10x10 är filmen som inte lyckas med någonting.

Det är sällan som jag ser filmer som är så usla som 10×10. Det här var en regelrätt plåga att ta sig igenom. Trots att den bara är en timme och 23 minuter känns det som om filmen skulle vara tre timmar lång. Kollade så många gånger på klockan att jag fick träningsvärk. 

Cathy (Kelly Reilly) jobbar i en blomsteraffär. Hon är en helt vanlig, djupt religös tjej med framtiden framför sig. Dock har Lewis (Luke Ewans) andra planer för henne och han kidnappar henne mitt på ljusan dag och tar med henne hem. Väl hemma låser han in henne i ett ett tio gånger tio fot (ca tre gånger tre meter) stort rum, som han har ljudisolerat. Han börjar förhöra henne och snart står det klart att inte allt är som det verkar.

Jag vet knappt var jag ska börja så jag börjar från börja:. Filmen är berättad helt och hållet i kronologisk ordning och vi får följa den klumpigaste kidnappningen i världshistorien. Lewis är en värdelös kidnappare, men han har en enorm tur. Han ger sig på Cathy på parkeringen, sätter fast hennes händer och fötter och tejpar igen hennes mun. Sen lämnar han henne där, liggandes bredvid hennes bil medan han själv lugnt promenerar till sin egen bil. Då kommer personen som har bilen bredvid Cathys och som tydligen är helt jävla blind som inte ser att det ligger en bakbunden kvinna på marken, så han kör iväg och lämnar plats till Lewis som lugnt glider in i parkeringsrutan och lägger henne i bakluckan. På en parkering, mitt på ljusan dag… Det tar inte slut där. De kommer till hans hem, han låser in henne i rummet och säger ”Det är ingen idé att du skriker, det är 1,5 meter tjocka betongväggar”. Vilket kanske är sant, men uppe i höger hörn så finns ju en luftventil i metall, som vätter till utsidan. Så hon kan skrika och höras ut hur bra som helst genom den. Plus att när hon fått tag i sin telefon igen (och jag orkar inte ens gå in på hur och varför), så kan hon ringa och få täckning genom den luckan. 

Cathy lyckas fly typ tre gånger (tappade räkningen), varje gång spöar hon ned Lewis men hon avslutar aldrig utan blir tillfångatagen igen. Allt är fullkomligt ologiskt från start till slut. Det här är den mest frustrerande dynga jag sett på år och dar. Det finns en twist i filmen – som kanske skulle ha kunnat bli intressant – men drunknar även den det i den mest amatörmässiga regi jag skådat. 

Kelly Reilly såg jag första gången i Den Spanska Lägenheten  och redan där så visade hon vilken kompetent skådespelerska hon är. När hon sen var med i den grovt underskattade skräckisen Eden Lake, så har hon befunnit sig på min radar sen dess. Kelly är på något sjukt sätt behållningen i filmen, då hon alltid är intressant att se, men när hennes karaktär gör en förvandling mot slutet så känns det som att Kelly har slutat bry sig och bara kör på.

Luke Ewans har varit med i en del olika filmer (bland annat Hobbit-filmerna), men är verkligen ingen som fastnat på min radar. I denna fil m så försöker han verkligen att visa en lång rad känslor, men det hela blir bara fars. Resultatet är överspelet och plågsamt dåligt. 

DVD-utgåvan är, precis som filmen, en menlös historia. Det finns inget extra-material alls och bild och ljud håller precis så bra kvalitet som det går, i det lågupplösta formatet. Filmen som sådan har ingen speciell ljudmix så det är inget som förlorar på DVD-skivans tillkortakommanden (filmen släpps inte på något annat fysiskt format i norden).

10×10 är ett skolexempel på när allt går fel. Ska man säga något positivt så är det att filmen ser helt ok ut och produktionsvärdet är hyfsat, men sen finns inte mycket mer att glädjas åt. Manus, skådespeleri och regi håller en sån skrattretande låg nivå att det är otroligt att den här filmen överhuvud taget fick någon distribution. I och för sig finns den bara på DVD – så de har kanske inte lagt några stora pengar på den, men allt över 10×10 öre är alldeles för mycket.