Efter en vild natt i Taiwan vill Lucy bara återhämta sig och återgå till studierna men killen hon nyligen träffat handklovar fast henne vid en portfölj med okänt innehåll och tvingar henne att leverera väskan till en Mr Jang. Plötsligt är hon i händerna på en brutal maffiaboss och får ett kilo knark inopererat i magen med uppdraget att ta drogen till Europa. Men på vägen blir Lucy ordentligt misshandlad, påsen i magen spricker och drogen CPH4 börjar läcka ut i hennes kropp.
Lucys intelligensnivå ökar avsevärt och istället för de tio procent av hjärnan som människan normalt använder börjar hon i allt snabbare takt att närma sig 100 vilket gör att hon snart kan kontrollera både tid och rum. I takt med att hennes kunskaper och insikter om livet och meningen med allt ökar så tickar samtidigt klockan och hon inser att hennes kropp inte kommer överleva den kraft som vaknat inom henne.
Hon kontaktar en välkänd universitetsprofessor, underbart spelad av Morgan Freeman, som forskar kring ämnet intelligens och tillsammans försöker de nu hitta ett sätt att arkivera de enorma kunskaper som hon fått tillgång till innan det är försent. De har 24 timmar på sig. Samtidigt måste Lucy även hinna stoppa att drogen sprids vidare på marknaden. Hon hittar kreativa sätt att jaga ikapp de tre andra leverantörerna (som precis som hon själv fått drogen inopererad i magen). Men maffians hänsynslösa ledare Mr Jang inser att Lucy vill sabotera hans planer och tar in hela sin styrka för att återfå den mäktiga drogen och döda henne.
Det blir en riktigt spännande och actionfylld jakt som manar till både skratt och eftertanke. För vad skulle hända om människan använde 100 % av sin hjärna istället för 10? Skulle vi då se världen med helt nya ögon? Skulle vi förstå hur allt hänger samman? Skulle vi upphöra att vara begränsade individer och istället uppgå i enhet och oändlighet? Ja, det är några av frågorna som Luc Besson både ställer och försöker besvara.
Det är häftigt när han låter nutidens Lucy som har 100% intelligens åka tillbaka i tiden och möta den första människan, Lucy, som hade ca 4 % intelligens. Deras fingrar nuddar vid varandra precis som i Michelangelos tavla ”Adams skapelse” och plötsligt så är cirkeln sluten. Det är effektfullt, starkt och poetiskt berättat.
Allt eftersom Lucys intelligens ökar så ökar också hennes ansvarskänsla för hela mänskligheten. Och det är där hennes huvudfokus ligger. Eftersom Lucy inte längre är begränsad till sin fysiska form och till sitt ego så får hon med sina nyvaknade sinnen ta del av den livsenergi som genomströmmar allt, såväl träden som djuren och människorna.
Det handlar alltså inte om att hämnas en maffialedare, filmen vill mycket mer än så – det handlar om att ge mänskligheten svar på frågor som aldrig tidigare har kunnat besvaras. Och att hinna fullgöra detta uppdrag innan tiden rinner ut. Att Mr Jang sedan vill återta kontrollen över drogen CPH4 och stoppa Lucy manar till både spänning (eftersom tiden är knapp) och komik -för hur stoppar man någon som har makt att kontrollera både elektronik, gravitation och psyke?
Scarlett Johansson går från naiv, festglad skoltjej till superintelligent hjältinna med övernaturliga krafter och hon övertygar verkligen i rollen som Lucy. Filmen är överlag välspelad. Min-sik Choi är farlig och oförutsägbar i rollen som Mr Jang och Morgan Freeman, som professor, är som alltid – outstanding.
Filmen har fyndiga grepp och kreativa lösningar som gör att jag, som så många gånger tidigare, imponeras över Luc Bessons känsla och skaparförmåga. Han för in flera dimensioner i sitt berättande och drar paralleller mellan människor och djur genom att kontinuerligt klippa in dokumentära scener från djurriket. Detta är ett grepp som känns fräscht och som ger effekt men som jag upplever används något för mycket.
Musiken känns inte alltid så välplacerad och om jag vill hitta fel och logiska luckor i själva historien så kan jag med all säkerhet göra detta. Saken är bara den att jag inte vill. Det skulle vara som att analysera sönder en hejdundrande åktur på en fartfylld berg- och dalbana. Den här gången så var upplevelsen större än de eventuella bristerna.
Jag gillade verkligen filmen ”Limitless” som kom 2011 och som också ifrågasätta vad som skulle ske om vi plötsligt hade tillgång till 100% av vår hjärna? Men att utforska ämnet på detta kreativa och nyskapande sätt som Luc Besson vågar göra i Lucy är näst intill mind blowing.
Efter en och en halv timmes action med insprängda lektioner i historia, filosofi, religion, kvantfysik och mycket mer så lämnar jag biosalongen med en känsla av upprymdhet – För det här var riktigt, jäkla bra!
Så här sätter vi betyg på Senses