Crazy Rich Asians är årets stora rom-com-överraskning.

Långfilmskomedin Crazy Rich Asians var en av 2018 års stora snackisar i USA. Baserad på en bok med samma namn, så är filmen den första, högbudgetflmen lanserad av en stor filmstudio (Warner Bros) att innehålla en (99,9%) helt asiatisk rollista. Och för den stora, asiatiska befolkningen i USA var detta varmt välkommet – resultatet på bio var överväldigande (240 miljoner i intäkter, world-wide, mot en budget på 30), lite på samma sätt som Black Panther innehöll nästan uteslutande svarta i huvudrollerna; något man ditintills inte sett i en mainstream, Marvel-film.

crazy rich asians recesion

New York-professorn Rachel Chu (en charmerande Constance Wu) har just börjat dejta Nick Young (Henry Golding), en poppis ungkarl som verkar ha alla ögon på sig, bland NY asiatiska crowd men som lyckas hemlighålla för Rachel att han är del av en familj som är en av Singapores absolut rikaste. När Rachel hakar på Nick till vännens bröllop i hemlandet så får hon uppleva vad rikedom i ett rikt land faktiskt innebär och varför det enda som är galnare och mer krångligt än kärlek, är familjen.

Crazy Rich Asians börjar lite trevande och det är inte helt lätt att köpa premissen att ”alla”, utom just Rachel, vet vem Nick Young och hans familj är. Samtidigt tar sig storyn snabbt och Singapore visar sig vara en underbar, men också snårig plats, som är fylld av färggranna karaktärer (Awkwafina) såväl som ormar (speciellt i form av Nicks mamma, spelad av Kinas stora stjärna Michelle Yeoh). Andra halvan lyckas dock vara både romantisk, spännande samt berörande och som helhet är Crazy Rich Asians en färgglad och samtidigt härligt, klassisk rom-com utan för stora överdrifter. Henry Cho (känd från Hangover-filmerna) står för den kulturella komedin, men vi hade kanske väntat oss mer kulturkrockar mellan gammalt och nytt á la Mitt Stora Feta Grekiska Bröllop (som vi också älskar).

crazy rich asians vinnare

Blu-ray-utgåvan av filmen är bra, färgerna i det fantastiska landet/staden är glimrande och man undrar vad vi hade kunnat få uppleva i form av neonfärger och kontrast i kvällsscenerna om vi fått utgåvan i UHD 4K (som WB inte släpper i Sverige). Extramaterialet är lite åt det sparsamma hållet, men innehåller ändå en intressant featurette om hur man rollsatte filmen och adapterade den populära boken samt en gag reel där alla skådisar fånar sig i och mellan tagningarna.

Crazy Rich Asians kan få svårt att hitta en stor publik utanför USA (och Asien) och det är synd. I Sverige gick filmen aldrig ens upp på bio. Onekligen är det så att skådespelare man känner igen och beundrar drar intresse, men man ska inte döma filmen efter namnen på omslaget. Utan att predika till kören så blir det tydligt att bra filmer är bra filmer och dåliga filmer är dåliga filmer, oavsett etnicitet på de inblandande – representation gör varken filmer bättre eller sämre. Crazy Rich Asians må på ytan handla om kineser, i Singapore och den amerikanska diasporan, men innehållsmässigt är den som vilken annan, skön dramakomedi som helst och därför absolut ska avnjutas av alla som älskar bra sådana. En modern Askungen-saga i sagolik, österländsk miljö. Vi kan tänka oss sämre premisser.