Recension: WipEout Omega Collection (PS4)

När vi tänker på WipEout så tänker vi främst på två saker. Först hur mycket vi saknar numera nedlagda, brittiska studion Psygnosis (som idag blivit Sony-ägda Studio Liverpool), som stod för originalet och formade vår barndom med klassiska spel på Amiga 500. Det andra är hur mycket vi nötte våra PS1-kontroller med Tekken 2 och just WipEout till Sonys allra första konsol 1995. Hastigheten, känslan och det fantastiskt coola soundtracket gjorde att man satt och bara gapade, gungandes med kroppen medan man diggade med i ”farttrippen”. WipEout fullkomligt blåste bort konkurrensen som funnits i tidigare generationers futuristisk racing – Mega Race på PC, F-Zero på Nintendo 64 – allt bleknade och något snyggare kunde man ju knappt inbilla sig.

Men spola fram drygt två decennier så har vi faktiskt något mycket, mycket snyggare än det ursprungliga WipEout; nämligen nyutgivna WipEout: Omega Collection, som samlar ursprungsspelet och de två uppföljarna WipEout 2048 (PS Vita) och WipEout HD Fury i en enda utgåva. Har du en PS4 Pro så väntar en extravagant grafisk uppvisning med äkta 4K, HDR och 60fps (som vi aldrig såg dippa med en enda frame) med samma pumpande, men nuförtiden något föråldrade house/technomusik från 90-talsband såsom Prodigy, Chemical Brothers samt utvecklat stöd för din egna Spotify-spellista att uppdatera upplevelsen med.

I korthet är WipEout en framtids-racer, där du styr futuristiska rymdskepp på ännu mer futuristiska banor bestående av högteknologiska vägar, hisnande byggnader med neonfärger, loopar, galna hopp, aggressiva fiender och massor med vapen. Du ska (helst) först i mål och på utvalda banor gärna ta kol på dina motståndare på vägen. Det går fort och det är ofta väldigt, väldigt tighta svängar och trång design på banorna. Ju längre fram i spelet du kommer desto mer minskar dessa redan små marginaler i takt med att hastigheten ökar.

Tidens tand har inte avhållit sig ifrån att nöta på WipEout. Spelet känns idag något svårstyrt och funkar nästan bättre med det digitala styrkorset hellre än analoga spaken (vilket inte är konstigt då den allra första modellen av PS1 inte hade någon analog spak), samtidigt som vissa banor har tveksam design och överdrivet trånga körfält vilket gör dom onödigt svåra. Målgruppen idag – förutom nostalgiker – är svår att ringa in. WipEout är inte party-roligt och förlåtande som Mario Kart-spelen, men samtidigt för rörigt och inexakt i kontrollerna för att konkurrera med ”seriöst” realistiskt, svåra racing simulatorer såsom Project Cars, till exempel. Kvar blir vi då med en i lagom doser underhållande, vansinnigt snygg, men något föråldrad racer som främst känns som den kommer att tilltala de befintliga fansen.

Remaken är dock såpass tekniskt imponerande och väl genomförd och eftersom man får alla tre spelen i HD-version för endast 399 kr (till skillnad från vanligt fullpris runt 600 kr), så är det trots reservationerna svårt att inte rekommendera paketet som helhet – särskilt om du har en PS4 Pro och dessutom gillade något av ursprungsspelen. 2048 är ett enormt lyft på PS4 från PS Vita kan vi lova! Vi kommer definitivt att köra igång detta när det är dags att visa upp vad PS4 Pro går för för ”icke-övertygade”, men framförallt kommer vi nog starta upp vår Retropie och återuppleva några av Amiga-klassikerna Shadow of the Beast, Lemmings, Blood Money och Agony från gamla, hederliga Psygnosis…

This post is also available in English: Review: WipEout Omega Collection (PS4).