Scott Derrickson, regissören som tidigare gjort den fantastiska Exorcism of Emily Rose (med den fjantiga titeln Besatt i Sverige) är tillbaka med sin andra film. Denna gång satsar han på remake och väljer – udda nog – att göra om en ”kultfilm” från 1951, nämligen The Day the Earth stood still. I denna version, som utspelar sig i ”modern tidsålder”, får vi möta Jennifer Connelly, som spelar en biologi-forskare med inriktning på liv på andra planeter. Hennes ögonsten är sonen Jacob (spelad av Jaden Smith, Will Smiths son) och när jorden plötsligt ”invaderas” av stora sfärer som landar lite överallt så kallas hon akut in som expert i frågan. Vid en av sfärerna så stiger en utomjording ut (passande nog porträtterad av Keanu Reeves) och presenterar sig som Klaatu. Han är en budbärare som talar om att jorden kommer att förstöras och mänskligheten utplånas, så att planeten kan överleva. Med sig har han också den intergalaktiska ”roboten” GORT, som är en till synes oförstörbar mördarmaskin.

Ser man trailern eller läser tag-linen ”Vi trodde jorden var vår. Vi trodde fel.”, så inser man snabbt vart denna film barkar hän. Det är en, på vissa sätt bibel-parafraserande apokalyptisk moralsaga, där vi får vi veta att jorden inte kan överleva om vi behandlar den som vi gör. Dör jorden så dör vi, dör vi så överlever jorden. Modernt budskap till trots så lider filmen av stora balanseringsproblem – det första är den gyllene regeln att två motståndare i en film måste vara ungefär lika starka. Klaatu och hans GORT-vän är egentligen osårbara, vilket gör att filmen snabbt målar in sig i ett hörn där det bara kan sluta på två (eller egentligen ett) sätt. Det andra är att det inte finns någon engagerande handling – när vi väl fått reda på vad Klaatu vill och varför utomjordingarna är här så händer egentligen inte så mycket mer med filmen, men ändå tas det tid till resor och allmänt filosofierande. Det finns stunder då filmen tangerar intressanta punkter – t ex vad krävs för att människor verkligen ska ändra sig och göra sitt bästa (med en skön John Cleese i en liten roll), men sina 105 minuter till trots så känns filmen alldeles för lång, vilket aldrig är ett bra betyg.

Jag uppelver att anpassningen av en idé, som säkert var fantastiskt cool på 50-talet, till en modern budskapsfilm fungerar ganska dåligt. Nu har jag inte sett det hyllade originalet själv, men det finns något som gör att filmen känns gammal, även om man försöker vinkla det till ett av de modernaste ämnen vi har – miljö(förstöring). Gamla testamentet-inspirationen med Noas ark och bl a Egyptens sju svåra år känns först intressanta, men blir i slutändan inget annat än gimmicks. Och upplösningen av filmen lämnar en del att önska.

Jag var tyvärr inte alls imponerad av The Day the Earth stood still, även om nyversionen känns påkostad och snygg i fråga om effekter, bilder och surroundljud. Men det räcker inte, själva grundhistorien lyckas inte riktigt hooka tittaren och det finns flera saker med filmen, vissa lösningar som helt enkelt inte känns tillfredsställande nog. Ge det en chans om du är fan av Sci-Fi-genren, men om inte så bör du nog välja något att på biotablån.