Kultförklarade Jättehajen- vindsurfarnas skräck är filmen som Steven Spielberg fick totalförbjuden för alltid i USA. Nu släpper Studio S första gången den kontroversiella monstersuccén på Bluray. Mannen bakom filmen är legendariske Enzo G. Castellari – regissören till genreklassiker som The Inglorious Bastards (1978), 1990: The Bronx Warriors (1982), The New Barbarians (1982) och Escape from the Bronx (1983) och flera stenhårda filmer med vännen Franco Nero. Jättehajen – vindsurfarnas skräck (1981) blev rullen som skulle väcka stort rabalder i Hollywood och få en ilsken Steven Spielberg på krigsstigen. Handlingen utspelar sig i den idylliska amerikanska kuststaden Port Harbor. Strax innan den populära, årliga vindsurfingregattan ska dras igång blir en kille dödad av en enorm vithaj. Författaren Peter Benton (James Franciscus) och den ärrade hajjägaren Ron Hammer (Vic Morrow) försöker övertyga stans borgmästare Wells (Joshua Sinclair) om faran med en best som fått smak för människokött. Men Wells vägrar ställa in festligheterna, orolig för att en inställd tävling ska äventyra hans kampanj för att bli vald till delstatsguvernör. Istället beordrar Wells att man lägger ut hajnät i bukten och så börjar regattan. Men jättehajen låter sig inte stoppas. Den tuggar sig igenom nätet och attackerar vindsurfarna. Sen är blodbadet igång.
Filmen släpptes som The Last Shark, men fick många olika titlar runt om i världen. I USA hette den Great White, i England Shark och på andra håll var den mer känd som Last Jaws. I Japan lanserades filmen som Jaws Returns och som en ”äkta” uppföljare till Spielbergklassikern Hajen (1975) och med en kopia av originalfilmens affisch. I Sverige fick filmen hetaJättehajen – vindsurfarnas skräck när den släpptes direkt på hyrvideo, då nedklippt med 49 sekunder. Alla tre klippen var scener med ”haj som dödar man ” och ansågs ”skadligt upphetsande.”
Spielberg hatade filmen Jättehajen – vindsurfarnas skräck blev en överraskande succé. Publiken strömmade till och filmen drog in 18 miljoner dollar bara under den första månaden. Den var på väg att kunna bli en av 80-talets stora kassapjäser i USA. Men Spielbergsurnade till och tyckte att filmen var ett plagiat av Hajen. Redan innan premiären försökte filmbolaget Universal stoppa Castellaris film, men fick avslag. En månad efter releasen drog Universal den italienska monsterhajen inför rätta. Den här gången gav domstolen amerikanerna rätt. Enligt domslutet plockades filmen snabbt ned från biograferna och förbjöds att överhuvudtaget visas igen i USA – nånsin.
Enzo, tänkte du på hur mycket storyn påminner om den i Spielbergs Hajen? -Alla hajfilmer som gjordes efter Hajen påminner om den.
På Imdb.com står det att manuset skrevs av fyra manusförfattare – Ramón Bravo (Tigerhajarna: havets marodörer), Vincenzo Mannino (The New York Ripper), Marc Princi och UgoTucci. Stämmer det? Vincenzo Mannino skrev manuset. Alla dom andra namnen har av olika anledningar lagts till. Sen skrev jag också själv om delar av manuset under tiden som vi filmade. Med min tillåtelse skrev även James Franciscus om en del av dialogen.
Filmen var en stor succé innan den drogs in och förbjöds. -Absolut. Bara i Los Angeles spelade den in 2,5 miljoner dollar under den första helgen. Det var den framgångsrika öppningen som skrämde Universal. Dom gjorde allt för att stoppa filmen. Mycket för att de då höll på att planera Hajen 3. Sen kopierade dom också flera scener från min film och lade in i trean.
Hörde du något från Steven Spielberg själv? -Nej.
Men han var sur för att en italiensk lågbudget-hajfilm blev så populär. Vet du om han fortfarande är arg eller om han har ändrat uppfattning om din film? -Nej, men det hade varit intressant att få veta.
