Nintendos senaste satsning på Metroid har inte haft en lätt och smidig väg från premiärvisning på E3 2015 till lansering ett drygt år senare. Metroid Prime: Federation Force fick ett kyligt mottagande redan från början, och var väl inte direkt det nya, storslagna, högupplösta äventyr med Samus Aran till Wii U som vissa hade velat att det skulle vara eller förväntat sig efter fem års tystnad från spelserien sedan 2010 års Metroid: Other M till Nintendo Wii. För att tina upp relationerna lite och få spelare intresserade väljer Nintendo nu att släppa ett av Federation Forces spellägen fritt , som ett eget spel. Eller så vill Nintendo vara snälla och ge bort någonting på eShop helt enkelt. I vilket fall som helst kan man nu ladda hem och spela Metroid Prime: Blast Ball helt gratis.

Metroid Prime: Blast Ball är en intressant blandning av sportspel och actionspel. Två lag (Indigo och Gold), med tre lagmedlemmar i varje lag, tävlar om att få en stor, och ofta väldigt trögrörlig boll att långsamt få upp sin framåtrörelse och börja rulla mot motståndarnas mål. Exakt varför de spelar denna våldsamma framtidssport kan man fråga sig. Blast Ball bör inte främst ses som en del i Metroid-handlingen utan mer som ett roligt sidospår, utan särskilt stark förankring i handling eller tidslinje. Som multiplayerlägen i spel är mest.

Genom att försiktigt luta hela konsolen medan man håller inne L (för att låsa på klotet) och R (för att aktivera funktionen som gör att man kan finjustera skotten) kan man i teorin pricka olika delar på bollen. I praktiken går det ofta för snabbt för att kunna lyckas med sådant finlir.

Genom att försiktigt luta hela konsolen medan man håller inne L (för att låsa på klotet) och R (för att aktivera funktionen som gör att man kan finjustera skotten) kan man i teorin pricka olika delar på bollen. I praktiken går det ofta för snabbt för att kunna lyckas med sådant finlir.

Det stora metallklotet är nyckeln till framgång. De som anfaller och ska ”knuffa” klotet framför sig med lasergevär och laddade strålar kan räkna med att det försvarande laget bjuder på tufft motstånd. Precis som i alla FPS där en viss punkt på kartan är av central betydelse kan man räkna med att inte få stå där ostörd särskilt länge. Den trögrörliga bollen gör att det ofta blir lite stiltje i matcherna, likt en dragkamp där ingen tar sig särskilt mycket närmare vinst. men uppgraderingar och nya vapen gör åtminstone lite för att förändra matcherna. Att ge sig på motståndarlaget istället för att blästra det stora klotet kan också vara en chansning som går hem och förändrar matcherna, men att släppa fokus från att avfyra sina skott mot bollen kan lika gärna leda till snabba mål i baken.

Det finns inte överdrivet många spellägen att välja på, och alla går ut på ungefär samma sak med några få variationer. Kärnan i upplägget är och förblir att få bollen att rulla i önskad riktning och göra mål, eller stoppa motståndarna från att göra samma sak. Det går att möta botar i offlineläget för den som föredrar att spela själv och man kan även att spela i lag mot andra online. Både ock är kul, offline spelar man med fördel som en förövning inför onlinebataljerna, som blir än mer intensiva.

Den undre skärmen kan antingen visa poängställning och var bollen och spelarna befinner sig, eller olika förvalda hattformuleringar. Dock hinner man oftast inte se vad som händer på den undre skärmen eftersom man är fullt upptagen med den övre, förutom under repriserna efter ett mål.

Den undre skärmen kan antingen visa poängställning och var bollen och spelarna befinner sig, eller olika förvalda hattformuleringar. Dock hinner man oftast inte se vad som händer på den undre skärmen eftersom man är fullt upptagen med den övre, förutom under repriserna efter ett mål.

