TL;DR
Dolphin G (Comfort) är en kompakt laddhybrid med en systemeffekt på 212 hästkrafter och ett pris på 369 900 BYD. Den levererar omedelbar gasrespons, mjuk fjädring och uppnådde 80 till 95 kilometer räckvidd på ren el. Däremot tränger däck- och vindljud in i högre hastigheter, skärmen förblir för ljus i mörker och förarstöden piper påträngande. Modellen passar förare som vill ha en välutrustad vardagsbil för elpendling.
Vi på senses.se har testat, skrivit om och recenserat en lång rad olika produkter genom åren, men än så länge aldrig bilar. Så nu skriver vi lite historia med denna recension av Dolphin G från kinesiska BYD (Build Your Dreams). För att göra bilrecensionerna så ingående som möjligt har vi tagit fram ett helt nytt koncept som vi kommer recensera alla bilar efter.

Varje kategori får ett eget betyg och längst ned hittar du slutbetyget. Den sista kategorin; Signatur är där vi använder vår samlade erfarenhet för att fundera över vad som gör just den här bilen unik. En Corvette Stingray är kanske inte världens mest ekonomiska bil att äga eller köra, men dess Signatur är skyhög! Det är just därför vi vill ha med den kategorin. Alla bilar måste inte vara bäst på allt för att vara intressanta.
Jag hämtade ut BYD Dolphin G Comfort den 19 oktober. Efter två veckor bakom ratten tycker jag mig ha fått en bra bild av både för- och nackdelarna. Så utan större omsvep ger vi oss in i första sektionen.

Styrning & styrka
BYD Dolphin G Comfort placerar sig mitt i modellutbudet. Den har en sammanlagd systemeffekt på 212 hästkrafter, precis som versionerna Boost och Sport. Instegsmodellen Active får nöja sig med 176 hästkrafter. Den fyrcylindriga bensinmotorn på 1,5 liter ger 95 hästkrafter i samtliga versioner, men tillsammans med elmotorn finns det betydligt mer kraft att hämta när den behövs. Det här är alltså ingen liten stadsbil som får kämpa för att komma upp i fart.
Det är framför allt den omedelbara responsen som imponerar. Det finns något väldigt tillfredsställande i att trycka ned gaspedalen och känna att bilen svarar direkt, utan att först behöva fundera på växel eller varvtal. Elmotorn levererar kraft direkt när gaspedalen trycks ned och bilen känns kvickare än vad dess yttre antyder.
Jag har aldrig kört en elektrifierad bil tidigare, så när jag väl hade slutat imponeras av den rena accelerationen började jag fundera över hur sömlöst drivlinan arbetar. Dolphin G är en laddhybrid, men inte riktigt av det traditionella slaget. BYD kallar tekniken DM-i Super Hybrid 5.0 och i grunden är det en så kallad serie-parallellhybrid. Det låter mer komplicerat än det är.

I EV-läget går bilen på el från batteriet, precis som en elbil. När bensinmotorn behövs kan den fungera som ett litet kraftverk som producerar el medan elmotorn fortfarande driver hjulen. Men vid exempelvis högre hastigheter kan bensinmotorn också kopplas direkt till hjulen. Till skillnad från en ren seriehybrid kan den alltså göra båda sakerna. En liten markering i displayen visar EV eller HEV, men själva växlingen mellan drivsätten sköter bilen. Det enda jag egentligen märkte var när bensinmotorn startade. Resten fick tekniken lösa själv.
Styrningen är lätt och följsam, vilket gör parkering och stadskörning enkla. På landsväg känns Dolphin G trygg och stabil, men den försöker aldrig vara sportig. Söker du mycket återkoppling från framhjulen finns det roligare alternativ.

Fokus ligger i stället på komfort. Fjädringen sväljer ojämnheter, vägskarvar och gropar övertygande. Däremot fick jag vänja mig vid tyngden. Dolphin G är betydligt mindre än min vanliga Skoda Octavia kombi, men väger närmare 300 kilo mer. På riktigt kurviga vägar kunde den därför kännas lite topptung och jag vågade inte ta kurvorna som med min Skoda. Det kan förstås bero på att jag inte hunnit hitta rätt körstil under de här två veckorna. Jag vill inte döma ut väghållningen för något som lika gärna kan bero på föraren. Men för den som, liksom jag, är ovan vid el- och hybridbilar är det värt att komma ihåg: det är en tung bil i ett litet skal.
Ekonomi
Om någon modell i Dolphin G-serien känns mest vettig att lägga pengarna på är det Comfort. Active är billigare och Boost ger samma motoreffekt och elräckvidd som Comfort, men det är först här jag tycker att utrustningen får det där lilla extra.

