Originalpost från 12:e feb 2013

Det var inte igår jag såg en film av Steven Soderbergh som blev kvar i mitt medvetande särskilt länge. Älskade hans alster sent nittiotal, med Traffic som storfavorit och Erin Brockovich. 2000-talets tama Ocean’s Whatever-filmer var ett stort skämt (och en ännu större gäspning) och hans outbreak-thriller Contagion var ingen break out hit heller, om ni ursäktar en dålig ordvits.

Nu verkar han dock vara tillbaka, med besked (och, enligt honom själv ”med sin sista film”). Side Effects är en film som du faktiskt bör veta så lite som möjligt om innan du ser den. Varför? Jo, för att den är smart och fylld med överraskningar, vilket gör att det något tunga, generiska piller-drama som först spelas upp inte alls är historien som kommer att fånga dig när första akten är över. Jude Law är ett kul återseende och Catherine Zeta-Jones håller utseendet, men filmens stora stjärna är Rooney Mara, som visar att Oscarsnominerade rollen i Girl With The Dragon Tattoo inte var en lyckoträff. Hon har en enorm närvaro och sårbarhet, samtidigt som hon kan slå om mellan olika sinnesstämnigar blixsnabbt.

Rooney Mara har "det"

Side Effects hade den goda biverkningen att jag nu återigen är sugen på Soderberghs nästa film. Om detta piller har samma effekt på dig får vi veta 19:e april när filmen har premiär på bio i Sverige. (4/5)

(Är du mega-nyfiken kan du se trailern – den är tillräckligt luddig och rörig för att inte ge bort för mycket, men roligast får du nog om du vet så lite som möjligt på förhand :))