Trio puckon.

Trio puckon.

Lågbudget, svart humor och Michael Bay är inte tre ord som man nämner i en mening särskilt ofta. För enligt Michael Bays måttstock är detta en extrem lågbudget-rulle med sina ynka 20 miljoner dollar, cirka 120 miljoner kronor, att jämföra med Hundraåringen som gick på pytte-priset 63 miljoner kronor…

Daniel Lugo (Mark Wahlberg) är en lite smådum, halvkriminell muskelbyggare som gjort en volta i fängelset. Han får ett nytt jobb som personlig tränare på ett gym, där han kommer i kontakt med en annan lite smådum, halvkriminell och impotent muskelbyggare vid namn Adrian Doorbal (Anthony Mackie). Tillsammans har de en dröm att få allt de någonsin önskat sig. De tjänar inga grova pengar på gymmet och i någon sorts vriden logik får de för sig att kidnappa en affärsman vid namn Victor Kershaw (Tony Shalhoub) och tvinga honom att skriva över alla sina tillgångar till dem. De tar hjälp av ytterligare en muskelbyggare vid namn Paul Doyle (Dwayne Johnson) för att hoppas kunna genomföra sin plan. Något som visar sig vara svårare, farligare och dummare än vad man någonsin skulle kunna tänka sig.

Money Money!

Money Money!

Trailern och allt promotion-material berättar om och om igen:  detta är baserat på en verklig händelse! Det är sant att det som sker i filmen skedde i verkligheten, men som vanligt med verklighetsbaserade historier så är det en sanning med modifikation vi får se. Till exempel så är Dwayne Johnsons karaktär Paul en kombination av tre olika människor som manusförfattarna dragit ihop till en karaktär, med drag av alla tre. Daniel och Adrian fanns i verkligheten men vissa saker är flyttade och förändrade för historiens skull. Victor och deras framtida offer fanns också i verkligheten men deras namn är ändrade för att skydda identiteten, sägs det. Dock så hittade jag deras riktiga namn på på wikipedia.

Filmen då? Verklig eller ej, hur är den? Svaret är: Helt mästerlig. Michael Bay har en komisk timing och öga för skruvad humor. Den kunskapen har vi fått se glimtar av i hans andra filmer, men mest i förbifarten och då har det inte alltid fungerat. Som de stora metallballarna i Transformers: De besegrades hämnd. Den här filmen har Bay velat göra länge och det märks att det är ett skötebarn – den har en genuin känsla, till skillnad mot mycket annat Herr Bay regisserar som oftast känns väldigt plastigt. Det här är tillbaka till Bad Boyskänslan, helt klart. Castingen är helt underbar. Mark Wahlberg, Anthony Mackie och Dwayne Johnson är uppumpade till oigenkännlighet och det är verkligen en trio av riktigt otäcka killar egentligen, men tack vare bra spel och regi så lyckas de med underverket att vi faktiskt känner något för våra puckon. Tony Shalhoub är grym både som stenhård affärsman och senare i filmen som nedbruten man, som är fast i en mardröm. I en mindre roll framåt slutet av filmen dyker även Ed Harris upp som detektiv och även där så kunde man inte önska en bättre skådis.

Intet ont annande...

Intet ont annande…

Kort och gott så diggade jag verkligen den här filmen, helt klart en av Bays bästa filmer och det visar sig att stor budget inte alltid är bra. Blu-ray-skivan ger oss bra bild och ljud och innehåller ett helt gäng roliga och intressanta bakom-kulisserna-filmer. Roligast är filmen när de visar hur det var att filma hemma hos Michael Bay; han använde sitt eget hem som inspelningsplats för att hålla budgeten. Jag rekommenderar Pain and Gain varmt och för er som inte gillar Bay där ute, avskräcks inte – tvärtom! Här har ni en film som kan få er att byta åsikt.

 Recenserad av Henric Brandt

Betyg 4 av 5 - Film - Senses.se