Karate Kid: Legends följer den unge Li Fong (Ben Wang), som flyttar med sin mamma (Ming-Na Wen) till New York för att börja ett nytt liv. Där träffar han Mia Lipani (Sadie Stanley) och hennes pappa Victor (Joshua Jackson), som driver en pizzeria med ekonomiska problem. För att kunna rädda pizzerian måste Li ställa upp i en karatetävling, och till sin hjälp får han två legendariska mentorer: Daniel LaRusso (Ralph Macchio), den ursprungliga Karate Kid från 1984, och Mr. Han (Jackie Chan), kung fu-läraren från rebooten 2010. Tillsammans tränar de Li inför en stor tävling där han måste bevisa sitt mod och sin skicklighet för att kunna rädda pizzerian.
En hybrid av gamla och nya element
Karate Kid: Legends är den sjätte filmen i Karate Kid-serien och fungerar som en hybrid mellan originaltrilogin (1984–1989), rebooten från 2010 och Netflix-serien Cobra Kai. Jag har personligen aldrig varit ett stort Karate Kid-fan, även om jag har sett alla filmerna, inklusive den bedrövliga rebooten där Karate Kid inte ens lär sig karate utan kung fu. Den filmen är som om den skulle heta ”Tennis” och så spelar de badminton…
Vad filmen gör rätt
I den här nya filmen tar de faktiskt upp varför kung fu och karate blandas hej vilt, och på sätt och vis fungerar det. Karate Kid: Legends gör en hel del saker bra. Dels lyckas de introducera en ny Karate Kid i och med Li, och Ben Wang har karisman för att bära huvudrollen. Filmen klockar in på vettiga 94 minuter, vilket är enormt uppfriskande med en film som vågar vara kort.
Fan-service och karaktärsproblem
Problemet med filmen är att konceptet att blanda in Daniel LaRusso blir ganska snabbt fånigt, och det tar över en timme innan vi ens möter honom. Det känns verkligen som att de har klämt in honom i filmen med kofot och vaselin. Mr. Han känns mer grundad i berättelsen, och de hade faktiskt klarat sig utan Daniel. Det är extremt tydligt att fan-service har fått ta överhanden.
Jag gillade Cobra Kai-serien, och filmen hade kanske mått bättre av att Daniel varit den primära karaktären och Mr. Han fått stryka på foten. Oavsett, det är så här det blev och det haltar lite.
Brister i manus och karaktärsutveckling
Filmen har en extremt enkel handling, och även om filmskaparna försökt ge karaktärerna mer djup lyckas de inte riktigt. Till exempel lider Li av PTSD efter att hans bror blivit dödad, men det glöms bort när det inte längre behövs för storyn och leder därmed ingenstans. En stor del av speltiden går även åt till att träna pizzabagaren att boxas, vilket känns lite barockt i en karatefilm.
Teknisk presentation: Bild och ljud
UHD-utgåvan av Karate Kid: Legends levererar en mycket skarp och färgrik presentation i 4K med HDR10. Filmen är inspelad med digitala kameror och masterad i 4K, vilket ger tydlig detaljrikedom – särskilt i actionscenerna. Färgpaletten är varm och svärtan felfri, vilket ger djup åt nattliga scener.
Ljudspåret är i Dolby Atmos, vilket ger en omslutande ljudbild. Dialogen är klar och tydlig, medan kampsportsscenerna får extra kraft genom välmixade ljudeffekter. Framför allt imponerar ljudet under den sista tävlingen, där publik och stadsmiljö representeras omslutande och fint.
Extramaterial – eller bristen på det
UHD-skivan är fullproppad med extramaterial för här finns bakom kulisserna-material, intervjuer, dokumentärer om hur karate möter kung fu, en genomgång av hela Karate Kid-seriens historia, samt en kortfilm med Jackie Chan där han visar olika kung fu-tekniker. Det finns även ett kommentarspår om du köper den utländska versionen…
Den svenska utgåvan innehåller… INGENTING.
Det stör mig något otroligt att ta fullt pris för en UHD-utgåva som inte ens innehåller en trailer. När du köper en film på UHD vill du ju att den ska vara så bra som möjligt, och när det finns massor av extramaterial att lägga på skivan känns det otroligt snålt att inte göra det. Det är inte heller på grund av platsbrist, filmen är ju bara 94 minuter lång.
Sammanfattningsvis hade jag absolut inte tråkigt när jag såg Karate Kid: Legends. Det är ändå en rätt underhållande film för stunden, men det märks att manuset hade behövt gås igenom ett par gånger till för att nå sin fulla potential. Den tråkiga svenska UHD-utgåvan drar även ner betyget ett snäpp, även om ljud och bild är bra så kan jag aldrig förstå varför de inte skickar med extramaterial när det finns.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: Karate Kid – Legends.
Så här sätter vi betyg på Senses