Filmfrossa och gyllene glober

34

I natt är det dags för en av årets första och största filmpriser – Golden Globe, en gala som inte helt sällan pekar åt vilket håll de eftertraktade Oscarstatyetterna går, om en dryg månad. De som är morgonpigga (!) kan faktiskt se Globe-galan live på Kanal9 inatt med start kl 01.55 (slutar väl framåt sex-tiden på morgonen, skulle jag tro). För dig som vill hänga med och tippa så kan du exempelvis ladda ned en ballot på imdb.

Det är härligt att se att 2008 mot slutet visade sig vara ett utmärkt filmår. Nomineringarna på Globe-galan ikväll talar sitt tydliga språk; borta är förra årets magra Oscar-skörd där man valde ut aptråkiga No Country for Old Men som vinnare (hade jag tvingats välja någon av de nominerade så hade det nog fått bli Michael Clayton). I år tror jag det kan vara David Finchers tur, med sin ”episkt svulstiga” kärlekshistoria The Curious Case of Benjamin Button (Benjamin Buttons otroliga liv på svenska, premiär på fredag) att ta hem storslam. Men konkurrensen är hård och den kan för min del lika gärna slås ut av Sam Mendes vansinnigt välspelade (och kusligt aktuella) Revolutionary Road, med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet (rättvist nominerade för skådespeleri). Kate Winslet är en otrolig skådespelerska som vid 33 års ålder redan har fem (!) Oscarnomineringar i bagaget (och i år lär det bli en sjätte – om inte en sjunde). Ron Howard är tillbaka med sin bästa film på kanske ett decennium (älskade aldrig A Beautiful Mind och DaVinci-koden var ju bara så…platt). Han lyckas skapa stor spänning och ännu större engagemang med en historia som handlar om, något på pappret så ospännande som, en intervju – nämligen den av David Frost när han intervjuade ex-presidenten Richard Nixon, strax efter dennes avgång. Frank Langella briljerar i rollen som den pressade ex-presidenten och har seglat upp att bli en stark favorit för mig i klassen Bästa Skådespelare, även om jag nog skulle välja Mickey Rourke i år för makalösa The Wrestler.

En annan regissör som är tillbaka med besked är Danny Boyle, vars Slumdog Millionaire kan vara en av årets stora överraskningar. Jag älskade Boyles Sunshine och tycker mannen är en riktigt underskattad regissör, som behärskar många genrer (OK, The Beach var inte mästerlig – men ändå helt OK). Med en drös tunga nomineringar så ska du inte bli förvånad om historien om en ung pojke från Mumbais slum, som plötsligt får chansen att bli legendarisk miljonär i Indiens ”Vem vill bli miljonär?”, vinner mångas hjärtan såväl som många priser. Svensk biopremiär i mars, men innan dess visas den bl a på Göteborgs filmfestival senare denna månad. En film som lyser med sin frånvaro, inte helt otippat, är Baz Luhrmanns påkostade Australia, som inte riktigt levde upp till förväntningarna. Årets mest smärtsamma magplask måste tyvärr Fernando Meirelles stå för – efter två makalösa filmer (Guds Stad och Constant Gardener) ger han oss Blindness – en förvirrad b-thriller som bryter mot allt vett och alla någorlunda trovärdiga konventioner och i slutändan bara är en oengagerande röra.

Golden Globe har ett inslag som är bättre än Oscar och det är nämligen att man skiljer på drama (som jag nämnt ovan) och musikal/komedi. Historiskt har den lättare musikal- och/eller komedi-genren haft mycket svårt att hävda sig mot de tunga dramerna och egentligen är det inte ens rättvist att jämföra dem rakt av. Så globerna delar upp såväl filmer som huvudroller i dessa två kategorier. I filmkategorin tror jag starkt på Woody Allens Vicky Cristina Barcelona, som visade sig vara en riktigt charmig – om än sagolikt överromantisk – syn på det vackra Barcelona och dess invånare. Galet hypade och överskattade In Bruges hade jag svårt att stå ut med till slutet och kan för allt i världen inte förstå hur man nominerat usla Colin Farrell i kategorin biroll för den filmen (killen kan gråta, men inget annat – en studie i dåligt skådespeleri). Det enda som räddar filmen från total katastrof är den alltid lika sublime Ralph Fiennes insats, som dock inte nominerats för denna film i år utan för halvtråkiga The Duchess. Givetvis har Mamma Mia! ett gyllene läge att plocka hem denna kategori också, både för att den är rolig, upplyftande, musikalisk och rolig. Skulle också vilja se Rebecca Hall från Vicky Cristina Barcelona (och Frost/Nixon) plocka hem priset för Bästa Kvinnliga skådespelerska i musikal/komedi-kategorin (stackars tjej hade en av de största och bästa rollerna och filmen och är inte med på en enda bild eller ens ett namn på postern). Som kvinnlig biroll hoppas jag på Marisa Tomei för The Wrestler.

I manliga birollskategorin är jag överlycklig att se Tom Cruise och Robert Downey Jr från Tropic Thunder nomineras, även om jag börjar frukta att Heath Ledger (inte helt orättvist) kan plocka hem alla priser för sin roll som Jokern, kombinerad med sitt tragiska livsöde.

Animerade filmerna är bara tre till antalet, där hysteriska Bolt är underdog (ursäkta ordvitsen) till storfavoriten Wall-E och Kung Fu Panda. Personligen gillade jag Wall-E mycket men Kung Fu Panda berörde mig ännu mer, så den är min favorit.

Slutligen måste vi ju hålla tummarna för vårt svenskintresse i kategorin Bästa Utländska Film. Troell kan mycket väl vinna med Maria Larssons Eviga Ögonblick, även om jag kanske får starkare vibbar på Der Baader Meinhof Komplex (inte sett någon av dem, så jag avstår från att utnämna värdig vinnare). En massa priser för tv och mini-serier delas också ut, men då jag sällan följer sådant så lämnar jag de förutspåelserna till någon annan.

Vi ses på galan!