Active har ett mindre batteri på 7,42 kWh och klarar enligt WLTP upp till 40 kilometer på el. Boost, Comfort och Sport delar däremot batteriet på 18,3 kWh, med upp till 105 kilometer på ren el och totalt 1 040 kilometer på full tank och laddat batteri. Det är alltså inte räckvidden som skiljer Boost från Comfort, utan utrustningen. I Comfort får man bland annat panoramatak, head-up-display, eljusterbar förarstol och 360-graderskamera. Det är sådant som gör skillnad under tiden man faktiskt äger bilen. För mig känns Comfort som den mest genomtänkta kombinationen, även om Boost är ett vettigt alternativ för den som hellre sparar pengarna.


Det betyder inte att allt är självklart. BYD har fortfarande en del att bevisa i Sverige. Garantier och specifikationer ser bra ut på pappret, men hur står sig andrahandsvärdet? Ingen vet riktigt hur en fem eller sex år gammal Dolphin G kommer att värderas jämfört med mer etablerade alternativ från Volkswagen, Kia eller Toyota.
Under testperioden framstod vardagsekonomin däremot som en av bilens starkaste sidor. Om du laddar hemma och pendlar korta sträckor går det att köra stora delar av vardagen på el, med bensinmotorn som trygghet på längre turer. Har du under fem mil till jobbet kan du under gynnsamma förhållanden klara tur och retur på en laddning. Kan du dessutom ladda på jobbet blir möjligheterna ännu större. Det är precis den kombinationen som gör laddhybriden intressant. Du kan utnyttja eldriften under veckan utan att behöva börja planera nästa långresa efter var laddstolparna finns. För mig är det en ganska stor poäng.

Det blev extra tydligt när jag räknade på laddkostnaden under testet. En full laddning vid en publik snabbladdare tog runt 35 minuter och kostade över 90 kronor. Räknat på ungefär nio mils elräckvidd blir det cirka tio kronor per mil. Samtidigt kostade bensinen omkring 15,70 kronor litern och jag noterade en förbrukning på imponerande låga 0,4 liter per mil. Det ger ungefär 6,30 kronor milen, alltså mindre än vad just den snabbladdningen kostade. Det här säger förstås inte att bensin alltid är billigare än el, bara att det spelar stor roll var man laddar. Hemma blir kalkylen en helt annan.
Man får också mycket utrustning för pengarna. Funktioner som hos konkurrenterna gömmer sig i dyra tillvalspaket ingår här från början. Allt håller inte riktigt samma kvalitetsnivå som de europeiska märkena, men vissa detaljer överraskar positivt. Det är lite av bilens genomgående tema: du får mängder av funktioner, men upptäcker efterhand vilka du faktiskt använder och vilka som mest ser bra ut på en utrustningslista.

Jag återkommer ändå till samma slutsats när jag jämför versionerna: om prisskillnaden mot Boost (cirka 20.000kr) är rimlig hade jag valt Comfort. Inte för att jag får längre räckvidd eller mer kraft, utan för att jag uppskattar den extra utrustningen. Boost ger egentligen väldigt mycket av samma bil för mindre pengar. Men just i det här testet var det Comfort som fick mig att känna att helheten satt där den skulle.
I dagens mått mätt är Dolphin G Comfort förhållande vis billig. I det här utförandet kostar den runt 360 000 kronor men den känns ändå prisvärd. För det är ju faktiskt skillnad på dyrt och mycket pengar.
Nytta
Det är lätt att underskatta Dolphin G vid första anblicken. På parkeringen ser den ut som en ganska kompakt halvkombi, men väl inne känns bilen större än yttermåtten antyder. Framför allt är baksätet förvånansvärt rymligt, med plats för både vuxna och barn i bilstol. ISOFIX-fästen finns på de yttre baksätesplatserna och även fram på passagerarsidan.
Jag brukar testa baksäten genom att först ställa in förarstolen efter min längd och sedan sätta mig bakom mig själv. Det gick förhållandevis bra här. Inte så att jag vill sitta där under en hel semesterresa, men kortare sträckor fungerar utan problem. Man sitter ganska högt bak, vilket också bidrar till känslan av utrymme. Och låt oss vara ärliga: om jag med mina 196 centimeter över huvud taget kan sitta bakom mig själv är det ett rätt hyggligt betyg. Kortare passagerare lär ha betydligt bättre komfort.