Delar av Jättehajen är inspelad på Malta. Kan du berätta lite om inspelningsplatserna? -Vi filmade på olika platser runt om i Italien. Den första scenen är inspelad i San Felice Circeo, söder om Rom. Likaså dom delar som utspelar sig på stränderna och bland folk. Vindsurftävlingen är inspelad utanför Toscanas kust under en riktig vindsurftävling. Scenerna med åskådarna som tittar på är filmade i Savannah, Georgia, i USA. Så även dom flesta av exteriörscenerna av filmens Port Harbor. Scenerna med bryggan som slits loss och driver ut till havs är inspelad utanför Malta, precis som många av scenerna med båtarna, hajen och helikoptern. Men det hade varit omöjligt att göra filmen utan den enorma swimmingpool som vi fick låna på Malta.
Berätta om hajen, den byggdes och styrdes av Giorgio Ferrari med hjälp av Giorgio Pozzi. -Ja, Giorgio Ferrari var känd för att ha skapat flera olika mekaniska spel i teveshowen Giochisenza frontiera. Vi träffades i hans studio i Milano. Jag tog med alla klipp som vi hade köpt från olika dokumentärfilmare som hade filmat riktiga vithajar till havs. Vi använde också dessa scener av verkliga hajar och klippte in dem i filmen. Det tog mig timmar och åter timmar att välja ut vilka klipp vi skulle använda och hur vi skulle få dem att passa ihop med de hajscener jag sen själv skulle filma med vår mekaniska haj. Det var också dessa utvalda hajklipp som fick ligga till grund för den haj som Ferrari byggde och försökte göra så lik hajarna i klippen. Vi skissade och skapade hajen utifrån hur jag planerade att filma mina egna hajscener. Jag ritade alla hajscenerna i en storyboard. Vi tillbringade tre dagar med att gå igenom alla hajens rörelser och lösa problem som vi trodde skulle kunna uppstå redan innan vi började filma.
Hur stor var hajen? Den ser mycket större ut än den i Hajen. -Min haj var tolv meter lång, säger Enzo som själv var med och filmade alla undervattensscenerna.
Fanns det fler modeller än den stora hajen? -Den animatroniska hajen sköttes av Ferrari och hans team. Sen hade jag några andra mindre modeller också. En med bara hajens huvud och ungefär stor som en vante. Den skötte jag själv när vi filmade närbildsscenerna.
Hur fungerade ”hajvanten”? -Jag designade ”vanten” så att jag skulle kunna skapa en massa olika uttryckssätt för hajen. Med hjälp av små ”triggers” på fingrarna kunde jag styra hajens rörelser. Den gapade och tänderna blev synliga. Den bet, rörde sig och attackerade. Jag var den stora vithajen!
Det svåra var att använda vanten i en vattentank tillsammans med scenografin. Man filmade i Elios i Rom, en studio som hade en tillräckligt stor vattentank. -När scenografin med stenarna på havsbotten var på plats drog jag på mig min våtdräkt, satte på mig cyklop och snorkel och dök ned i tanken. Sen ville jag inte kliva upp igen. ”Hajvanten” fungerade exakt som jag hade planerat och hoppats. Jag var superexalterad över att min idé gick i lås!
Berätta mer om den stora mekaniska hajen. -Det var ett stort och känsloladdat ögonblick när vi skulle testa den mekaniska hajen för första gången. Giorgio (Ferrari) och hans team skulle styra hajen efter mina direktiv – den skulle komma upp ur vattnet, vända sig åt höger och åt vänster. Öppna gapet, bita och sjunka ned under vattnet. Kan du föreställa dig hur det kändes efter att ta tillbringat månader med att förbereda, bygga, planera, rita storyboard och repetera och sen stå på poolkanten och se hur hajen rör sig exakt efter mina kommandon. Det var exceptionellt!
Hur bra fungerade den under inspelningarna? -Det första problemet uppstod när vi filmade i poolen på Malta–och hajen flöt! Den sjönk inte till botten som planerat. Ferrari var tvungen att tömma den invändigt och fylla skalet med tyngder. Sen fungerade hajen bra ända fram tills vi skulle spela in de allra sista scenerna. Då gick modellen bärsärkagång! Elektroniken slutade fungera när hajen skulle anfalla skådespelarna på resterna av piren som flyter i havet. Det blev dramatiskt för det gick inte att stänga av hajen. Skådespelarna blev attackerade på riktigt av en stor mekanisk haj! Men dom spelade med och vi fortsatte att filma, samtidigt som dom kämpade för att inte bli nedmejade av den galna maskinen!
