Skullcandy kommer ut med en ny, attraktivt prissatt true wireless-hörlur. Men vad har man gjort avkall på för att hålla nere priset?

Skullcandy Indy är med sina 900 kr något av en medelpris-hörlur i det ständigt växande segmentet true wireless; trådlösa hörlurar helt utan fysisk kabel mellan öronsnäckorna (tänk Apple AirPods). Vi har nyligen testat en annan true wireless-lur från Skullcandy, nämligen Push, som vi gillade men har på sistone haft problem med att ena hörluren klipper (och vi är, efter problemlösar-sökningar på nätet, inte ensamma). Skullcandy var dock snabba med kundservice och bytte ut den, vilket känns tryggt och proffsigt.

Teknik och design

Skullcandy har med Indy skapat ett par true wireless-lurar som verkligen liknar Apples omåttligt populära förlagor i design, ända ned till case:t som laddar dom. Om man gillar fruktföretagets lurar eller inte är såklart en personlig smaksak – flera av oss här på kontoret tycker de faktiskt ser ut som mini-huvuden till eltandborstar som sticker ut ur Stockholmarnas öron… Marshall, kom tillbaka, allt är förlåtet! Fördelen med en plastbit som sticker utåt (nedåt) är att micken hamnar närmare munnen (om du nu måste prata i telefon i dom – något som funkar sådär i de flesta trådlösa lurar som inte är gjorda för ändamålet). Nackdelen är att de istället får en hävarm som blir känslig för käkrörelser såsom ätande och gäspande, till exempel.

Just passformen är vår största stötesten med Indy. Det medföljer i vanlig ordning, tre storlekar på silikonplupparna – men ingen av dom sitter riktigt bra. True Wireless-teknik i sig skapar inga basmonter, men sitter lurarna inte riktigt tight i örat så låter de riktigt tunt och burkigt. Tar man bort de extra flärparna på sidorna (”stability ear gels”) – som ironiskt nog är tänkta att bättre hålla in-ear-lurarna på plats – så både låter och passar Indy plötsligt mycket bättre. Här har någon inte gjort sin ergonomi-läxa eller inte testat designen på tillräckligt många par olika öron.

Förutom Bluetooth 5.0, som ger bra koppling och räckvidd, så har dessa lurar IP55-klassning (de klarar alltså fukt / svett) – och det är egentligen det enda vi vet om tekniken som sitter i Indy. Batteritiden är, med case:ts laddning inräknat (det räcker för tre ladd-omgångar), totalt runt 16 timmars speltid. Det är helt i sin ordning, men inte fantastiskt med tanke på att flera konkurrenter klarar 24 timmar. Å andra sidan stöder lurarna en slags snabbladdning via mikroUSB, som ger dryga timmes speltid på bara tio minuters laddande. Tänk då vad USB-C hade kunnat göra?

indy med case

Hur låter Skullcandy Indy?

Med ett enda ord: OK. Varken så mycket mer eller så mycket mindre. True Wireless är i sig en teknik som ”slösar” en del av Bluetooths redan väldigt begränsade bandbredd på att skicka data mellan de två lurarna (för att du ska slippa en fysisk kabel). Förutom att de är hippa så är det precis som den ”vardagskonsumerande filmtittaren”; den som tycker streaming på 10 Mbit lina är ”bra nog” från en medioker tv- eller filmtjänst. Tekniken är inget för audiofiler eller för dig som bryr dig om bästa ljudkvalitet, utan snarare för dig som vill ha något modernt, lätt och smidigt och kan leva med ”good enough”. Det är en teknik som inte nått en särskilt hög mognadsgrad, för att använda en sliten branschterm.

När vi äntligen fick bukt med den trilskande passformen så blev det mycket roligare att lyssna på Indy. Välmixade musik-genrer ifrån en högupplöst källa (exempelvis Tidal) låter skapligt, med tanke på priset och de tekniska begränsningarna. Skullcandy älskar som bekant bas och det erbjuds relativt generöst här, på bekostnad av den yttersta spetsen och en något för lös hållen diskant. En annan fördel med att steka ”stabilitets-silikonet” är att lurarna får bättre plats i case:t, annars kämpar locket lite för sitt liv att förbli stängt.

skullcandy indy case

En sak som tyvärr också ligger på minuskontot är lurarnas latens – alltså fördröjning. Detta är inget problem när man lyssnar på ljud, men om man tittar på Youtube-videor eller Netflix på telefonen så blir det störande att ljudet ligger lite efter bilden och inte synkar alls väl med de talandes munnar. Detta blir således ett par lurar endast för musik, radio eller podcast och ljudbokslyssnande – inte streaming – i vår bok.

Lurarnas design har en viss, passiv isolering (brusreducering) och vi får väl säga att den är mycket viss och helt beroende av att du verkligen får i dem ordentligt i örat. Annars är den brusreduceringeffekten i det närmaste obefintlig.

Summering

Skullcandy Indy är ett par true wireless-lurar som lägger sig någonstans i mittens prissegment (det finns true wireless-lurar som kostar så lite som 500 kr) och för oss, precis i mitten även ljudmässigt för priset och kategorin lurar. Den trilskande passformen kräver en del meckande, men får du bara till det så låter de Indy helt OK i sin kategori – om du dessutom kan leva med den relativt höga latensen på video. Detta är lurar för dig som främst lyssnar på musik eller helt ljudbaserat material och vill ha true wireless-hörlurar med generös bas och inte sätter absoluta ljudkvaliteten först. Samtidigt som du inte vill betala nästan det dubbla priset för Apples AirPods.