Norwegian - billigt och du kommer dit du ska... kanske

Norska lågprisflyget Norwegian ställde nyligen till med nytt jippo i Stockholm; potentiella kunder kunde tävla om gratis resor genom att stå med händerna mot en vägg så länge som möjligt. Någon stackare vann med 47 timmars insats (med paus för mat, dricka och toa). Ett års gratis resor med bolaget. Wooow. Förmodligen var utmaningen specialutformad för att kolla att vinnaren faktiskt klarar av lång, meninglös väntan – för du får en hel del av den varan med Norwegian. På en resa till Danmark i somras var vi två timmar försenade ned – och två timmar försenade tillbaka. En resa på drygt en timme i båda riktningarna hade alltså just förvandlats till en resa på sex. 75 kr i värdecheck (endast ned, för upp tog de in oss i planet och höll oss där sista halvtimmen), sur personal och obefintliga förklaringar och ursäkter senare så känner man sig lite… tja, frustrerad.

Men det är klart, Norwegian är ju ett lågprisbolag, som den vänliga damen på “kundvård” lät mig få veta efter sex veckors behandlingstid av mitt ärende. De ersätter faktiskt förseningar genom EU direktiv-bestämda värdecheckar (vet du vad man får för 75 kr på en flygplats?) och inte förrän efter fem (5!) timmars försening kollar de på alternativa resesätt för kunderna. Man kan ju alltid välja att själv lösa ny biljett på annat bolag om man inte kan bli försenad. Otroligt snällt, här trodde jag i all min naivitet att i resans pris ingick att man kommer fram ungefär den tid som står på biljetten.

Det engelska talesättet “You get what you pay for” har aldrig känts så angeläget.

Skrytmånsarna Team Ninja, som tidigare gjort sig kända för att under Tecmos label ge oss grafiskt imponerande – men innehållsmässigt skiftande – spel till Xbox 360, är tillbaks i rampljuset igen. Denna gång med uppföljaren till det kanske svåraste spelet i mannaminne, Ninja Gaiden. Uppföljaren har fått det kreativa och något självklara namnet Ninja Gaiden II och innehåller vissa skillnader från föregångaren, även om de inte är enorma. Grafiken är precis som tidigare strålande, sett till miljöer, bakgrunder och detaljer i spelvärlden – även om variationen på karaktärsdesignen lämnar utrymme för mer.

En väsentligt skillnad från förra spelet är att normal-nivån nu verkligen känns mer som en utmaning på normal nivå, i alla fall till en början. Spelet har dock, till skillnad från ettan, en kamera som mer eller mindre lever sitt eget lilla liv och det är tidvis ett smärre helvete att hålla både koll på den och på karaktären (som du ser i tredjepersonsperspektiv) när striderna är som hetast eller när du ska fnula ut exakt hur du ska gå, på de något likartade banorna.

All in all så känns Ninja Gaiden II inte helt lysande i sin genre, särskilt inte om man jämför med andra spel i toppskiktet (God of War-spelen till Playstation2 till exempel). Trots brister kan det vara värt att kolla in om du diggar ninja-spel och klassiska hack’n-slash lir, men låt inte de vackra och blodiga stillbilderna blända dig – detta är trots allt mer av en grafisk uppvisning än ett välgenomarbetat hugga-spel. Med en kamera som kommer att få dig att skrika av frustration, särskilt mot senare banor där svårigheten ökar.