I Caught Stealing får vi följa den nedgångne före detta basebolltalangen Hank Thompson (Austin Butler) som efter en förödande olycka försöker leva ett så normalt och stillsamt liv han kan i 90-talets New York. När hans granne ber honom ta hand om hans katt dras Hank ofrivilligt in i en våldsam spiral av kriminella uppgörelser, korrupta poliser och brutala torpeder. Utan att ha en aning om varför jagas han nu av ett stort gäng olika galningar som alla verkar tro att Hank sitter på något värdefullt, fast det är något han själv inte ens vet vad det är.

Bokförlaga och regi

Caught Stealing är baserad på Charlie Hustons roman med samma namn, och han har även skrivit manuset till filmen. Regissören Darren Aronofsky (The Wrestler, Black Swan) har haft ögonen på den här boken länge, och det var först nu som de lyckades göra den tillsammans. Aronofsky är verkligen lika intressant som han är ombytlig, och även om jag gillar de flesta filmer han har gjort, förutom möjligen Mother! (2017), så vet man aldrig riktigt var man har honom. Till och med hans sämre filmer har en nerv som är svår att hitta hos andra regissörers svagare verk. Att Caught Stealing är en kärlekshyllning till New York och gatorna där Aronofsky växte upp är tydligt från första bildrutan, och med en kort och välgjord introduktion är vi igång.

Ton och stil

Precis som i Aronofskys andra filmer sparar han aldrig på krutet. Är det våldsamt så är det rejält våldsamt, är det roligt så är det väldigt roligt och är det dramatiskt, ja, ni förstår. Filmen lanseras udda nog på vissa ställen som en komedi, även om UHD-fodralet endast skriver thriller. För visst finns det en del humor i filmen, men det är verkligen inte en komedi.

Caught Stealing gör även något som jag inte sett i andra liknande filmer. Den löper verkligen linan ut med en händelse, och den är så pass chockerande att jag först trodde att det var en karaktär som drömde. Den andra chocken fick jag sedan när jag läste sluttexten och insåg vilka det var som spelade de två mordiska bröderna.

Framtid och mottagande

Det finns en boktrilogi om Hank Thompson, men då den här filmen gick ganska dåligt på bio tror jag inte att vi kommer få se fler filmer om den nedsupne basebollspelaren. Sedan får vi se hur det går med Aronofskys karriär nu när han helt obegripligt har regisserat en helt AI-gjord TV-serie. De negativa omdömena haglar.

UHD-utgåvan

Något som inte är negativt är UHD‑utgåvan av Caught Stealing. Bilden levereras i 2160p med en bitrate runt 70–80 Mbps, vilket ger en enorm detaljrikedom och stabil bild. Vi bjuds även på HDR10 som ger härligt djupa färger med djup svärta helt utan banding. New York har aldrig sett bättre och skitigare ut.

Ljudspåret presenteras i Dolby Atmos, och mixen är förvånansvärt dynamisk för en thriller som inte bygger på storskalig action. Atmos-höjdkanalerna används sparsamt men effektivt, framför allt i scener där Hank jagas genom trånga gränder eller när stadens ljudlandskap omsluter honom. Dialogen är kristallklar, och basen får arbeta ordentligt under filmens mer brutala sekvenser.

UHD‑skivan innehåller även en hel del extramaterial med dokumentär, bortklippta scener och ett kommentarspår. Helt klart godkänt för en modern utgåva. De gamla fysiskautgåvorna med timtals extramaterial är tyvärr ett minne blott.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är Caught Stealing på UHD helt klart väldigt underhållande, men med ett varningens finger, för det här är ändå en Aronofsky-film och precis allt kan hända. Den är mörk och våldsam, men den har även en hel del lättja och riktigt bra skådespelarinsatser. Betyget blir högt, även om jag ibland kunde känna att filmen tappar en del styrfart runt mitten innan den tar upp sig mot slutet.

SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

This post is also available in English: Review: Caught Stealing.