I Bugonia får vi följa Teddy (Jesse Plemons) och Don (Aidan Delbis) som kidnappar vd:n Michelle (Emma Stone). Teddy är helt övertygad om att hon egentligen är en utomjording. I en källare utsätts Michelle för allt mer intensiva utfrågningar och regelrätt tortyr. Sakta men säkert börjar världen runt dem rämna och snaran dras åt allt tightare för varje sekund som går.
Ursprung och Filmskapare
Bugonia är regisserad av Yorgos Lanthimos och skriven av Will Tracy. Filmen är baserad på den koreanska filmen Save the Green Planet! (Jigureul jikyeora!) från 2003, skriven och regisserad av Jang Joon-hwan. Bugonia är, vad jag förstår, inte en direkt remake utan mer en nytolkning.
Min Relation till Lanthimos
Jag fick upp ögonen för Lanthimos efter hans genombrottsfilm Dogtooth från 2009, som jag verkligen gillade, och The Lobster (2015) älskar jag. Två år efter The Lobster kom The Killing of a Sacred Deer, som jag inte alls tyckte var lika vass som hans tidigare filmer. The Favourite från 2018 visade sig däremot vara lite av ett lyft igen, och från den filmen och framåt har han arbetat med Emma Stone i huvudrollen. Jag har inte sett Poor Things och Kinds of Kindness, men de står på min lista.
Skådespelare och Ton
Bugonia har verkligen Lanthimos känsla för kolsvart humor, våld och överraskande scener. Jesse Plemons (Civil War) är perfekt i sin roll, och hans närvaro är avgörande för att filmen ska fungera. Nykomlingen Aidan Delbis imponerar också stort och gör ett sanslöst bra porträtt av den mer mänsklige Don, som inte riktigt vet vilken fot han ska stå på. Emma Stone gör en extremt svår och komplex roll till synes helt utan ansträngning. Största delen av speltiden tillbringas med dessa tre i ett litet hus på landet och du lapar i dig varenda sekund med andan i halsen.
Svagheter och Slut
Det som är synd med Bugonia är att filmen tappar en hel del mot slutet. Det blir lite som i The Substance, där jag tycker att filmen håller superbt hela vägen fram till ett slut som inte riktigt känns som att det tillhör samma berättelse. Jag ska inte spoila slutet på Bugonia, men det finns egentligen bara två vägar att gå med den här historien: antingen har kidnapparna fel, eller så har de rätt. Jag tycker att filmskaparna valde fel väg, för slutet känns tyvärr lite som en eftertanke.
Ultra HD – Bild och Ljud
Bugonia på Ultra HD är en fröjd för både öron och ögon. Bilden presenteras i 2160p (croppad till biograf-formatet 1.66:1) och det finns både HDR10 och Dolby Vision. Filmens tema kretsar kring bin, och det är framför allt i de små detaljerna som bildkvaliteten blir extra tydlig: håren på binas ben, detaljerna i den röriga källaren och husets alla hemligheter som gömmer sig i miljön.
Ljudet presenteras i Dolby Atmos, och även om filmen inte har särskilt mycket surroundljud så förhöjs upplevelsen av det kristallklara, krispiga ljudet som plockar fram varje nyans i skådespelet. Sen under en väldigt intensiv scen med elstötar får hemmabio-utrustningen verkligen visa vad den går för.
Extramaterial
Som extramaterial finns en dokumentär på skivan som är drygt 20 minuter lång och går in på en del detaljer kring inspelningen.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis vill jag ändå rekommendera Bugonia på Ultra HD. Även om jag personligen hade valt ett annat slut är vägen dit välgjord, välspelad och riktigt underhållande. Slutet är inte en katastrof, men det hade kunnat vara bättre och lite smartare, särskilt eftersom resten av filmen håller så hög kvalitet.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: Bugonia.
Så här sätter vi betyg på Senses