Christoffer Robin & Nalle Puh är en rolig, vacker och emotionell film med Oscarsnominerade specialeffekter.

Nalle Puh – eller Winnie the Pooh, som han heter på engelska – har aldrig varit en av mina favoriter. Jag har alltid tyckt att han är lite fånig, seg och rakt ut sagt tråkig. Sen såg jag trailern för Christoffer Robin & Nalle Puh (Eller Christopher Robin, kort och gott som den heter i utlandet) och den lyckades röra mig till tårar. Så när Blu-ray skivan dök upp på redaktionen kastade jag mig över den!

Christoffer Robin & Nalle Puh

Christopher Robin (Orton O’Brien) har en sista picnic med hela gänget i Sjumilaskogen. Han lovar Nalle Puh (Jim Cummings) och de andra att han aldrig kommer glömma dem. Sen bär det av till internatskola och därefter slussas han in ut i vuxenlivet. Christoffer Robin (Ewan McGregor) som vuxen man får jobb på Winslows väskfabrik och som familjeförsörjare till sin dotter Madeline (Bronte Carmichael) och sin fru Evelyn (Hayley Axwell) har han väldigt lite tid att tänka på eller ens minnas sina vänner i Sjumilaskogen. Väskförsäljningen sjunker och Christoffers chef Giles Winslow (Mark Gatiss) tvingar honom att stanna i London över helgen för att lösa hur de ska effektivisera produktionen med 20 procent. Helgens resa med familjen blir inställd och besvikna åker Evelyn och Madeline till familjens stuga på landet alldeles själva. Då Christoffer Robin är ensam kvar i London så dyker plötsligt Nalle Puh upp, för första gången på 30 år. Han behöver hjälp för alla hans vänner i Sjumilaskogen är borta. En till en början motvillig Christoffer bestämmer sig för att hjälpa sin gamle vän att finna hans vänner.

Christoffer Robin & Nalle Puh

Regissören Marc Forster är verkligen inte den personen som jag trodde skulle få mig att verkligen gilla Nalle Puh och hans värld. Forster har gjort tunga filmer som Monsters Ball, actionfilmer som World War Z och den usla Bond-filmen Quantum of Solace så att han skulle vara regissören bakom Christoffer Robin & Nalle Puh kändes väldigt oväntat (men ändå inte, när vi tänker på mästerverken Flyga Drake (The Kite Runner) och den tematiskt liknande Finding Neverland).

Christoffer Robin & Nalle Puh

Christoffer Robin & Nalle Puh håller ett väldigt bra tempo rakt igenom, utan att kännas stressad eller att vi saknar information. Under några korta minuter i förtexten komprimeras 30 år av Christoffer Robins uppväxt utan att det känns fånigt eller påskyndat. Så vi förstår varför pojken Christoffer Robin blir den man han sedan blir. Mötet med Nalle Puh är väldigt emotionellt och mycket är tack vare de superba specialeffekterna som gör att Nalle Puh verkligen ser ut som en teddybjörn och med Jim Cummings underbara röst, som bara gör att man bara älskar den här lilla, dum-snälla björnen. Ewan McGregors värme och charm lägger den sista pusselbiten för att mitt anti-Puh-hjärta ska brista. Det finns gott om skratt också och min favoritkaraktär är helt klart Ior (Brad Garrett), som fick mig att garva både en och två gånger. 

Christoffer Robin & Nalle Puh

Hayley Atwell som Evelyn är som alltid duktig, men hennes karaktär är tyvärr ganska platt och tråkig och får inte så vansinnigt mycket att göra. Dottern Madeline (spelad av Bronte Charmichael) däremot får desto mer betydelse och hon känns genuin och sann i alla sina scener. 

Med totalt fem manusförfattare så skulle man kunna tro att Christoffer Robin och Nalle Puh skulle ha ett vattentätt, perfekt manus, men det är tyvärr där filmen faller lite. Det är lite för många klassiska klyschor och historien känns på intet sätt ny. Det är lite som Hook, fast med Christoffer Robin istället för Peter Pan – eller för den delen J.M. Barrie (författaren till Peter Pan) som är rädd för att bli vuxen (och dö) i Finding Neverland. Det är samma gamla historia om att växa upp och glömma sin lekfullhet, glömma livet, inte se sin familj som behöver en. Slutet kan man räkna ut hur lätt som helst. 

Christoffer Robin & Nalle Puh

Christoffer Robin & Nalle Puh finns även dubbad till svenska och är det något jag är ännu mer allergisk mot än dubbad tecknad film så är det dubbad spel-film. För recensionens skull så slog jag över till den svenska dubbningen och då vi i Sverige normalt sett är väldigt duktiga på att dubba filmer (såsom till exempel i Coco) så faller hela känslan totalt i Christoffer Robin & Nalle Puh. Det är ett faktum att jag vet hur Ewan McGregor låter i verkligheten och Emil Almén, som dubbar honom, har inte ett enda dugg gemensamt med McGregor. Jan Jönson, som Nalle Puh, har inte heller en suck mot Jim Cummings. Så jag rekommenderar verkligen inte den svenska dubbningen, utan läs då hellre undertexterna för era barn, om ni tittar tillsammans. 

Blu-ray utgåvan är helt okey, men jag känner att mörka scener går åt det gråa hållet istället för att hålla den djupa svärta jag är van med. Nu är detta ju inte en UHD 4K-utgåva med HDR (då Disney i Norden ännu inte börjat med det), men det finns ändå BD-filmer som ser bättre ut än såhär. Ljudet är bra, rent men inget märkvärdigt. Det finns även en hel del dokumentärer med på skivan, som faktiskt var ganska informativa. 

Sammanfattningsvis: manuset är tunt och det här är en historia som vi har hört förut – fast jag bryr mig inte. Christoffer Robin & Nalle Puh berörde mig ändå och det här är en fin film som jag rekommenderar starkt!