Er haj var lika dyr som Spielbergs, men fungerade ändå bättre. -Vår mekaniska modell kostade 100 000 dollar. Hela min färdiga film kostade lika mycket som Universals första hajmodell – som aldrig användes eftersom den inte fungerade.
Vad hände med hajen efter inspelningarna? -Den var tillverkad av plast och gummi, så den vittrade sönder efter några veckor.
Det där rytandet som hörs varje gång hajen dyker upp i filmen har blivit kultförklarat. Hur kom det till? -Vi experimenterade med inspelningar av många olika djurläten och vrål i en studio. Vi kombinerade och modifierade, mixtrade med efterklangen och accentuerade ljuden innan jag kände mig nöjd och skrämd!
Hur gjorde ni den klassiska scenen där hajen biter av benen på en man som hänger från en helikopter? -Jag hade tur att det fanns en gammal skrotad helikopter på Maltas flygplats. Vi köpte den och byggde om den så att den såg ut som den enda riktiga helikoptern som fanns tillgänglig på ön. Med hjälp av en lyftkran hängde vi den modifierade helikoptercockpiten i en lina över mitten av poolen där den mekaniska hajen var placerad. Problemet var att vår kameraman hade svindel och vågade inte klättra ut på kranen. På grund av tyngden fick vi placera stora stenblock på avsatsen där kranen stod för att den skulle hålla balansen. Men kranen svajade och knakade och ingen vågade klättra ut. Alla stod skräckslagna och bara tittade.
Då tog Enzo en handkamera och klättrade själv ut på kranen. -Jag lyckades filma en av filmens allra vackraste scener. Det läskiga var att se den kilometerlånga stålkabeln som sköt upp i himlen, ta mig ut på cockpitkopian som hela tiden skakade våldsamt i vinden och fånga hajen i kameralinsen. Tack och lov hade John Loffredo inga problem med att hoppa ned i vattnet. Det svåra var att hålla balansen när han grep tag i helikopterns medar. Johns tyngd höll på att sänka oss i poolen, mamma mia! Det blev inte lättare att klättra längs med kranen och tillbaka till poolkanten. Det var en mardröm, allt skakade och snurrade runt mig. Jag svävade fritt. Kranen såg ut att vara på väg att kollapsa. Till slut hoppade jag av och landade på marken. Crewet jublade, men vi var långt ifrån färdiga med scenen. Det fanns inte tid att vänta eller tveka. Jag preparerade dockan och såg till att benen skulle kunna slitas av när hajen hugger tag i dem. Jag surrade fast dockan vid helikoptermedarna och skickade iväg kranen ut över poolen och hajen igen. Hajen skulle resa sig ur vattnet och bita av dockans ben … Action! Det lyckades!
En annan scen som blivit kultförklarad är den där hajen attackerar en man i en båt underifrån och får honom att flyga rakt upp i luften. Hur gjordes den? -Det finns egentligen två scener när hajen anfaller underifrån. Först vindsurfaren i början av filmen och sen min brors båt som blir slungad upp ur vattnet. Effekten åstadkoms i båda fallen av ett slags kompressor placerad under vattnet som skjuter upp tryckluft, ungefär som ett stort duschmunstycke. I scenen med vindsurfaren var det en kille som flög i luften. Men i scenen med min bror är det en ful docka som flyger upp. Jag hade begärt en docka med rörliga leder i armar och ben – men fick en som var stel som en pinne. Scenen suger!
Det finns två kopior kvar av originalmanuset till filmen. -Jag har kvar den ena kopian, den andra har Quentin Tarantino. Han fick den i present, avslöjar Enzos son Andrea Girolami.
Är det sant att du planerade en uppföljare, men skrotade idén för att den mekaniska hajen vittrade sönder? -Nej, men det hade varit enkelt att tillverka en ny med facit i hand på hur vi byggde den första hajen.
Jättehajen – vindsurfarnas skräck släpps på Bluray den 8 april.
