Pokémon Shuffle är det senaste i raden av pusselspel från Nintendo – och det hänger på trenden med free-to-play.

pokemon-shuffle

De välkända fickmonstren spelar huvudrollen och det gäller att bringa ordning i oredan av små monster som fyller skärmen. Genom att byta plats på monstren (vilket man kan göra helt fritt, så man behöver inte byta plats endast på monster som är precis bredvid varandra) parar man ihop dem. Rader av tre är bra, rader med fyra av samma monster är bättre. Kedjereaktioner, T- och L-former, rader med fem monster och specialblock är att ännu trevligare och gör spelandet något mer komplext ju längre man kommer.

Låter det simpelt? Jo, det är det. Och konceptet är ganska välbekant. Att para ihop tre av samma i ett pusselspel har nog till och med de flesta icke-gamers gjort i mobilen någon gång i ett visst sagolikt pusselspel med godistema… (Värt att nämna innan någon hinner tänka ”plagiat!” är att Nintendo redan 1996, alltså sisådär 15 år innan King, släppte ett spel på det inte särskilt originella konceptet ”para ihop tre eller fler av samma” som hette Tetris Attack)

pokemon-shuffle-touch-screen

Pokémon Shuffle har dock några faktorer som gör att det står ut lite i mängden av sockersöta pusselspel med starka kulörer. En sådan sak är den taktiska aspekten. Varje bana går ut på att besegra ett specifikt fickmonster, och ni som kan er Pokémon har väl redan listat ut vartåt det barkar. Som tränare väljer man ut ett par Pokémon som kan vara lämpliga när man tar sig an och vill fånga en viss Pokémon (de vanliga reglerna gäller, så vattenmonster som Squirtle är till exempel extra stark mot en Charmander, och så vidare). De Pokémon som används i strid går även upp i nivå, och de har förutom att de tillhör olika typer (eld, vatten, elektricitet och så vidare) även andra egenskaper. Vissa monster kanske gör extra skada om de paras ihop i längre rader om minst fyra, andra kan få in en hårdare träff av en slump. För den som inte orkar grotta ner sig i laguppställningen (man väljer ut fyra Pokémon inför varje match) går det att fuska lite genom att klicka på en knapp som heter ”optimera”. En billig genväg som gör spelet onödigt strömlinjeformat. Att man kan flytta monstren som man vill tvärs över skärmen kanske gör att det låter för simpelt, men tack vare att man har begränsat antal drag på sig att åsamka den Pokémon som man försöker fånga så mycket skada som möjligt så blir det ändå inte en dans på rosor att avancera.

En annan sak som gör att Pokémon Shuffle står ut lite mot andra liknande pusselspel är själva presentationen. Förutom att Pokémon-monstren faktiskt har en del charm så är spelet som sådant mer personligt och välanimerat än mycket annat i genren, dessutom är musiken mysig och precis lagom lugn att pussla till. Den ger faktiskt lite vibbar av Super Mario Sunshine när man hör den, med ett långsamt svängigt gung. Även styrningen är en positiv överraskning, att spela med pekpennan är något som jag sällan föredrar framför traditionellt knaprande, men här är det riktigt smidigt.

pokemon-shuffle-grass-attack

Så långt är det mesta med Pokémon Shuffle positivt. Det är inte på något sätt revolutionerande, men ett skönt tidsfördriv att spela i kortare doser. Men tyvärr har Nintendo inte lyckats hålla sig borta från några av de designval som förpestar alltför många Free to Play-titlar. Att behöva betala för föremål som till slut blir nästan obligatoriska för fortsatt avancemang är en sådan irriterande åkomma. Spelet lider även av att man har begränsade antal försök, även om man klarar en nivå utan problem så går det åt ett liv och efter fem liv har man två val: Vänta på att en klocka ska ticka ner till noll och föra med sig ett nytt försök, eller köpa sig flera liv för att slippa behöva vänta. Någon som känner igen sig?

Men det slutar inte där. Den som vill fånga de mer ovanliga och svåråtkomliga fickmonstren kan kallt räkna med att behöva investera riktiga pengar från Nintendos eShop i bättre utrustning. Själv försökte jag till exempel fånga Mew, en Pokémon som är så ovanlig att den fått betäckningen ”Mytisk”, men trots att själva nivån gick bra så bet inte mina klena ordinära Pokébollar på Mew när det i slutet av nivån var dags att tillfångata honom. Men inga problem, köp en bättre Pokéboll av Nintendo och alla problem löser sig…

pokemon-shuffle-list

Att just Nintendo tar det här steget känns extra tråkigt. Ett företag som tidigare belönat saker som skicklighet, övning och utforskning nu istället designar spel där den som är gjord av pengar eller har tid i överflöd att lägga på grinding får orättvisa fördelar känns förstås tråkigt. Men nu har Nintendo också tagit steget in i Free to Play-spelens territorium. Inte helt utan förtjänster bör tilläggas, Pokémon Shuffle har kvaliteter som många andra gratisspel i pusselgenren inte riktigt kan mäta sig med, trots att de i grunden alla går ut på att matcha ihop objekt.

Å andra sidan kan Pokémon Shuffle inte alls matcha de förväntningar som man brukar kunna ställa på ett spel signerat Nintendo.