På onsdag den 13 december är det premiär för Star Wars Episod VIII: The Last Jedi, en premiär som lugnt kan kallas årets mest efterlängtade film. Åtminstone för oss Star Wars-fans.

Jag var sex år gammal och på väg till lekis när min mamma berättade hela Star Wars Episode IV (A New Hope) för mig. De hade hade spelat in den i 4:3 från SVT. Jag räknade sekunderna tills jag skulle kunna få komma hem och se filmen. Episode IV är anledningen till att jag jobbar med film idag. Scenen när Luke Skywalker (Mark Hamill) står och ser ut på dubbelsolarna som sakta går ned och musiken sväller. Där och då så visste jag att jag ville berätta historier livet ut. Episode IV är en favorit men den bästa av Star Wars-filmerna är fortfarande Episode V: The Empire Strikes Back. Episode VI – Return of the Jedi var den absoluta favoriten av filmerna när jag var liten men när jag blev större så såg jag snabbt igenom de fåniga bitarna i den och att den på många ställen saknar regi. Slutstriden dock är riktigt bra.

Starten på mitt brinnande filmintresse.

Snabbspolar vi fram till en dag för sådär cirka 20 år sedan så började det ryktas om att det skulle komma tre nya filmer. De skulle berätta historien innan Episode IV. Förväntningarna var skyhöga. I ett steg till att de nya filmerna skulle komma så hade de gamla filmerna nypremiär. Denna gång med nya, ”coola” specialeffekter och scener. Tror inte man förstod då vilken besvikelse nästa installation skulle bli, även om datoranimerade Jabba the Hut borde ha varit en fingervisning.

19 Augusti 1999 var det dags, Episode I: The Phantom Menace. Jag stod i kö i flera timmar för att få biljett. Salongen släcks ned. Filmen börjar. Vinjetten är på svenska… Vad i helvete?! Men det är inte slut än. 2 timmar och 16 minuter senare går man ur salongen med Jar Jars gnälliga bebisröst i huvudet. Känner sig smutsig och besudlad. Filmen har så otroligt många idiotiska saker så det går åt ett par timmar att gå igenom dem. Red Letter Media YouTube har tre underbara dokumentärer om Episode I, II och III.

”Jar Jar makes the Ewoks look like Fucking Shaft!”

Episode II: Attack of the Clones tre år senare har en ny low, Hayden Christensen. Denna träbock lyckas med konststycket att få en publik med enbart fans att skratta hånfullt åt honom. Scenen när han berättar om sand och när han ligger och vrider och vänder sig i sängen för att han har en mardröm är två riktiga lågvattenmärken. Yodas Jojo-fight i slutet ska vi inte ens prata om.

Episode III: Revenge of the Sith, vid det här laget är det svårt att fortfarande vara ett stolt Star Wars- fan. Trean ska ju vara den mörkaste av dem alla. Det här kanske kan bli bra?  Bättre är den absolut. Men de skulle ha insett att Hayden var förra filmens stora miss och bytt ut honom i denna film mot… vem som helst. Någon staff-writer hade kanske kunnat ta det?

Efter tre patetiska försök till Star Wars-filmer så var det tyst ett tag. Sådär en sju år senare så stod det klart att Lucasfilm-imperiet är sålt till Disney. Disney?! Det kan inte båda gott, eller…?

Rey är ett välkommet tillskott till Star Wars-universumet.

Tre nya filmer (minst) utannonseras. Teaser-trailern för Episod VII: The Force Awakens har premiär. Jösses, det här ser faktiskt ut att kunna bli något! Dags för premiär. Sitter med spänd förväntan. Jag lät mig inte vara lika upphetsad och spänd inför Episode VII som jag var inför Episode I, för att jag kommer ihåg hur ledsen och smutsig jag kände mig efter den. Nu börjar det! Sitter det inte en idiot framför mig med en mobiltelefon?! Jag tar tag i mannen över nyckelbenen och klämmer åt. Inte så hårt men bara så han förstår och så väser jag i hans öra. ”Jag har väntat på den här filmen i 30 år, lägg ner din jävla telefon”, han gömmer fullkomligt telefonen och ser sig aldrig bakåt en enda gång under hela filmen.

Episode VII är inte på något sätt en perfekt film, men det är snudd på en perfekt Star Wars-film. Den introducerar nya karaktärer är respektfull mot de gamla. Jag såg den sex gånger på bio.

Luke ser ut att få en hel del att göra i Episode VIII.

Förväntningarna på Episode VIII: The Last Jedi är skyhöga, minst sagt. Jag låter mig faktiskt vara en förväntansfull fan-boy nu. Disney gav mig tillbaka hoppet för Star Wars (A new New Hope?). Rian Johnson är en mycket kompetent regissör och Disney låter inget mediokert slippa igenom. Två dagar kvar. Två långa dagar… (men jag får se den redan imorgon, så på tisdag kväll får ni veta vad jag tycker)