South Park: The Stick of Truth är så nära sin TV-förlaga det bara kan komma, vilket gör att fans av serien lär få ut mest av det. Men alla andra ska också kolla in denna fullkomligt galna, oförskämda och tidvis hysteriskt roliga action-rollspelsupplevelse som skiljer sig från allt annat vi spelat!

Då var spelet här - och det är snuskigt (roligt)

Det är lika bra att säga det direkt – är du känslig, PK-riddare eller inte vet vad South Park är, så sluta läsa här. Då vi hörde att THQ gick i putten för snart två år sen, så blev vi direkt ledsna. Två spel vi såg fram emot – DarkSiders III och framförallt South Park: The Stick of Truth skulle nu kanske aldrig se dagens ljus. För även om det kommit andra South Park-spel genom åren, så är Stick of Truth det första spelet som har skaparna – Trey Parker & Matt Stone – aktivt engagerade i sin utveckling. Lyckligtvis så räddade UBISoft denna pärla till spelupplevelse och även om spelet blev lite drygt ett år försenat, så är det nu här – och det levererar verkligen!

South Park: The Stick of Truth är ett action-rollspel, som verkligen ser exakt likadant ut som ett riktigt South Park-avsnitt på TV – med original-röster, fula animationer på gubbarna och grav politisk inkorrekthet. Man sätter ribban direkt, när du får välja klass på din figur (som du kan designa efter smak och behag – även hudfärg, men inte som tjej – varför får du reda på i spelet senare). Vill du spela som Krigare, Magiker, Tjuv eller… Jude? Hur ska man motstå att välja den klass man minst ofta är i rollspel, så vips står man där snart med sidolockar, kippa och en herde-stav. Och i takt med att din figur levlar upp så kan du utföra magiska attacker, såsom Jew-Jitsu, akut omskärelse, dreidel-attack och skott från Davids slangbella (ni vet, den som fällde Goliat?). Och det är alltså bara början.

Barnen-flåt, krigarna gör upp i skolan.

Storyn är den att barnen i South Park leker Drakar och Demoner. Cartman är över-kuckun, ”The Grand Wizard” som styr människornas fraktion emot Alverna, ledda av ”The Elf King” (Kyle). Du är den nya killen i kvarteret och du börjar med att lära dig slåss och använda magi, under Cartmans ilskna, rasistiska pipa. Snart växer du i nivå (level) och kan använda bättre vapen, tuffare rustningar och får nya magier till ditt förfogande – alla som spelat ett rollspel såsom Final Fantasy eller Elder Scrolls (som det skojas friskt med), vet vad vi talar om.

Det som gör South Park: The Stick of Truth lite annorlunda mot andra rollspel, är att det också kräver viss timing. Striderna är turbaserade, men det gäller att göra rätt rörelse eller trycka rätt knapp i rätt tid, annars misslyckas attacken. Samma gäller blockering av motståndarnas attacker. Detta tar en stund att lära sig i början och behöver nötas i några strider innan det sitter. Därför är första timmen inte den allra bästa, då stridssystemet känns lite begränsande, tills man bemästrat det. Men när man väl fått in rätt timing så flyter spelet på och du bjuds på über-knasiga storylines, som ni som sett tv-serien lär känna igen. Det inkluderar allt ifrån utomjordingar som installerar anal-sändare på dig, till att slåss mot Nazi-zombies, som muterats av utomjordisk kraft och leda räder mot skolan för att frita kamrater som har kvarsittning. Allt detta ackompanjerat av sjuka bifigurer (spöa upp hemlösa, hjälpa Al Gore fånga TheManBearPig och vräka ett gäng mongoler ifrån kinesiska City Wok), våldsamma superkrafter och en hel del bajs, pruttar och spyor.

Stan, Cartman och (Princess) Kenny går in i sina roller

South Park: The Stick of Truth och South Park i allmänhet har ofta chockat en hel värld då det är tecknat, men absolut inte för barn. Så detta är alltså ett animerat spel, riktat helt till vuxna (vilket 18-årsgränsen torde skvallra om). Ändå har man i Europa tvingats censurera scener med anal-probes (vart kommer denna analfixering ifrån, grabbar?), en abort och lite annat som blev för mycket för oskyldiga EU-ögon och öron. Detta känns ärligt talat rätt fånigt och moralpanik-hycklande – det är ju redan ett spel som har en nisch, en publik som känner materialet väl och en 18-årsgräns. Behövs verkligen censur på det också? Och hur tänkte de göra i Tyskland och Österrike med avbildandet av Nazi-zombies (som dessutom talar i samplingar av Adolf Hitler)?

Vi gillar South Park och även om vartenda avsnitt inte varit briljant i 13 år (säg en serie som varit det), så är det ändå förfärligt roligt och respektlöst på sina håll (långfilmen, South Park: Bigger, Longer & Uncut är ett måste!). Alla får en släng av sleven – kristna, emo-kids, svarta, kvinnor, judar, hemlösa, rollspelare, asiater, politiker, amerikaner, tyskar och hela listan ned. Det är helt enkelt den ultimata vulgo-humorn i fråga om att förolämpa och diskriminera alla lika. Spelet, South Park: The Stick of Truth, är ett sällsynt gott exempel på en i det närmaste perfekt interaktiv South Park-upplevelse, som tar 10-13 timmar att spela klart och är ungefär som att spela sig igenom en dryg säsong av vad man annars bara tittar på. Älskar du serien så kommer du att älska detta. Hatar du South Park så är spelet troligtvis inte för dig, även om det faktiskt är ett habilt rollspel också bakom all pubertal och tidvis stötande humor.

Och vad vore väl South Park utan pruttar?

Aldrig förr har vi upplevt något som South Park: The Stick of Truth och vi lär inte uppleva det igen i första taget. Ut och köp om du har minsta intresse i genren och serien och förbered dig på en rollspelsupplevelse du sent kommer att glömma (om någonsin!).