När vi på senses.se för en tid sedan lade händerna på det norska mästerverket Invintix Drekiskip, blev vi påminda om vad som händer när man slutar se ett tangentbord som ett verktyg och istället ser det som ett instrument. Det fanns en magi där och en akustisk själ i varje klick. Nu har vi levt med ASUS senaste flaggskepp, ROG Azoth 96 HE. Frågan vi ställde oss var enkel. Kan en teknikjätte verkligen utmana hantverket från en entusiaststudio genom att kasta in magneter i ekvationen?
Första intrycket och formfaktorn
Det första intrycket när vi lyfter ur Azoth 96 HE ur kartongen är tyngden och den svala känslan från den tjocka aluminiumramen. Det här är en pjäs som inger respekt direkt vid första beröring och den känns betydligt mer påkostad än de flesta massproducerade konkurrenter. När det kommer till själva layouten på 96 procent är det dock viktigt att komma ihåg att storlek handlar om personlig preferens snarare än absolut perfektion. Om vi jämför med den extremt kompakta ROG Falchion på 65 procent så förlorar vi en hel del värdefull yta för musen. För den renodlade FPS-spelaren som svingar musen över hela bordet kan Azoth upplevas som aningen klumpig.
Det som däremot är imponerande är hur ASUS har lyckats klämma in nästan alla tangenter på en yta som knappt är större än den vi hittade på 75-procentsbygget Drekiskip. Genom att eliminera allt dött utrymme mellan bokstäverna och sifferdelen har de skapat ett tangentbord som erbjuder full funktionalitet utan att ta upp mycket mer plats än ett betydligt mindre bräde. Det är en teknisk bedrift som passar oss som balanserar gaming med produktion väl, även om vissa användare fortfarande kommer att föredra den totala friheten hos de mindre modellerna.
Hall Effect förändrar spelandet i grunden
Vi är här för de två bokstäverna i slutet av namnet. HE står för Hall Effect. Till skillnad från traditionella mekaniska brytare, där en metallbit måste nudda en annan för att skicka en signal, använder dessa brytare magneter. Tangentbordet mäter exakt hur nära magneten är sensorn på kretskortet.
Detta förändrar spelandet på två viktiga sätt. För det första kan vi ställa in exakt hur djupt vi behöver trycka för att ett kommando ska registreras. För snabba spel som Counter-Strike 2 ställde vi in WASD-tangenterna på extremt känsliga 0,1 millimeter. Det räcker med en lätt beröring för att karaktären ska reagera. För det andra har vi Rapid Trigger. En vanlig brytare måste återställas förbi en viss punkt innan du kan trycka igen, men med HE nollställs brytaren direkt när du börjar lyfta fingret. Det gör att våra sidledsrörelser sitter med en responsivitet som känns som ren magi. I stridens hetta känns tangentbordet som en förlängning av nervsystemet. Men om man inte är en hardcore gamer är detta kanske inte värt att betala för. Dock var möjligheten att ställa in djupet på tangenterna användbart för oss som skriver mycket med våra tangentbord, gick att ställa in precis som vi ville utan att behöva byta switchar.
Den gyllene buren
Här kommer dock den bittra eftersmaken för oss entusiaster. Trots att ASUS stoltserar med att bordet är hot-swappable, är vi i praktiken låsta till deras egna HE-brytare. Du kan alltså inte plocka in dina favoritbrytare från hyllan och experimentera som vi kunde med Akko 5075B Plus. Det är en gyllene bur. Den är vacker och funktionell, men den begränsar den där riktiga anpassningsglädjen som, för vissa av oss, är halva nöjet med premiumtangentbord.
Ljudet och den digitala framtiden?
När vi börjar skriva märker vi att ljudprofilen är bra tack vare sex lager dämpning. Den når dock inte upp till Drekiskips nivå. Det saknas den där djupa och personliga karaktären. Det låter mer som en extremt väloljad maskin än som ett handbyggt instrument.
Uppe i hörnet sitter OLED-skärmen. Vi laddade omedelbart upp en GIF på en vilt hamrande Jim Carrey, vilket ser fantastiskt ut och ger bordet en personlig touch. Ärligt talat är skärmen dock för liten för att vara genuint användbar för systeminfo. Den inbyggda menyn är dessutom ganska icke-intuitiv och vi fann oss ofta klicka fel i de trånga menyerna.
Däremot har ASUS gjort något revolutionerande för framtiden. Genom att erbjuda styrning via webbläsaren slipper vi äntligen ladda ner tunga appar. Att kunna justera aktiveringspunkter och RGB direkt i Chrome är en befrielse. Det fungerar klockrent och är snabbt. Det är precis så här hårdvara ska hanteras framöver, ingen gillar att behöva ladda ner ytterligare en app.
Slutsats
ASUS ROG Azoth 96 HE är utan tvekan det tekniskt mest imponerande gamingtangentbordet vi testat. Precisionen i spelen är beroendeframkallande och webbläsarstyrningen är en vision av framtiden. Det är dock inte Drekiskip. Det saknas den där sista biten akustisk magi och friheten att byta brytare efter eget huvud. Vill du ha den absolut vassaste tekniken och en byggkvalitet som osar lyx är detta kung på tronen, men är du ute efter den där rent sakrala skrivupplevelsen får du leta vidare. Frågan ni måste besvara är: Är du huvudsakligen en gamer eller är du en tangenbordsnörd som gillar att gamea?
Asus skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: Asus ROG Azoth 96 HE.
Så här sätter vi betyg på Senses