Kan teamet Jason Reitman och Diablo Cody fånga blixten på flaska igen, som man gjorde i Juno?

I filmen Tully så har Marlo (Charlize Theron) har blivit mamma för tredje gången. Hon och hennes Xbox-spelande man (Ron Livingston) har minst sagt häcken full, med åttaårig son som har särskilda behov, ytterligare en dotter och ett blöjbarn som inte sover på nätterna. Då Marlos bror föreslår att de anställer en natt-barnvakt så  förändras dock tillvaron drastiskt, då det frisinnade yrvädret Tully (MacKenzie Davis) drar in som en modern, midnatts-Mary Poppins och vänder upp och ned på livet.

tully recension

Samspelet mellan MaKenzie Davis och Charlize Theron är jättefint.

Tully är ett nytt, filmist samarbete mellan regissören Jason Reitman och manusförfattaren och fd strippan Diablo Cody. De slog en home run med filmen Juno, som på sätt och vis också hanterade samma tema, men lyckats tyvärr inte återskapa magin denna gång. Charlize Theron är, som vanligt, mycket sevärd och har jag gjort en fantastisk resa med att skapa en mamma-kropp: ”Vad är det för fel på din kropp, mamma!” ropar dottern en dag vid bordet, när Marlo sitter där, utsketen och i bh – man skrattar och gråter samtidigt – och MacKenzie Davis är ett charmigt fynd vi lär få se mer av framöver. Men storyns utlovade potential når inte riktigt hela vägen fram och det som skulle bli en mörk komedi om föräldraskapets vedermödor och tillfälliga euforier, blir istället en alltmer konstig och svårsmält historia som på slutet inte riktigt känns som den ens går ihop.

tully recension

Tragikomiskt guld i Tully.

Blu-ray-utgåvan är inget fel på någonstans. Bilden känns naturlig och välbalanserad, kontrasterna med de mörka nattscenerna funkar fint och även ljudet gör sitt jobb, även om detta inte är en genrefilm att visa upp 5.1-systemet med. Scanbox verkar inte lägga så mycket krut på extramaterial och det är synd, då det ju är det som ofta skiljer glädjen att äga en film mot att bara se den tillfälligt som hyrfilm. Featuretten The Relationships of Tully är förvisso trevlig, men tillför ingen djup insikt i filmens bakgrund eller symbolik. Ett kommentarsspår med Reitman och Cody hade varit välkommet och kanske insiktsgivande på ett helt annat sätt.

Välspelat och sevärt, som underhållning för en kväll och en tidvis jobbigt träffande illustration av småbarnslivet, men i slutändan räcker det tyvärr inte till mycket annat än ett ”meh”.