Även om man är bloggare och allmän filmälskare så hinner man ju aldrig se allt som kommer ut i filmväg. Fenomenet High School Musical, som numera även är live-föreställning här i Stockholm, är en av de “storfilmer” som gått mig helt förbi. Fanbasen är enorm, jag har tappat räkningen på hur många gånger jag utmanats på Facebook att delta i HSM-quizzar (som jag givetvis suger i, eftersom jag i princip bara kan namnet på en av skådespelarna i serien).

Nu är trean här, som man kallar “sista året” (även om “världens ände” inte hjälpte som sista del i Pirates-filmerna). Gänget ska gå ut gymnasiet och som ett minne att vörda för alltid sätter de upp den bästa avskedsmusikalen någonsin. Hurra!

OK, jag är nog fel målgrupp för den här filmen. Det är svårt att hålla sig för skratt ibland när man bjuds på övertydliga moralkakor och figurer som känns plockade från en 50-tals tv-serie (som den “elaka bimbon”, “det sött förälskade paret som tittar ut från trädkojan” osv). Samtidigt är det en film, eller egentligen en musikal, som säkert tilltalar yngre tittare och då framförallt tjejer, skulle jag tro. Jag gillar musikaler och ibland svänger det skönt i låtarna, samtidigt som det också kan vara lite småcharmigt att se en film som är så oskuldsfull som denna.

Blu-ray-utgåvan är riktigt fin, som man ju kommit att förvänta sig av Disney. Färgerna och detaljen fullkomligt exploderar inför tittaren. Eftersom det är en musikal och en slags high school-fantasi så är det hårda prövningar som din bildkälla utsätts för. Första scenen, vid basketmatchen, är övermättad av röda dräkter och rödklädda supporters och det ligger på gränsen till att det börjar blöda lite här och där. Men det klarar sig (givetvis har detta även med din bildinställning att göra, inställningar som “dynamiskt” och “optimal” kan nästan ge tecknad-film-känsla här, på gott och ont). Ljudet, som i originalversion är i DTS-HD 5.1 är trevligt, inte det absolut tyngsta bas jag hört men gör ändå det det ska (har inte ens vågat lyssna på svenska dubben, som “bara” är DD 5.1). Extramaterialet består till stor del av snuttar från inspelningen, intervjuer och stillbilder. En extra kul grej på den här utgåvan är att DVD-versionen finns med i fodralet, så du kan se filmen även hos mindre tekniskt-begåvade vänner, eller på vilken annan dvd-spelare som helst. Både DVD- och Blu-ray-versionen är sk Extended Edition, som alltså är något längre än bioversionen och innehåller fler scener.

Jag vet inte hur denna del står sig mot de andra eftersom jag inte sett dem och jag blev, ärlig talat, inte särskilt sugen att göra det nu heller. Men jag kan uppskatta musiken, koreografin och den läckra presentationen som gör sig ypperligt på Blu-ray. Givet köp för fansen! (3/5)

Detta är nu faktiskt hela tre gånger som jag sett spanska succé-filmen Barnhemmet (El Orfanato) – första gången var i somras, på en bio-premiär och nu har jag sett den två gånger till på kort tid, dels på dvd dels på Blu-ray. PAN Vision har lyckats få till en alldeles utmärkt Blu-ray-version som jag fått nöjet att sätta tänderna i.

I korthet handlar Barnhemmet om Laura (spelad av Belen Rueda, bl a Gråta med ett leende), en kvinna som vuxit upp på ett barnhem någonstans i Spanien och i vuxen ålder köpt huset för att starta ett eget barnhem där ihop med sin man och deras adopterade son (spelad av Roger Princep). Men det visar sig finnas mer än minnen kvar i huset och sonen berättar snart om barn som leker och talar med honom – men som ingen annan kan se. Föräldrarna viftar bort det hela som ett barns fantasier, då en oväntad händelse plötsligt ställer allt på sin spets…

Juan Antonio Bayona har regisserat Barnhemmet och producent är ingen mindre än den härligt galna och otroligt begåvade, mexikanska regissören Guillermo Del Toro (Pans Labyrint, Hell Boy-filmerna). Del Toros inverkan på filmen syns tydligt och så även inspiration från den spanska framgången med The Others (av Alejandro Amenabar). Det är suggestivt, välspelat och tidvis jäkligt läskigt – oftast med ganska små medel.

Blu-ray-utgåvan ger oss en fin bild, som på sina håll känns aningen under-mättad i fråga om färger, men ändå bjuder bra konstrast och väldigt bra mörker-scener (och det finns gott om sådana). Ljudet (DTS-HD måste få en eloge, förutom att det är kvalitativt bra så används det också för att verkligen förhöja stämningen och sätta tittaren i skäckens centrum. Det var faktiskt en scen som jag först förstod helt och hållet på Blu-ray; när någon vid ett tillfälle undrar “Är det någon annan i rummet?” så trodde jag först att det bara var en allmän fråga, men nu hör man tydligt fotsteg i surroundhögtalarna, som man inte kan koppla ihop med något som händer i bild. Creepy…

Det finns också hyfsat med extramaterial, som annars ligger på andra skivan på dvd-utgåvan. Detta är lågupplöst och innehåller bl a talangfulle barnskådespelaren Roger Princeps provfilmning, samt en “borttappad film”, intervjuer och andra inslag kring filmens skapande-process som verkligen sätter dig in i princip i allt (är ibland tveksam till såna här inslag, som med precision dissikerar varje bit av filmen och dess “magi”)

Barnhemmet är en grymt välgjord och tidvis riktigt läskig film. Den är också ganska perfekt i tid (105 minuter) och är som sagt välspelad och välskriven. Mitt enda förbehåll mot den är att den känns som den försökt få in väldigt mycket “element” från skräck-genren och flera gånger kunde jag inte låta bli att känna att jag sett i princip alla grepp förut, i någon film.

Men helheten är som sagt övertygande och detta är en suverän Blu-ray att krypa upp i soffan med och hålla någon hårt i handen till. 4/5