Det är få spel som har gett mig så mycket nöje som The Walking Dead. Det har gått så långt att jag längtar mer efter att få spela Säsong 2 än att få se senaste säsongen av TV-serien. Första säsongen spelade jag igenom under en sömnlös natt, det gick inte att sluta. Jag var tvungen att veta hur det skulle gå. Det häftiga med spelet är att det utvecklas och förändras beroende på de val som man gör och det är aldrig lätta val du står inför. Vem ska leva? Vem ska dö? Hur påverkas min situation beroende på de val jag gör? Det finns många point-and-click spel men inga som jag vet har en tidslimit på när du ska svara. Du kan inte sitta och jamsa och fundera på vad du ska säga. Du måste säga det nu, du måste ge ett svar innan du hamnar i en ännu värre situation än den du redan är i. Dialogen hålls på detta sätt flytande och det blir inga avbrott. Det enda negativa jag någonsin kommer att yttra om det här spelet är att ibland kan det kännas lite för enkelt, det är få tillfällen som jag kör fast. Det går att ställa in en högre svårighetsgrad, men det påverkar inte det hela så mycket. Men detta glömmer du av fortare än kvickt då zombierna biter dig i bakhasorna och du slåss för ditt liv. Nytt för säsong 2 är att nu har du mer att säga till om i slagsmålsscenerna och du känner skräcken av att slåss med en blodtörstig zombie på ett helt annat sätt.

Våra hjältar

Om du läser vidare nu och inte har spelat säsong nummer ett så rekommenderar jag att du slutar läsa och spelar säsong ett omedelbums. Jag väntar…

Sådär? Klar? Då kör vi spoilers på säsong ett från och med nu. Lee (Dave Fennoy) är död, han förlorade för mycket blod och zombiegiftet gjorde till slut sitt. Clementine (Melissa Hutchinson) är lämnad ensam. Vi plockar upp Säsong 2 några månader efter Säsong 1. De två enda överlevanden från säsong ett har tagit hand om Clementine och nu är de nästan som en liten familj. Allt är frid och fröjd i sisådär tre minuter sen brakar helvetet löst. En halvtimme in i spelet finner jag mig med hjärtat i halsgropen och tårar i ögonen. Jag har precis blivit chockad in i märgen. De vågar göra saker i det här spelet som jag aldrig sett i varken filmer eller i tv-serier. Spänningen släpper inte och det är bara att inse att säsong 2 sopar banan med säsong 1. När man spelade Lee var man en fullvuxen helt klart vältränad man som visste hur man använde både vapen och knytnävar. Nu spelar man en tioårig flicka som varken har den fysiska styrkan eller den erfarenhet Lee hade, men hon är en blixtrande intelligent dam som har vuxit massor sen vi såg henne som bifigur.

Vår hjältinna

Övergången till att spela henne är genial och gör att spelet får en helt annan dimension. Du har aldrig känt dig så livrädd. Regi och manus är fullkomliga och rösterna är perfekta. Det är svårt att hitta några skavanker. De första fem delarna (plus en bonus del) spelade jag på Xbox 360, säsong 2 kör jag nu på min Macbook Pro. På Steampowered.com laddade jag ned spelet för en väldigt överkomlig summa och sen var det bara att köra. Jag rekommenderar er att ha bra ljud kopplat till datorn eller ännu hellre ett par shyssta hörlurar. Jag har inte spelat spel på dator på närmare tio år men att ”gå” med tangentbordet och ”titta” med musen lärde jag mig ganska snabbt igen. En annan fördel är också att det inte finns några laddningstider och andra irritationsmoment. Den enda nackdelen för mig var att jag inte kunde spela med mina val från Xbox. Men slumpgeneratorn skapade en ganska nära version av det jag spelade så de var helt okej.

Nu har jag fyra underbara avsnitt kvar att se fram emot, de kommer släppas med ungefär fyra till sex veckors mellanrum. Så någon gång i slutet av januari kommer jag att få veta vad som kommer hända lilla Clementine.

Betyg 5 av 5 - senses.se