Allas vår favorit-rörmokare och hans vänner är tillbaka, i ett fantastiskt charmigt multiplayer-spel som absolut kan motivera inköp av en spelkonsol – men frågan är: kommer det för sent?

Även om vi har varit fans av Nintendos nya spelmaskin som drog igång ”next-gen”-race:t för ganska exakt ett år sen, så kan vi inte förneka att hanteringen av Wii U-releasen har varit kanske en av de märkligaste vi varit med om. Maskinen har till dags dato sålt ca 3 miljoner exemplar och lär inte nå Nintendos utsatta mål på 9 miljoner sålda enheter fram till mars 2014. PS4 och Xbox One har i princip sålt ikapp den på mindre än en månad. Många ”vanliga” människor vet inte ens om att Wii U är en helt ny maskin, de tror det är någon slags pekplatta som kommit som tillägg till gamla Wii:n och i så fall kostar alldeles för mycket.

Super-Mario-3D-World-pole

Allt detta är otroligt synd, för Wii U är en maskin med en massa potential och många bra idéer. Och trots fin-fina releaser som Zelda: The Wind Waker HD, Pikmin 3 och världens bästa plattformsspel som alla missade, Rayman Legends (som är överlägset i versionen till Wii U) så är det tydligt att maskinen haft alltför få riktigt bra och unika titlar under det året man haft försprång mot Sony och Microsoft.

Samma dag som PS4:an släpptes i Europa så kom Super Mario 3D World ut – ett spel vi längtat efter ända sen vi först fick prova det i maj på E3 (det och Mario Kart 8, som kommer i vår!). Den 3DS-ägare som inte spelat Super Mario 3D Land är vi avundsjuka på, eftersom en fantastisk spelupplevelse väntar (kanske ett av de bästa Mario-spelen senaste åren?). Super Mario 3D World är egentligen som en slags förlängning av det konceptet, men nu i multiplayer och med betydligt bättre grafik, fast med avsaknad av äkta 3D  (vilket tyvärr spelar roll, mer om det nedan).

Precis som i klassikern Super Mario Bros 2 till NES, kan du här välja på Mario, Luigi, Peach (Prinsessan) och Toad – men denna gång kan alla fyra vara med och spela samtidigt. De har behållit sina egenskaper från 80-talet, Prinsessan kan ex hänga i luften och glidflyga, medan Luigi hoppar högst och Toad är starkast (Mario är lite all-around). Tillsammans med en vän (eller helst flera) så ska du erövra bana för bana i 3D World för att slutligen möta … japp, du gissade det, Bowser! Tyvärr kan spelet endast spelas i lokal multiplayer, så du får väl se till att ha Mario-fest en helg hos dig och bjuda över 3 polare.

Någon har skickat en torped efter Mario-gänget (här i nya kattdräkterna)

Grafiken i Super Mario 3D World är helt magisk. Fylld av härliga färger och enorm fantasi och variationsrikedom, så blir man alldels glad och varm i kroppen av att spela igenom banor på moln, i vattenfall och på tåg (bland mycket annat). Här finns sköna ljus- och textur-effekter såsom mjukhet och sten-ytor och frame rate:n droppar så vitt vi kunde se, aldrig under 60 fps (och vi är torsk på hög frame rate, går alltid före detaljrikedom). Det är bara att konstatera att Nintendo gjort ett tekniskt mycket bra jobb med spelet och även om Wii U är den överlägset svagaste maskinen, tekniskt sett, i next-gen-kriget så visar detta åter att det är vad man gör med mjukvaran som avgör upplevelsen, inte Mhz och antal teoretiska polygoner en processor kan flytta.

Musiken är lite som en symfoniorkester från Beckomberga. Det låter tekniskt bra, men ibland är det nästan rena kakofonier man får utstå och då längtar man tillbaka till 80-talets rena, raka melodislingor. Ljudeffekterna sitter dock som smäck och när man förvandlar sig till jätteversionen av sig själv och går fram som Godzilla så känns det helt klart tillfredsställande även i öronpartiet.

Dinosaurien i 3D World kräver synkade spelare

Kontrollerna är ett kapitel för sig. Styrningen svarar bra, men 3D-konceptet är lite av ett frustrationsmoment, ärligt talat. Visst, någon gång måste man förnya sig, men det tar ett tag (ett ganska bra tag) innan man lär sig ”djupet” på skärmen och det ständiga tittandet efter var ens skugga faller, är klart distraherande. 3DS:ens 3D-effekt hjälpte detta storeligen då vi kunde avgöra exakt var och hur vi hoppade från små plattformar till andra, men här hände det flera gånger på senare banor att vi hoppade rakt ut i ingenstans, för att vi inte kunde avgöra djupet rätt. Inte en deal breaker, men visar på att vissa koncept faktiskt gör sig bättre i äkta 3D. Likaså bonusbanorna, där du styr Toad (som då inte kan hoppa), så blir det en massa onödigt vridande och krängande, som kunde ha gjorts roligare än vad det till slut är.

Super Mario 3D World är precis som föregångarna ett spel man kan spela igenom hyfsat snabbt, om man bara vill göra minsta möjliga (du klarar det på en helg och du sträcksitter två efm), men roligast är om du försöker ta alla stjärnor, stämplar och gömda världar. Det kommer att ta en stund och verkligen utmana hard core gamern, men det går (har vi hört…). Spelet har en bra sparsystem (auto-sparar efter varje bana) och continues är rätt generösa, du behöver inte spela om så mycket som i ex NSMB U.

Om du inte får tag på en PS4:a på releasedagen så gör det inget, köp ett Super Mario 3D World istället!

Sammanfattning / Omdöme: Det är omöjligt att inte låta sig charmas av Super Mario 3D World! Vackert, färgglatt och fantasifullt från ruta 1 och ett spel man med fördel kan spela hela familjen (om barnen är motoriskt vuxna nog). 3D-konceptet funkar inte klockrent och bristen på online-support för ett så här lysande multiplayer-spel svider, men man kan leva med det. De nya bonusföremålen (kattdräkten, som låter dig klättra och klösa), co-op banorna (åk dinosaurie och hoppa i takt) samt de kluriga banorna och många bonus-husen kommer att hålla dig underhållen länge. Det är äntligen det unika spelet som du inte kan få på något annat format och vi skulle nog säga att det är värt att skaffa ett Wii U för, särskilt om du gillar Mario och plattform.

Hoppas nu bara tillräckligt många upptäcker det och inhandlar det till jul, så att vi kan få tre starka format nästa år med ännu fler spännande titlar!