För vardagens sysslor fungerar bilen fint. Bagageutrymmet är på 425 liter och veckohandlingen får plats utan problem. Men ska hela familjen packa för en längre semester märks det att Dolphin G fortfarande är en kompaktbil, inte en stor kombi. Jag är trots allt van vid en Octavia, och då blir man lätt bortskämd med lastutrymme.

Vissa detaljer börjar också störa efter ett tag. Den stora mittskärmen är imponerande, men har tagit över funktioner som lika gärna kunde ha skötts med vanliga knappar. En enkel justering kräver ibland fler tryck än den borde. På uppfarten spelar det ingen roll. Under körning blir det däremot onödigt distraherande. Det finns en anledning till att en vanlig knapp kan vara så bra: man lär sig var den sitter och behöver knappt ta blicken från vägen. Den enkelheten saknar jag ibland här.

Och så har vi hjälpsystemen. De vill gärna hjälpa till, ibland betydligt mer än jag önskar. Det piper, plongar och om du kör en kort sträcka utan säkerhetsbälte kommer en röst som förkunnar: ”Du ska använda säkerhetsbältet.” Den går inte att stänga av. Varningarnas intensitet går att justera, men även på lägsta nivån tyckte jag att de störde mer än de hjälpte.
Jag är van vid att använda backspeglarna när jag backar och inte bara förlita mig på kameror och sensorer. Det betyder inte att systemen är dåliga. Tvärtom bygger säkerhetssystemet på både kamera och radar och kan upptäcka hinder även när sikten är sämre. Men för mig, som är en van bilförare och dessutom nyligen tagit körkort för tung personbil, blir mängden varningar ibland mer distraherande än hjälpsam.


Samtidigt ska jag vara rättvis. Betydligt dyrare bilar erbjuder mindre utrymme och sämre praktiska lösningar. Dolphin G kombinerar ett kompakt yttre med en förvånansvärt vuxen interiör. Det gör den lätt att leva med.
Sittkomfort & miljö
Det tog inte många mil innan jag förstod varför så många verkar bli positivt överraskade av Dolphin G. Bilen gör ett bättre första intryck än jag hade väntat mig. Men vissa skavanker visar sig först när nyhetens behag lagt sig.
Kupén känns modern, ljus och mer påkostad än vad många nog fortfarande förknippar med kinesiska bilar. BYD vill uppenbarligen visa att de kan bygga något både genomtänkt och attraktivt, och för det mesta lyckas de.
Det stora panoramataket bidrar mycket till rymdkänslan. Det går inte att öppna, så någon sollucka är det inte. Däremot kan man med en knapptryckning dra undan innertaket och släppa in ljus genom glasskivan. Jag har försökt hitta tydlig information om hur säkert ett så stort glastak är om bilen skulle rulla runt. Det jag hittat är att det är klassat för att klara belastningen, men glas är ju ändå glas, tänker jag. Personligen stod funktionen inte på min önskelista. Jag förstår absolut att andra uppskattar ljuset och känslan av rymd, men jag hade nog hellre lagt pengarna på något som förbättrar själva körupplevelsen.

Stolarna är bekväma under normala vardagsresor, men jag blev aldrig förälskad i dem. Efter längre körningar saknar jag bättre stöd och fler möjligheter att hitta den perfekta körställningen. Att bara förarstolen har elektrisk inställning medan passageraren får justera manuellt känns dessutom lite snålt. Det är ingen katastrof i vardagen, men i en bil som vill kännas lite lyxigare blir sådana små skillnader ganska tydliga.
I stan är bilen nästan meditativt tyst. Men när hastigheten ökar på landsvägen blev jag faktiskt förvånad över hur mycket ljud som letar sig in. Däckljud och vindsus hörs tydligt redan innan förbränningsmotorn startar, och när den väl gör det ökar ljudnivån ytterligare. Det är förstås inget öronbedövande brus, och man kan utan problem prata med sina medpassagerare. Men kontrasten mot den nästan ljudlösa stadskörningen är stor och jag hade faktiskt väntat mig bättre ljudisolering i en modern bil från 2026.

