt inte funkar. Nu är det dock inte den egentliga anledningen till att filmen blev en flopp.

Nä, den verkliga anledningen till att filmen blev en flopp är… ingen aning faktiskt. För den har verkligen allt som en piratfilm ska ha: Den har humorn, den har action och den har bland de snyggaste sjöbataljerna jag har sett med enbart praktiska effekter. Jag tror bara att filmen helt enkelt hade en otrolig otur och premiär i en tid då ingen var intresserad av att se en piratfilm. För det kan inte heller vara att för att Geena Davis har huvudrollen och skulle ha för lite ”star-power” för att bära en hel film, då hon året efter spelar i The Long Kiss Goodnight och den filmen blev en av nittiotalets stora succéer.

Det var en hel del bråk bakom kulisserna och Harlin var upptagen med annat och hann därmed förmodligen inte se en del rejäla missar i manus och uppbyggnad. Så Cutthroat Island är på intet sätt en perfekt film – men den förtjänar verkligen inte epitetet världens största flopp!

Svenska Studio S ska ha en eloge först för att de väljer att släppa äldre filmer (Gud… Jag kallade precis en film från 1995 för ”äldre”…) på Blu-ray och även lagt ner tid på att skicka med ordentligt bakom kulisserna-material på skivan. Det finns en hel del godbitar att titta på och även ett intressant kommentarspår. Tyvärr så är det lite sämre ställt med tekniken på utgåvan. När jag slår igång filmen så kan jag välja mellan Dolby Digital 5.1 eller DTS-HD Master Audio. Jag väljer, min vana, trogen DTS… Vafalls? Förstärkaren kodar av ljudet som DTS men bara 2.0. Så jag väljer Dolby Digital 5.1-spåret istället, samma sak här: 2.0. Jag börjar fundera på om min förstärkare är felinställd men sen läser jag på baksidan av fodralet DTS-HD 2.0 och Dolby Digital 2.0. Så på fodralet står det rätt, men i menyerna står det fel. Ganska slarvigt tycker jag personligen.

Sen står det att filmen är Digitalt Restaurerad och visst är bilden ganska skarp och fin, men det är något med färgerna och ljuset som ser udda ut. Tydligast är i slutet (precis i slutstriden) i en scen mellan Morgan och Dawg där ljuset blir extremt överexponerat i hans panna så det ser ut som man har dragit nivåerna för högt. Jag jobbar själv med färgkorrigering och det ser ut som om att man använt samma inställningar som till en mörkare bild och nivån har blivit kvar av misstag.

Blu-ray-utgåvans små skavanker till trots och att filmen kanske inte är Oscars-material rakt igenom, så vill jag ändå rekommendera Cutthroat Island – det är en film som är många gånger bättre än sitt rykte!

This post is also available in English: Review: Cutthroat Island (BD).