The Phoenician Scheme utspelar sig, som vanligt med Wes Andersons filmer, i en parallell verklighet och denna gång får vi följa affärstycoonen Anatole “Zsa-zsa” Korda (Benicio del Toro), som är en av Europas rikaste och mest utsatta män. Efter att ha överlevt sitt sjätte mordförsök står han inför ett avgörande beslut: han behöver utse en efterträdare till sitt livsverk. Valet faller på hans dotter Liesl (Mia Threapleton), som lever som nunna och har varit frånvarande från familjen i åratal. Med sig har de den excentriske privatläraren Bjorn (Michael Cera), och tillsammans ger de sig ut på en resa som blandar affärsförhandlingar, familjedrama och en del existentiella frågor.
Wes Andersons stil och filmens styrkor
Wes Anderson har verkligen sin egen stil, och när han är i sitt esse får vi episka och mer eller mindre perfekta filmer som The Grand Budapest Hotel och The Royal Tenenbaums. Men när han inte riktigt når hela vägen fram blir det istället de något sämre Asteroid City och Isle of Dogs. Fast med det sagt är Wes Anderson på en dålig dag många gånger bättre än andra regissörer och deras filmer.
Dagens betraktelse, The Phoenician Scheme, lever lite i gränslandet mellan perfektion och något haltande. För världen och skådespeleriet är perfekt, men manuset når inte riktigt hela vägen fram. Storyn känns ganska banal och krampaktig, och det gör att filmen aldrig riktigt lyfter till de höjder som jag vet att Herr Anderson kan lyckas med. Benicio del Toro är perfekt i sin roll och passar verkligen in i Wes Andersons lite skruvade version av verkligheten. Mia Threapleton är duktig, och jag förstår tanken med att hennes karaktär ska vara en motpol till del Toros galenskap, men hon blir tyvärr till slut lite för träig och det blir därmed något enerverande. Michael Cera som den norske professorn och tillika privatlärare är helt klart en del av filmens bästa delar. Sen dyker det givetvis upp en uppsjö av Wes Andersons favoritskådisar i små roller.
Bild och ljudkvalitet
UHD-utgåvan finns det däremot få saker att ha någon negativ inställning mot. Upplösningen är i 2160p med HEVC/H.265-kodning. Bilden är masterad i Dolby Vision och HDR10. The Phoenician Scheme är inspelad i det numera ovanliga bildförhållandet 1.47:1 (det vill säga nästan 4:3-bild som på gamla TV-apparater och numera IMAX), vilket ger en mer kvadratisk bild som förstärker Andersons diorama-estetik. Färgerna är mättade och kontrasten är djup, med sanslöst fin detaljåtergivning i både närbilder och breda panoraman. Filmen svämmar över med små detaljer som förstärker historien.
Även fast det här inte är en film med stora utsvävningar och actionscener, så kommer ljudet ändå i Dolby Atmos, som är väldigt välbalanserat och dynamiskt. Dialogen är tydlig, och ljuddesignen utnyttjar höjdkanalerna subtilt men effektivt. Ljudet är ganska framtungt med få surroundeffekter, men det här är inte den typen av film som behöver den typen av ljuddesign.
Det finns även lite extramaterial på skivan i form av några pyttekorta bakomkulisserna-inblickar. Tyvärr finns det inget kommentarspår.
Sammanfattningsvis vill jag rekommendera The Phoenician Scheme, framför allt för dig som redan är Wes Anderson-fan, men den är även en bra inkörsport till hans andra filmer. Det som är synd, som sagt, är att manuset inte riktigt når upp till filmens andra kvaliteter.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: The Phoenician Scheme.
Så här sätter vi betyg på Senses