Världens kanske bästa plattformsspel-serie gör sin sista show på Playstation 3 och är snudd på briljant, samtidigt som dess bästa egenskaper är del av dess sämsta (+ lite svajjiga kontroller).

Gissa vilken roller de har charmtrollen har i spelet?

Detta är sjunde spelet i serien om Lombaxen Ratchet och hans robotkompanjon Clank. För dig som aldrig spelat ett R&C-spel så är det alltså fråga om plattformsspel i 3D, med fri kamera och en imponerande arsenal vapen att skapa massförstörelse med. I Nexus (eller Into the Nexus, som spelet heter i staterna) så börjar historien på ett frakskepp, där våra hjältar håller på att flytta den notoriska rymdskurken Vendra Prog till ett galaktisk högsäkerhetsfängelse. Inte helt oväntat så dyker henner brorsa – Neftin – upp med en armé från Thugs-4-Less och tufsar till transporten rejält.

Direkt får vi skapa bekanstkap med ett av de nya inslagen i Nexus – skiftande gravitation. Ratchet kan röra sig i rymden genom att magnetiskt hoppa från ett markerat underlag till ett annat. Han kan även aktivera portaler (åt båda hållen) som skyfflar honom över ytor han annars inte kunde korsa, men även utmana intellektet i form av intrikata portal-system man snabbt måste tänka ut hur man ska aktivera i stunden för att komma vidare.

Istället för the sheepinator har vi ni the Winterizer, som gör fiender till snögubbar

Clank har fått banor som känns starkt inspirerade av danska indie-hitten Limbo. Du styr den lilla roboten i en altnernativ ”skuggvärld” (”The Netherverse”), där du fritt kan växla gravitationen åt fyra olika håll, vilket skapar roliga och kluriga problem på banorna. Tänk att allt detta med gravitation skulle komma ut i ett spel just när Alfonoso Cuarons Gravity gör succé på bio (som måste ses i 3D, reds anmn)? :)

I övrigt är det mycket hard core action och skjutande, upptäckande – blandat med hover-boots glidande (á la rymdskridskor) och Ratchets nya jetpack, som kan ta honom runt väldigt smidigt på utvalda platsen där den kan användas. Vapnen känns till 90% igen, här finns våra favoriter Mr Zurkon, som i level 2 får sällskap av Zurkon Jr och i slutversionen Zurkon Family också sin fru. Hysteriska, men väldigt effektiva. Fusion Bomb och Disc Blades är två andra godingar som det är värt att köpa tidigt och börja använda så att man får upp dem i level – kommer spara mycket jobb senare. Nytt för i år är bland annat The Winterizier, som gör fiender till snögubbar och Nightmare Box, som är en slags gubben-i-lådan från helvetet. Dessa är dock variationer på vapen från tidigare spel. Varje vapenhandlare har också en del nu där du kan uppgradera varje vapen med raritanium-stenar som du får under spelets gång, vilket ger dem ytterliggare bonusegenskaper, såsom mer skruvar (bolts, spelets valuta), kapacitet och räckvidd.

Snyggast i serien så här långt, men börjar på bekostnad av flyt (frame rate)

Ratchet & Clank: Nexus är det hittills snyggaste av alla R&C-spel. Även om jag saknar de riktigt färgglada banorna i städerna från 1-3:an (som jag nyligen spelade om i HD – rekommenderas varmt!). Men det känns som denna snygghet kommit lite på bekostnad av flyt och frame rate och man har även ändrat kontrollerna på figurerna, inte nödvändigtvis till det bättre. Jag har spelat igenom alla R&C-spel flera gånger och har bra koll på dessa, men i Nexus fann jag mig kämpa med kameran i vissa stunder och att man tagit bort förmågan att skjuta på O-knappen är kasst – varför?

Det finns vissa saker som gör ett R&C-spel till ett R&C-spel – det ska vara singel-player (även om All-4-One var helt OK som mellanspel tack vare co-op), det ska ha vapen som Blade Discs och Fusion Bomb (och Ryno, såklart!) och det ska ha sekvenser som Arenan där man kan utamana sig och bygga erfarenhet (även om årets arena var väldigt lätt). Alla dessa ingredienser finns här. Och det är ju bra, för utan dem är det ju inte R&C, eller hur? Samtidigt börjar spelet och hela premissen kännas lite… föråldrad, det händer inte tillräckligt mycket nytt med konceptet. Det skulle behöva en Mario Galaxy-make over, där man behåller i det fallet Marios essens, med hopp, svampar och stjärnor men samtidigt gör något helt nytt (vilket i det fallet var fri 3D på små planeter man kunde springa runt).

Kom igen nu, killar, inga ledsna miner - vi ses väl nästa år på Playstation 4?

Kontroll-naggande och smärre originalitetsproblem åt sidan, så är Ratchet & Clank fortfarande ett av de allra roligaste spelen som finns och ett kärt återseende varje år (förutom åren man gjort pannkaka av dem, men de räknar vi inte). Det är ett mycket bra avslut på en spelserie till en konsol som är på utgång och givit oss 100-tals timmars underhållning.

Vi syns väl nästa år på PS4:an, hoppas jag, Insomniac?

Betyg 4 av 5 - Spel - senses.se