Trots att Middle Earth: Shadow of Mordor är ett spel som uppenbarligen har med Sagan om Ringen-mytologin att göra, så är det uppfriskande att det väljer att gå sin egen väg och berättar sin egna, unika story. Sure, huvudkaraktären Thalion liknar förvisso Aragorn och vi stiftar bekantskap med Gollum (aka Smeagol) under resans gång, men Shadow of Mordor tillför Midgård en intressant dimension med det öppna sandlåde-koncpetet (tänk GTA, Assassins Creed) och det fria växlandet mellan den mänskliga huvudkaraktären och den mystiska alven i den spökliga Wraith-dimensionen

middle_earth_shadow_of_mordor

Det har varit lite tyst om utvecklarna Monolith Games, som ägs av Warner Interactive vars huvudägare WB Studios också har licens till Sagan om Ringen via New Line (som är del av AOL Time Warner, som äger alltihop – hänger ni med?). Deras senast uppmärksammade projekt var F.E.A.R och uppföljaren till det. Men Monolith har inte legat på latsidan utan återkommer här med ett ambitiöst, välgenomarbetat och ganska omfattande action-äventyr med tydliga rollspelsinfluenser.

Du spelar rangern Thalion, en plågad krigare som förlorat sin familj till Saurons onda hejdukar, och verkar bunden till en mystisk alv som lever i Wraith-världen. Denna kombo bäddar för intressant samspel, då du som spelare kan växla mellan de olika lägena och karaktärerna; och på så vis se saker ”dödliga” inte kan, men även skapa imponerande komboattacker. Spelet har en huvudstory som i grund och botten är en hämnd-historia, där du ska leta reda på din familjs mördare, men det erbjuder också flera bonus-uppdrag där du till exempel kan få reda på mer om den mystiska alven, Gollum och dina magiska vapen.

Man kan rida på djur i Shadow of Mordor

Man kan rida på djur i Shadow of Mordor

Meny-systmet är vid första anblick smått överväldigande. Här finns sida upp och sida ned med skriven information om varje plats, karaktär, ätbar blomma, vapen etc. Din figur utvecklas i ett klassiskt skill-tree och du kan köpa bättre egenskaper till dina vapen för bonus-Mithril som du kan söka efter under spelets gång. Spelmässigt är Shadow of Mordor lätt att komma in i, striderna är kul och intensiva och du som spelat Warners Batman Arkham-spel lär känna igen mycket, både i form av paralyserande slag och Wraith-vision (som liknar detective vision). Varför ändra på ett vinnande koncept?

Rent tekniskt är spelet bra, överlag, även om grafiken känns lite ojämn. Underbara ljuseffekter, såsom en solnedgång som bländar helt realistiskt och stabil frame rate på PS4-versionen, till detaljer i texturen på stenar och miljöer, lyfter upplevelsen, medan de något stela och enkla ansiktsmodellerna tar den ned något snäpp. Röstskådespeleriet är utmärkt – lett av spelvärldens mesta röst, Troy Baker och även om det är nya personer som gör alla röster, exempelvis Gollum, så låter det så likt filmversionen man kan komma (kuriosa: Sean Connerys son, Jason, gör en liten roll som båtkapten). Ljudet i sig är rent och tydligt, men ibland känns det som surroundeffekterna inte pekar en helt rätt i fråga om avstånd, utan karaktärer kan låta som de är mycket närmre än vad de egentligen är.

middle-earth-shadow-of-mordor-talion-wraith-combat

Middle-Earth: Shadow of Mordor är kul att spela och känns som det förvaltar Tolkien-arvet väl. Orcerna och Uruk-Hai:erna man möter är tuffa och det finns ett småkul Nemesis-system där unika figurer ökar i rang och styrka när de besegrar dig. Det tar ca 10 timmar att spela igenom huvudstoryn och vi rekommenderar verkligen att du tar dig tid att spela igenom även Alvens historia – den är riktigt bra. Som helhet är spelet dock lite upprepande i letandet efter Orc-kaptener att ta kål på och man önskar att man fått lite mer variation i uppdragen, för att nå den där absoluta toppen.

Men ett solitt spel med Sagan om Ringen-tema är det verkligen och ett kul action-äventyr för dig som till exempel diggade Arkham-spelen (och vem gjorde inte det?).