När poker blev omåttligt populärt i början av tredje årtusendet (2003 ungefär), fanns en vanlig uppfattning om att det bara var ett hasardspel bland andra. Men allt fler människor upptäckte en hemlighet på svenska casinon, nämligen att poker är en väldigt bra modell för livet. De upptäckte att man kan förstå livet lite bättre genom att studera och träna på poker.
Och poker är långt ifrån det enda spelet som ”modellerar” livet på ett hyfsat sätt. Nästan alla sällskapsspel och strategispel bygger på en blandning av förutsägbara mekanismer och slumpmässighet – precis som livet. Genom att förstå spel kan man förstå en del saker om tillvaron, som man verkligen har nytta av i livet.
Konsten att navigera livets ovisshet
Vi vet att par i ess är bästa starthanden i poker. Men vi vet också att dessa ”pocket rockets” inte alltid vinner potten. Det ska nämligen komma fem ytterligare kort på bordet innan vi vet vilken hand som är slutgiltigt bäst i just den potten.
Att satsa pengarna med bästa handen är alltid ett bra beslut i poker. En pokerspelare som får in pengarna med par i ess har inget att förebrå sig. Om hon fortsätter att fatta så kloka beslut kommer det att gå henne väl i detta rättvisa spel.
Ändå kan det hända att hon förlorar potten. Ska hon DÅ förebrå sig? Nej, hur skulle hon kunna det, hon gjorde ju rätt. Det vore ologiskt att ifrågasätta hennes handlande i efterhand. Hon gjorde det rätta, men tillfälligheterna var emot henne. Sånt är livet.
Och det är just det som är poängen. Sånt ÄR livet. Saker går inte alltid som vi har tänkt oss, eller som de borde. Vi lyckas inte alltid i våra föresatser. Men det betyder inte att vi har gjort fel. Ett misslyckande behöver inte betyda att VI har misslyckats. Vi kanske gjorde allting rätt, men vi hade inte turen på vår sida. Shit happens. Upp igen. Mata på. Fortsätt göra det rätta, så kommer det att gå bra – i längden.
Det här är en djupgående lärdom som inbitna pokerspelare bär med sig genom livets skiften, och som hjälper dem i stunder av motgång. ”Jag gjorde det rätta, jag fick en käftsmäll, jag försöker igen.”
Planera framåt – men inte för noga
Att leva i nuet är viktigt, men det är också klokt att tänka framåt. Att försöka förutse vad som kan hända och tänka igenom vad man i så fall ska göra.
Men den som försöker styra upp allting för sig själv och andra ner till minsta detalj ett år i förväg kommer att generera oändliga mängder frustration – för sig själv och för andra. Livet låter sig helt enkelt inte förutsägas på den nivån.
Vi är tillbaka i spelens värld. Du spelar Fia med knuff med ett barn. Du har koll på läget, du ligger före, du har en perfekt plan för hur du ska få in din sista plutt i boet. Då slår barnet fem sexor i rad, slår ut din plutt, för in sina egna i boet, och medan du går om hela sista varvet med din enda plutt kan barnet i lugn och ro gå i mål med sina två. Ridå. Frustration. Marsch i säng!
Vad hände här då? Du överskattade din förmåga att förutspå framtiden. Och det är väldigt vanligt. Vi har varit med förut. Vi vet hur visan går. Been there, done that. Men faktum är att människan är systematiskt värdelös på att förutspå framtiden. Även experterna har systematiskt fel angående utvecklingen för aktier, idrottstävlingar, presidentval. Det område där vi har allra bäst förmåga att göra prognoser är faktiskt vädret – och vi vet ju hur DET brukar sluta.
Nu har spelet lärt dig hur det går om du räknar hem framtida händelser i förskott: Gör upp en plan och den går om intet. Den som spelar mycket spel vet att inget blir som man tänkt sig, och ändå är det den planerande spelaren som lyckas bäst.
Det gäller att planera lagom noggrant. Och att förändra planeringen i takt med att verkligheten dånar in på sitt oförutsägbara, underbara sätt. Släpp lite på kontrollen, må lite bättre.
Lagom risktagande ger ett bättre liv
Risker är något man ska undvika, eller hur? Vi är många som växer upp med en instinktiv ovilja mot allt som verkar riskabelt. Risk betyder ju just att det kan gå åt skogen, och varför ska man utsätta sig för det?! Svaret på den frågan kanske kommer att förvåna dig.
Tillbaka till pokerspelet. Alla kort ligger på bordet och du har en hand som är den näst bästa möjliga handen. Med stor sannolikhet en vinnare. Men motståndaren satsar trots det resten av sina pengar i potten, och det är möjligt att han har den enda bättre handen. Men han kan också ha en rad sämre händer. Nu måste du ta ett svårt beslut. Ska du slänga din fina hand och ge upp alla de sköna markerna i mitten av bordet? Eller ska du satsa ännu mer pengar för chansen att vinna, men samtidigt riskera att förlora ännu mer?
I den situationen är det ibland rätt att satsa, och ibland är det fel. Det beror på vad motspelaren har för kort, vilket du inte kan veta. Om du hamnar i samma situation tio gånger och vågar ta risken att satsa, kommer du att vinna potten åtta gånger (säger vi). I längden tjänar du på att ta den här risken. Om du däremot väljer att alltid undvika risken i den här situationen, då kommer du att i längden förlora mer än du vinner.
Poker och andra spel är fulla av lägen där du vinner i längden om du vågar ta en risk ibland. Och tro det eller ej, men precis så är det faktiskt även i livet. En risk kan hänga ihop med ett genomsnittligt bättre utfall. Om du spelar säkert kommer du förvisso slippa en del pinsamma misslyckanden och nesliga motgångar. Men allt eftersom livet går, kommer du märka att ditt liv liksom blir mindre än det borde vara. Om man avstår från risker avstår man också från möjligheter, och år efter år går man miste om saker som kunde ha hänt. Framgångar man kunde ha haft. Både i det stora och i det lilla.
Den som tar medvetna, avvägda risker, får ett rikare liv. Över tid. Och kanske finns det även en tjusning i själva risktagandet. Att ta en chans då och då sätter krydda på tillvaron. Man får något att se fram emot. ”Hur ska det gå. Det KAN ju vägen. Då kommer det att kännas härligt. Det känns redan härligt.”
Bra förströelser berikar livet
Med det sagt, man spelar kanske inte spel i första hand för att bli bättre på att leva. Man spelar för att det är roligt. Man tillåter sig att koppla av en stund. I goda vänners lag eller i sällskap med sig själv.
Vi kan ju inte alltid vara på gång. Inte alltid maxa produktionen. Tvärtom behöver en människa ganska ordentligt mycket avkoppling och rekreation om vi ska kunna leverera produktivitet och kreativitet under många års tid.
Det finns kanske inga dåliga förströelser, just av den anledningen. Men kanske finns det ändå förströelser som är lite extra bra. Spel är både roligt och lärorikt, och därmed garanterat en bra form av förströelse. Spela lagom och må bra!
Detta inlägg är en annons.
