Platinum Games sviker sällan och satsar återigen på Nintendos Switch för sitt Akira-inspirerade Astral Chain.

Astral Chain påminner så mycket om den klassiska, stilbildande men smått ogripbara anime-klassikern Akira. Många har försökt återskapa den tecknade sci-fi-klassikern, ingen har lyckats (Leonardo Di Caprios Hollywood-version av den är återigen lagd på is). Och vem kan vara bättre att ge sig på slags spelversion än Platinum Games, det mytomspunna japanska företaget som givit oss action-klassiker som Bayonetta 2 och Nier: Automata. Nu var det ett par år sedan vi hörde något från dem, men Astral Chain är bevis på att studion må ligga lågt under utvecklingsfasen – men aldrig ligger på latsidan.

astral chain

Astral Chain är ett i grunden visuellt sprudlande actionspel, fullt av Platinums design-DNA, som samtidigt blandar in inslag av polisiära utredningar, pussel, fordonskörning och annat smått och gott mot bakgrund av en pulserande, cyberpunk-inspirerad sci-fi-historia. I en avlägsen framtid, 2078, iklär du dig rollen som ett av tvåäggs-tvillingsyskonen Howard: Akira (!) och ditt egenvalda namn (det andra syskonet blir automatiskt Akira, oavsett kön). Som del av Neuron, en polisstyrka med krafter att styra ”Legions” – krigarrobotar från en annan dimension, som sitter fast i sin användare med en högteknologisk kedja (astral chain) och som du som spelare kan åkalla att hjälpa dig eller styra själv till viss del (detta funkar även i co-op, som är en trevlig touch). Tillsammans med din far, Max, den luttrade snuten Alicia, ditt syskon och – inte minst – dina många Legions, så ska du rädda mega-staden The Ark genom att bekämpa och ta reda på sanningen bakom invasionen av Chimeras; osynliga varelser från en annan dimension.

astral chain legion
Din Legion både krigar och kan användas som kedja-vapen (bland annat för att fånga in fiender)

Att spela Astral Chain är lite som att ta kontroll över en anime i stil med Appleseed, Ghost in the Shell och inte minst Akira. Estetiken, musiken, animationerna, pulsen – allt finns där och är i det närmaste återskapat till perfektion av en japansk studio som uppenbarligen ätit, druckit och andats manga. Grafiken imponerar, främst i fråga om design, bildutsnitt och effekter, men den låga upplösningen som ger moiré-mönster blir något av en smolk i bägaren (snälla Nintendo, vi kan väl få en Switch Pro snart baserat på nya Tegra chipset?). Ljudet är kanon, musiken blästrar på i bästa genre-stil och skådespelarna presterar enligt förväntan. Det går även att få dialogen på japanska – men varning för att det blir svårt att hänga med i storyn, då det ofta pratas en massa under strider och att samtidigt läsa undertexter då inte blir det lättaste (ifall du inte råkar förstå språket).

motorcycle

Vad Platinum lyckas göra är att ge oss en skön amalgamering av genrer och spelmekanik vi känner igen: detective mode, som vi kan säga uppfanns av Batman Arkham-spelen, har en helt egen twist här genom datorögat IRIS. Här finns även ingredienser plockade från anime-genren, vilket gör att det känns väldigt bekant, men samtidigt blir något nytt – något mer än sina enstaka delar. Det kräver lite fokus och att sätta sig in i funktioner, menyer och även ta sig tid för världen det utspelas i, men tålmodiga spelare blir rikligt belönade.

Astral chain

På minussidan är Astral Chain kanske lite för långt, lite för pratigt och lite för lågupplöst för att nå de allra högsta höjderna, men utöver det är ett action-äventyr i perfekt, japansk manga-skrud som alla borde spela. Att det är ytterligare en unik, förstapartstitel till Nintendo Switch blir bara ytterligare en i raden framgångar som det japanska bolaget kan räkna hem. Nu väntar vi ivrigt på lite fetare hårdvara.