Men online saknar man verkligen en röstchatt. Visserligen kan man kommunicera genom förvalda meddelanden med styrkrysset eller genom att peka på den undre skärmen (där fraser listas), men den lösningen har ju sina begränsningar. Tekniken står även i vägen för spelet på en annan punkt. Styrningen fungerar bra för det mesta, men man saknar en andra styrspak (jag har ej testat med Circle Pad Pro eller på New 3DS) för att enklare kunna röra sig och titta åt olika håll samtidigt. Istället kan man låsa på klotet med L och sedan röra sig i sidled runt det, vilket trots allt fungerar helt okej, men det finns mer att önska av det lite vingklippta styrschemat. Grafiken går inte av för hackor, men lyckas inte direkt imponera heller. Den flyter på med begränsad, odetaljerad och ganska kantig grafik, men några större problem med lagg eller hackande bilduppdatering går ej att märka av.

Det märks att Blast Ball inte är ett fullständigt spel utan en liten aptitretare inför huvudrätten Metroid Prime: Federation Force (som en recension kommer av i dagarna) och därför känns innehållet lite väl knapert. Men med tanke på att det egentligen inte från början var tänkt som ett spel på egna ben utan endast ett spelläge av flera i ett fullstort spel bjuder det på skaplig underhållning. Presentationen känns också helt okej, även om formatets begränsningar gör sig påminda allt som oftast. Det enda som känns direkt misslyckat är designen av huvudkaraktärerna, som har ovanliga dimensioner med små kroppar och stora huvuden och ser väldigt udda ut i sammanhanget, men de ser man oftast inte eftersom de mestadels av tiden sitter i sina mech suits. De märkligt dimensionerade figurerna känns som tagna från en grafikstil som hör hemma i någon av Nintendos gulligare spelserier snarare än i Metroid, en serie som jag förväntar mig en mer realistisk och allvarlig design ifrån (och som jag även hittar i de metalliska rymdbasmiljöerna). Blast Ball känns överlag inte heller som ett spel där Metroid-varumärket fyller någon större funktion, mer än att sälja (eller snarare ge bort) fler spel genom varumärkesigenkänning. Jag hoppades på mer från ett spel som lånar Metroids logotyp och varumärke. Blast Ball hade utan sitt arv från Metroid stått rätt svajigt på egen hand, karaktärernas korta små ben och de tunga mechdräkternas låga tyngdpunkt till trots.

En sak som Blast Ball, och även Federation Force, lyckas ganska förtjänstfullt med är 3D-effekterna. Att lägga till 3D-effekter till ett Metroid Prime-spel är ganska tacksamt eftersom man förstås ser visiret och vapnet i förgrunden medan bollen, motståndarna och arenan finns "djupare" in i bilden. Nintendo 3DS ger mig känslan av att titta in i ett tittskåp, men trist nog också känslan av att allting inuti tittskåpet består av platta pappersfigurer på olika långt håll. Något som kanske är idealiskt till Paper Mario-serien, men som krossar illusionen en aning i många andra spel.

En sak som Blast Ball lyckas ganska förtjänstfullt med är 3D-effekterna. Man ser visiret och vapnet i förgrunden medan bollen, motståndarna och arenan finns ”djupare” in i bilden. Nintendo 3DS ger mig känslan av att titta in i ett tittskåp, men trist nog också att allting inuti tittskåpet består av platta pappersfigurer, något som kanske är idealiskt till Paper Mario, men som sabbar illusionen en aning i andra spel.

Blast Ball kanske inte får samma fenomenala genomslag i genren ”udda actionfyllda sportspel” som Rocket League, men utgör ett småroligt och dessutom kostnadsfritt mellanspel för alla 3DS-spelare som suktar efter något nytt att spela i väntan på nästa Pokémon eller något annat efterlängtat äventyr. Dock blir matcherna lite för hafsiga och kaotiska för att roa i mer än korta doser i taget. Särskilt mycket taktik eller variation finns tyvärr inte heller (vad jag kan finna) i spelet, istället urartar vissa matcher till en röra där alla försöker knuffa det stora klotet i olika riktningar med sina vapen på samma gång, likt ett gäng barn som alla jagar en boll och vill göra mål själva istället för att sprida ut sig och spela som ett lag. Kul ett litet tag, men i längden behövs mer djup, taktik och skicklighet för att Blast Ball ska bli mer än en liten bagatell som inte har mycket mer än loggan och viss estetisk design gemensamt med Metroid.