Här finns lite av Dolphin G:s identitetskris. Den vill vara modern, teknisk och nästan premium, men samtidigt prisvärd. Ibland drar ambitionerna åt olika håll. Några detaljer känns riktigt genomarbetade, andra visar var BYD har behövt hålla igen för att behålla prislappen.
Jag blev alltså ofta imponerad, ibland frustrerad och då och då förvirrad över designvalen. Men sällan missnöjd. Dolphin G når inte hela vägen fram till de bästa europeiska konkurrenterna i kvalitetskänsla och ergonomi, men kommer närmare än fördomarna om kinesiska bilar låter påskina. Det är i sig ett starkt betyg.
På kyliga morgnar uppskattade jag hur snabbt kupén blev varm och trivsam. Värmepumpen gör sitt jobb, och stolsvärmen och rattvärmen besparar en den där första kvarten av lidande som vissa bilar fortfarande verkar tycka är acceptabelt. Det där låter kanske som en liten sak, men på en mörk och kall svensk morgon uppskattar jag det betydligt mer än ytterligare några hästkrafter. När kylan verkligen biter påverkas förstås räckvidden, precis som hos andra elektrifierade bilar. Den som utgår blint från WLTP-siffrorna kan behöva justera sina förväntningar.

Däremot hade jag gärna sett enklare åtkomst till vissa funktioner, särskilt med handskar på händerna. Pekskärmar är inte alltid den naturligaste lösningen när fingrarna är kalla och vägarna hala. Här ska BYD ändå ha pluspoäng för att många funktioner fortfarande har fysiska reglage, bland annat vindrutetorkare, farthållare och fönsterhissar. Det är inte alls självklart i alla moderna bilar.

Elektronik & Energi
Batteriet och drivlinan samarbetar sömlöst. Energihanteringen sker mestadels utan att jag behöver fundera över den. Det kanske inte låter så märkvärdigt, men de bästa systemen är ofta de man knappt märker av. Efter ett tag slutade jag titta efter vad som drev bilen för stunden och koncentrerade mig bara på att köra. Det är nog det bästa beröm jag kan ge tekniken.
På pappret har Comfort en WLTP-förbrukning på 15,9 kWh per 100 kilometer och en räckvidd på omkring 105 kilometer på ren el. Sådana siffror ska förstås ses som ett optimistiskt riktmärke, inte ett löfte. Temperatur, hastighet, vind och högerfot påverkar mycket. Under mitt test kom jag mellan 80 och 95 kilometer på ren el, så 105 känns inte alls osannolikt en varm sommardag.
I stadstrafik och blandad pendling hushållar bilen bra med batteriet. Men pressar man den i motorvägshastighet under längre sträckor försvinner procenten betydligt snabbare, och vips kopplas bensinmotorn in. Personligen tycker jag att laddhybrid är vägen att gå när det gäller moderna bilar. Man får ju fördelarna från båda världarna. Dessutom är bensintanken så pass stor att bilen kan köra närmare 90 mil på bensin innan det är dags att tanka.
Laddningen fungerar bra i vardagen, även om Dolphin G inte tillhör de snabbaste på marknaden. Hemmaladdning lär vara det naturliga valet för många, men vid en snabbladdare märks skillnaden mot de allra snabbaste konkurrenterna.

När jag använde en snabbladdare på en bensinstation så laddade jag fullt på runt 35 minuter, till en kostnad av över 90 kronor. Räknat på ungefär nio mils elräckvidd är det omkring tio kronor milen. Samtidigt låg bensinpriset under testet kring 15,70 kronor litern och bilen drog imponerande låga 0,4 liter per mil. Det blir cirka 6,30 kronor milen, alltså billigare än just den snabbladdningen. Ska man få ut den ekonomiska vinsten av eldriften är det med andra ord framför allt hemma man bör ladda.
Den stora 12,8-tumsskärmen är skarp och ser riktigt snygg ut när man visar upp bilen. Men många funktioner ligger som sagt flera menyval bort. En justering som hade tagit någon sekund med en vanlig knapp blir lätt en liten utflykt i pekskärmen. Det spelar ingen ju ingen större roll på uppfarten, men under körning vill jag inte sitta och leta efter rätt symbol. Särskilt inte om jag har handskar på mig.

Sedan har vi ljusstyrkan. Skärmen är ordentligt ljusstark, vilket är trevligt på dagen. På kvällen är det en helt annan historia. Trots att jag aktiverade nattläget och drog ned ljusstyrkan till 4 procent tyckte jag fortfarande att den lyste alldeles för mycket. Det slutade med att jag stängde av skärmen helt när jag körde i mörker. Det fungerade som nödlösning, men visst borde man kunna få en modern bilskärm att bli ordentligt mörk utan att behöva släcka den?

