Varje år gapas det i media om ”den heta biosommaren” och alla ”måste-se-filmer”. Och varje år blir besvikelsen lika stor – det finns ju aldrig något bra att se! Utbudet sommaren 2026 är lika miserabelt som vanligt – tur då att det ständigt släpps gamla godingar som påminner oss om att det var bättre förr!
The Klansman (1974) utspelar sig i en småstad i Alabama. Här anklagas en svart man för att ha misshandlat och våldtagit en ung, vit kvinna (spelad av Linda Evans från teveserien Dynastin.) Hon råkar vara gift med en Ku Klux Klan-medlem, något som får de redan ansträngda rasmotsättningarna i stan att explodera. Den lokale sheriffen Bascombe (Lee Marvin) försöker bevara lugnet medan han letar efter den skyldige, samtidigt som de rasande invånarna kräver brutal rättvisa genom att ta lagen i egna händer. Richard Burton spelar den förmögne markägaren Stancill som försöker hjälpa sin gamle vän att hålla ordning. Men ett blodigt raskrig är oundvikligt när några Klan-anhängare först kastrerar och mördar en annan svart man och sen även våldtar en svart kvinna. O.J. Simpson spelar mannen som sen bestämmer sig för att hämnas sin lynchade vän.
Filmen, som hette Djävulsmännen när den visades på de svenska biograferna, bygger på en roman med samma namn från 1967, skriven av William Bradford Huie. Filmatiseringen är regisserad av Terence Young som låg bakom Åskbollen (1965) – den största Bondduccén.
Det är en stenhård, otäck och gripande film. Att den skulle få censurproblem inför Sverigepremiären 1975 kan knappast förvåna någon. Totalt gjordes sex klipp på tre och en halv minut. Men märkligt nog finns ytterligare en granskning av filmen registrerad med en helt annan distributör, ett år senare – då med nya tre klipp på 1 min och 13 sek. Den färska Bluray-utgåvan är förstås helt oklippt.
Med 410 000 biobesökare är Ess i topp (1968) paret Terence Hill & Bud Spencers största svenska succé efter de klassiska Trinity-filmerna – och den enda av duons sjutton gemensamma filmer som inte släppts på dvd förrän nu. Cacopoulos (Eli Wallach) påminner rätt mycket om Wallachs klassiska roll som Tuco i Den onde, den gode, den fule (1967). Här stjäl han från rika skurkar och ger till de fattiga, men självklart behåller han också en del själv. Men det smids planer bakom ”Cacos” rygg och han åker i finkan. Femton år senare rymmer ”Caco” dagen innan han ska hängas. På väg till friheten i Mexiko stöter han ihop med två prisjägarna Cat (Terence Hill) och Hutch (Bud Spencer) och rånar dem på både pengar och deras hästar. Cat och Hutch ger sig förstås ut efter ”Caco” som i sin tur tänker hämnas de som fick honom att skaka galler. Men efter ett ödets nyck slår sig Cat, Hutch och ”Caco” samman och får dessutom hjälp av en cirkusartist (Brock Peters) när de ställs öga mot öga mot den skurkaktige saloonägaren Drake (Kevin McCarthy) som var hjärnan bakom fängslandet av ”Caco”.
Våldsamt underhållande westernraffel och den andra filmen (och duon Hill-Spencers andra film tillsammans) i en trilogi som började med Rid aldrig ensam (aka Gud förlåter, inte jag (1967) och slutade med De blodiga stövlarnas kulle (1969). Slagsmål, dånande skottdueller och klassisk italiensk slapstick-humor – vad mer kan man egentligen begära?
Jag kommer ihåg Breakdown (1997) från biograferna när det en gång begav sig och minns den som en nervig, underskattad thriller. Kul att denna bortglömda lilla pärla nu dammats av och för första gången släppts på Bluray. (Den har inte ens funnits ute på dvd.) Jeff (Kurt Russell) och Amy (Kathleen Quinlan) är på väg från Boston till Kalifornien när de får motorstopp mitt ute i ödemarken i Arizona. En hjälpsam lastbilchaffis (J.T. Walsh) erbjuder Amy lift till en vägkrog för att ringa efter hjälp medan Jeff vaktar bilen. Men Amy försvinner spårlöst. Mer än så behöver inte avslöjas. Det är bara att luta sig tillbaka och njuta av en klurig, spännande och effektivt berättat rulle.
Svart söndag (1977) är en vass och spännande thriller som fortfarande håller stilen. Man kan lugnt konstatera att sådana här filmer inte görs längre och att det går tio Netflix-thrillers på dussinet jämfört med den här klassiska storfilmen.
Det är dags för Super Bowl på Orange Bowl Stadium i Miami. 80 000 åskådare har tillsammans med USA:s president bänkat sig för den största amerikanska sportfesten. Samtidigt planerar den palestinska terrororganisationen ”Svarta september” att kapa tevebolagets zeppelinare, rigga den med sprängmedel och spränga den över den fullsatta arenan. Den israeliske Mossad-agenten major Kabakov (Robert Shaw) samarbetar med FBI och är terroristerna på spåren, men det blir en kamp mot klockan för att hinna avvärja katastrofen i tid … Bakgrunden till filmens planerade terrorattack är att ”Svarta september” vill straffa USA för att de stöttar Israel i den väpnade konflikten med Palestina. 40 år senare kan vi alltså konstatera att på den fronten har inget nytt hänt.
Svart söndag är en rafflande filmatisering i stram regi av John Frankenheimer av Thomas Harris roman med samma namn, inspirerad av terrorattacken under sommar-OS i München 1972. Bruce Dern är lysande i rollen som piloten och den plågade, självmordsbenägne före detta Vietnamveteranen som iskallt manipuleras av terroristen Dahlia (Marthe Keller) att kapa zeppelinaren som han till vardags flyger för diverse tevesportsändningar. Finalen är hisnande skickligt iscensatt och fortfarande lika nervkittlande som på 70-talet. Helikopterscenerna på slutet är svettigt spännande. Att man faktiskt filmade stora delar av upplösningen på plats under den verkliga Super Bowl finalen i januari 1976 när Pittsburgh Steelers besegrade Dallas Cowboys skapar en kusligt påtaglig realism och lyfter filmen ett par extra snäpp. Sådana här filmer görs helt enkelt inte längre.
Inför Sverigepremiären klipptes Svart söndag med två och en halv minut. Idag framstår det som helt obegripligt, trots att det finns en del brutalt intensiva scener. (Bluray-utgåvan är givetvis oklippt.) Att filmen totalförbjöds i både Tyskland och Japan förefaller ännu mer oförklarligt. Regissören John Frankenheimer skyller detta på att en film med liknande story, Minute Warning, gick upp på biograferna före Svart söndag och fick dålig kritik. Hur det skulle få en film att bli totalförbjuden begriper jag inte.
Trivia: Quentin Tarantino hävdar att scenen där Darryl Hannah i Kill Bill Vol. 1 förklädd till en sjuksköterska försöker mörda The Bride (Uma Thurman) är en hyllning till en nyckelscen i Svart söndag.
