Som jag nämnde i samband med recensionen av The Sinking City så föddes den amerikanske författaren H.P. Lovecraft 1890 och hans två mest kända böcker Necronomicon och Call of Cthulhu har inspirerat en hel värld av skräck-författare. Spelet Call of Cthulhu hade release redan för exakt ett år sen, oktober 2018, på de andra konsolerna men nu finns det portat till din Nintendo Switch.
Vi iklär oss rollen som privatdetektiven Pierce som får i uppdrag att resa till en mystisk ö kallad Darkwater Island för att där ta reda på vad som egentligen hände med Familjen Hawkins. Väl framme på ön så visar det sig att ingenting står rätt till och ön är hemvist för allsköns ondska.
Sekunden som jag slår igång spelet så inser jag att det är nog lite för avancerat och stort för Nintendo Switch. Laddtiderna är rejält långsamma. Det var faktiskt så att jag trodde att spelet hade hängt sig och startade om konsolen, för att få samma resultat igen. Så tredje gången så väntade jag och då till slut så började spelet. Problemen tar inte slut där; redan i första scenen (då vi får uppdraget) så är det lite problem med ljudet. När karaktären är lite längre ifrån kameran så blir ljudet väldigt lågt och när han är pyttelite närmare så är det nästan för högt. Spelade med hörlurar och fick sänka snabbt för att inte få tinnitus… Sen har Call of Cthulhu ett klassiskt problem, som många spel har som blir portade till Nintendo Switch: Man har inte tagit i beaktning att skärmen är liten och därmed är all text-info pytte, pytteliten.
Nu när jag öst ur mig det negativa, så är det dags att koncentrera mig på det som faktisk fungerar. Det som slår mig direkt är att det här verkligen är ett spel med en avancerad historia och det är inte något som man slarvar sig igenom. Du behöver ha tungan rätt i mun för att lösa gåtan och klara dig med livet i behåll från öns många faror. Sen är det ett väldigt stämningsfullt spel, med fin musik och bra röstskådespelare. I dockat läge är spelet en fröjd, även om ljudproblematiken med rösterna ändå hänger kvar lite. Bonus är att även laddtiderna blir lite kortare i dockat läge då konsolen får tillgång till mer styrka – men det är marginellt.
Så sammantaget blir betyget ändå bra (en sexa) för den här konverteringen, men Switchens limiterade prestanda känns verkligen av i både laddningstider och genomförande. På en mer kraftfull maskin, där man skulle slippa sysselsätta sig med något annat medan nästa bana laddas in skulle betyget gå upp ett snäpp till att bli en rekommendation.
