Urläcker, old-school plattformsaction i 60fps, vars redan höga svårighetsgrad ökas av dom inte helt klockrena kontrollerna.

Ett spel som många missade, eftersom det kom lite efter att Nintendo Wii haft sitt zenit, var Donkey Kong Country Returns. Detta fartfyllda och väldigt fantastifullt designade plattformsspel, behöll charmen av sidoscrollande arkadspel blandat med roliga och nya grepp, som att Nintendo-legenden Donkey Kong kunde banka med nävarna i marken och få saker att hända, tag-team-spel med Diddy Kong och hisnande åkturer med i gruvvagnar.

donkey kong country tropical freeze

Nu när Wii U är Nintendos satsning i next-gen-kampen, så sneglade man – inte helt oväntat, till guldklimpen som många missade förra generationen och passade på att hotta upp grafiken, samtidigt som man lade till de två spelbara karaktärerna Dixie och Cranky Kong (ni vet, den gamla apan från förra spelet, som säljer dig saker dyrt?). Spelet börjar med att de fyra vännerna firar Donkey Kongs födelsedag, men festen blir kort då en stor flotta med frostiga pingviner ifrån norr, ledda av en mörk varelse, med skrämmande dov stämma och lysande ögon – fäster blickarn på Donkey Kongs paradis-ö. Flottan invaderar och de fyra aporna kastas ut. Dags att kavla upp ärmarna, skala en banan och slå dig för primat-bröstet: du har en ö att återerövra och måste slänga ut en massa frusna fiskar, pingviner, valrossar och sälar på vägen!

Donkey Kong Country – Tropical Freeze kastar dig i princip rakt ut i elden. Vilket också är ett sätt att lära sig, sink or swim-metoden som man säger i staterna. Spelet stödjer glädjande nog alla typer av kontroller – givetvis gamepaden (som dock inte använder pekskärmen alls – den är helt avstängd. Kanske för att spara batteri, kanske för att fria upp resurser som annars går till streaming?), Controller Pro och de gamla, trogna WiiMote + Nunchuck (går även att spela med bara WiiMote). Kanske för att jag spelade det förra spelet med WiiMote och Nunchuck så tyckte jag denna kombination kändes överlägset bäst och mest naturlig att styra med. Var dock beredd på att vilka kontroller du än väljer så kommer du behöva lägga tid på att lära dig dem. Spelet har många knappkombinationer och håller högt tempo, så du kommer nog behöva spela både en och två gånger på de tidiga banorna innan du lärt dig vad alla knappar gör, när du ska trycka, samt hur allt funkar när du styr Donkey Kong och en partner (som då får andra egenskaper tillsammans).

Donkey-Kong-Country-Tropical-Freeze-6

Vi på senses.se älskar spel man spela lokal co-op på, det livar upp kontoret utan dess like när vi kör Diablo III eller Rayman Legends t ex (vi kan knappt vänta på Mario Kart 8!). I Tropical Freeze kan man vara två spelare, högst, och då dela på en enda skärm. Detta fungerar tyvärr inte alls optimalt. Spelet har väldigt liten zoom-out-funktion och det är då lätt att springa ifrån varandra, ur bild, åt varsitt håll eller att en blir på efterkälken och därmed chanslös att se något över huvud taget. Systemet med att ett nytt liv kommer via en spelare som seglar ned i en tunna med en ballong är på pappret rolig, men i stridens hetta så kan det ibland vara svårt att hinna befria andra spelaren ur sin tunna och missar man så går det livet helt enkelt förlorat. Lokal multiplayer är alltså något av en besvikelse och Nintendo borde snegla på Rayman Legends, som löser alla de problemen mycket bättre.

Tropical Freeze är ett galet snyggt spel. Frame raten är helt fantastisk, 60fps (som det ska vara!) och färgerna, miljöerna och detaljerna får en att le av lycka. Det är som en animerad fabel man får ta kontroll över. Flytet är helt perfekt och parallax-scrollningen vi minns ifrån Amiga-klassiker som Shadow of The Beast används här till perfektion. Kongs hår är helt suveränt och de stora bossarna man möter är både coola, fantasifullt gjorda och inte minst – ordentligt utmanande.

donkey kong country tropical freeze 2

Musik och ljud gör det man förväntar sig. Det är glatt, tingligt och lite sådär söderhavs-ö-gulligt hela tiden. På något sätt ökar det på den där härliga Nintendo-känslan man kan få när man vet att ett spel från dem kommer att bjuda på solsken, regnbågar och glad musik – något vi inte är överösta med annars (vare sig i spel eller verkligheten).

Tropical Freeze är lite kortare än sin föregångare – 6 världar istället för 8, men å andra sidan är dessa sex så svåra och större, samt lagom varirerade att spelet känns mycket längre än det låter. Förbered dig på att Tropial Freeze är ett svårt spel, dock inte sådär old-school-svårt men med dagens mått mätt. Svårighetsgraden vrids upp ganska snabbt och plattformar blir mindre och rasar efter några sekunder. Fienderna blir fort smartare och bossarna har många moment – och om du dör på sista måste du spela om alla bossens moment, vilket är något frustrerande. Att göra ett spel svårt är ett val och kan vara ett bra sådant för alla gamers därute som tycker spel idag blivit väl generösa och leder en vid handen till överdrift. Men Tropical Freeze har tyvärr också ett ett kontrollerproblem. För kontrollerna är inte bara avancerade och ganska rikliga, de är tyvärr heller inte 100% pålitliga. När man är två i lokal co-op är det kaos, men även som ensam spelare så blir man så otroligt förbannad när man missar på en enkel sak, helt enkelt därför kontrollern inte gjorde som man ville. Och den typen av svårighet känns aldrig kul att behöva slita med.

donkey_kong_country_tropical_freeze_14

Donkey Kong Country: Tropical Freeze är bland de snyggaste plattformsspelen vi någonsin sett, klart ett av Wii U:s snyggaste hittills. Det har charm, fantasi och om du är beredd att satsa lite tid och koncentration, så belönar spelet dig med roliga banor och ännu roligare bossar. Tyvärr är kontrollerna inte helt optimala och jag tycker balansen i förra spelet lyckades bättre. Så om du inte räds en rejäl utmaning, älskar plattform och grym grafik – och kan ha överseende mot att du kommer att få nöta några moment i spelet – så är Donkey Kong Country: Tropical Freeze inte ett dumt val.

Donkey Kong Country: Tropical Freeze är Wii U-exklusivt och släpps den 21:a februari 2014.