Som tur är finns det också en hel del att berömma. Apple CarPlay och Android Auto fungerade klockrent under testet. Det är ett enormt plus att kunna använda telefonens viktigaste funktioner via bilens skärm, som navigation, musik och samtal, utan att behöva vänja sig vid ännu ett helt nytt system.
Signatur
Jag blev inte imponerad av designen på samma sätt som första gången man ser en Polestar eller en välutrustad Audi. Jag blev inte heller golvad av accelerationen, infotainmentsystemet eller någon särskild premiumdetalj. Hade någon efter första provkörningen frågat vad som gjorde Dolphin G speciell hade jag haft svårt att svara.
Men sedan hände något. Ju längre jag levde med bilen, desto mindre tänkte jag på den. Normalt låter det som kritik. Här är det tvärtom. Dolphin G blev snabbt en naturlig del av vardagen. Jag behövde inte planera runt den eller oroa mig för den. Den gjorde sitt jobb på morgonen, under pendlingen, utanför affären och på längre resor utan att kräva uppmärksamhet.

Om jag stod hos handlaren i dag och skulle lägga mina egna pengar på en Dolphin G hade jag utan tvekan valt Comfort. Active känns för avskalad. Boost är en kompromiss jag inte riktigt förstår mig på. Sport tillför inte tillräckligt för att motivera sitt existensberättigande. Med Comfort faller bitarna på plats.
Det är också en bil som växer med tiden. Först ser man specifikationerna, sedan utrustningen och till slut uppskattar man hur smidigt allt fungerar. Den har det mesta jag kan önska mig och får väldigt mycket rätt utan att göra något stort nummer av det. Ljudsystemet lär knappast vinna några priser, men det är fullt tillräckligt med härlig bas och gott om inställningar. Sen att den har bra att ha funktioner som Vehicle-to-Load (V2L) så du kan ladda din telefon eller andra elektriska saker via batteriet är en härlig bonus.
Det är också här jag börjar fundera på vad Dolphin G egentligen har för personlighet. För handen på hjärtat är det inte en bil som sticker ut särskilt mycket. Designen är trevlig men knappast uppseendeväckande men tekniken är däremot intressant. Att kunna köra närmare tio mil på el i en så här kompakt bil och samtidigt ha bensinmotorn som trygghet är faktiskt ganska trevligt. Det är inte unikt för BYD, men kombinationen är lyckad och det är riktigt bra prestanda i den här prisklassen.

Samtidigt är det svårt att sätta fingret på någon riktig vill-ha-faktor. Jag kommer knappast att ligga sömnlös och drömma om en Dolphin G, men jag skulle heller inte ha några problem att ha den stående på uppfarten. Och det säger kanske mer om bilen än man först kan tro.
Så BYD Dolphin G Comfort är kanske inte bilen jag blir förälskad i, men det är väldigt lätt att tycka om den.
Vanliga frågor och svar
Hur lång är räckvidden på el och bensin?
Dolphin G (Comfort) har ett batteri på 18,3 kWh som gav mellan 80 och 95 kilometer på el under testet, mot officiella 105 kilometer. Med full tank och full laddning är den totala räckvidden upp till 1 040 kilometer.
Vad kostar det att köra och ladda bilen?
Under provkörningen drog bensinmotorn 0,4 liter per mil, vilket gav en milkostnad runt 6,30 kronor. Publik snabbladdning tog cirka 35 minuter, kostade över 90 kronor och gav en milkostnad på ungefär tio kronor.
Hur fungerar förarstöden och säkerhetssystemen?
Säkerhetssystemen använder både kamera och radar för att upptäcka hinder, men varningarna upplevs som störande med frekventa pipljud samt en röstpåminnelse om säkerhetsbältet som inte går att stänga av.
Hur fungerar infotainmentsystemet vid mörkerkörning?
Den 12,8 tum stora skärmen är skarp och stöder Apple CarPlay samt Android Auto, men upplevs som alldeles för ljusstark i mörker trots nattläge och neddragen ljusstyrka till 4 procent.
Hur rymlig är bilen för passagerare och bagage?
Interiören rymmer vuxna bra i baksätet även bakom en förare på 196 centimeter, och Isofix finns på tre platser. Bagageutrymmet rymmer 425 liter, vilket räcker för vardagshandling men sätter gränser för längre familjesemestrar.