A Complete Unknown börjar 1961 när den 19-årige Bob Dylan (Timothée Chalamet) anländer till New York med gitarren i handen och en dröm i hjärtat. Han söker upp sin idol Woody Guthrie (Scoot McNairy) och blir snabbt en del av Greenwich Villages pulserande folkscen. Där möter han bland andra Pete Seeger (Edward Norton), Joan Baez (Monica Barbaro) och sin första kärlek Sylvie Russo (Elle Fanning), som är baserad på verklighetens Suze Rotolo. Filmen ger oss en inblick i vad som skedde under Dylans unga år, fram till hans ikoniska – och mycket kontroversiella – elektriska framträdande på Newport Folk Festival 1965.
Erfarenhet bakom kameran
Filmen är regisserad av James Mangold, som har erfarenhet av både perioden och musikerna. För ganska exakt 20 år sedan regisserade han Walk the Line (2005), som handlade om Johnny Cashs liv. Det är underhållande att Cash även dyker upp i A Complete Unknown, om än spelad av en annan skådespelare. Manuset är skrivet av Mangold tillsammans med Jay Cocks (Gangs of New York) och Elijah Wald, som är Dylan-biograf och musikhistoriker. Det ger filmen en välkommen dos autenticitet och djup.
Skådespelarinsatser och musikalitet
Timothée Chalamet (Dune) gör en imponerande insats som Dylan – både i kroppsspråk och sång. Han framför alla låtar själv, vilket är särskilt imponerande. Edward Norton är karismatisk som Seeger, och Monica Barbaro lyser i rollen som Joan Baez, särskilt under de musikaliska scenerna. Elle Fanning ger Sylvie en fin sårbarhet som kontrasterar väl mot Dylans rastlöshet.
En period snarare än ett helt liv
Filmens styrka ligger i att den fokuserar på en specifik period i Dylans liv i stället för att försöka berätta hela hans livshistoria. Det misstaget gjordes till exempel i Whitney Houston: I Wanna Dance with Somebody, vilket ledde till ett fragmenterat och väldigt osammanhängande resultat.
Trots att jag personligen inte är ett stort fan av just Dylan, gav filmen mig mycket – även utan förkunskaper. Det som saknas är ett större emotionellt djup. Det bränner aldrig riktigt till, även om händelserna finns där. Filmskaparna undviker också att ta sig an Dylans mörkare sidor, vilket gör att man aldrig riktigt kommer bakom masken.
Bild och ljud i toppklass
A Complete Unknown finns nu i en mycket fin UHD-utgåva som verkligen gör filmen rättvisa. Den är inspelad digitalt och presenteras i native 4K (2160p) med bildförhållandet 2.39:1. HDR10 och Dolby Vision används för att förstärka kontrasten mellan rökiga klubbar, kalla New York-gator och varma scenljus. Färgpaletten är dämpad men rik, med sepia-toner och naturliga hudtoner som förstärker tidsandan. Fotot är utsökt och kommer till sin rätt.
Ljudet i Dolby Atmos är subtilt men effektivt. Musikscenerna är filmens höjdpunkter – varje ackord och publikreaktion känns omslutande, nästan som att du är med på konserten i källarlokalerna där allt började. Dialogen är tydlig och välplacerad i ljudbilden, och surroundkanalerna används för att skapa rymd snarare än effekter.
UHD-utgåvan innehåller flera korta dokumentärer om inspelningen, musiken och skådespelarnas förberedelser. Dessutom finns ett kommentarspår med James Mangold, vilket i min bok alltid är ett stort plus.
Sammanfattningsvis är A Complete Unknown en elegant och lågmäld, men ändå engagerande film som lyckas ganska bra ändå att fånga en mytisk artists mänskliga sida. UHD-utgåvan är tekniskt briljant vilket drar upp betyget och hade Mangold vågat ta ut svängarna lite mer så hade den här filmen varit ett solklart måste.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
This post is also available in English: Review: A Complete Unknown.
Så här sätter vi betyg på Senses