Sonys älskvärda SackBoy är tillbaka – nu med sällskap – i sitt första, PS4-äventyr.
Spelstudion Media Molecule tog världen med storm när man introducerade sitt Little Big Planet-koncept för ett par år sedan. Klätt från topp till tå i ett skimmer av lekfullhet, naivitet och kreativitet så fick det oss att bry oss om en stickad docka i form av SackBoy och en spelvärld som bestod av garn, tyg och allehanda vardagsingredienser, som kokades ihop till färgglada fantasivärldar. Little Big Planet njöt två framgångsrika delar på PS3 och gav upphov till en enorm online-community, som skapade alltifrån galet roliga Skateboard-race till re-konstruktioner av klassiska spelfilmer. Nu kommer spelet i sin tredje inkarnation, denna gång utvecklat av Sumo Digital och för första gången till Sonys nya format, Playstation 4. Det bjuder på lite nytt, men mest av samma.
Först och främst har spelet moderniserats och ändrat hjälten SackBoy till det genus-neutrala ”SackPerson”, ett grepp Media Molecule introducerade redan i sin estetiskt intressanta, men spelmässigt rätt trista, Tearaway på PS Vita. Upplägget är dock sig likt, nästan på pricken. En ond kraft vill förstöra fantasilandets glada och färgrika värld och det är upp till dig – och gärna en eller ett par vänner – att sätta stopp för det. Little Big Planet 3 bekantar oss också med tre nya karaktärer, som din SackPerson kan anta skepnaden av. Hunden OddSock kan till exempel hoppa och springa fort, men han kan även vägg-hoppa, vilket öppnar upp tidigare stängda delar av banor och nya spelsätt.
Man har piffat upp grafiken i LBP 3, även om lyftet trots allt är relativt blygsamt från PS3 om man ska vara ärlig. Putset innebär högre upplösning på texturerna, fler miljöer, vädereffekter, banor som utspelar sig under vatten och en del kreativa utmaningar, men på det stora hela är LBP 3 likt sina föregångare. Och med tanke på hur hög kvalitet serien haft så är det inte ett dålig betyg i sig. Ljudet är schysst, med inspelade röster som hörs klart och tydligt och ett soundtrack som består av lika delar klassiker som genre. Spelfokus ligger fortfarande starkt på att skapa, dela och spela egna och andras banor online. Just detta var lite svårt att utforska, eftersom vi som press fick en tidig version av spelet, en bra bit innan release. Men visst är det en ljuvlig kreativitet och tidvis väldigt välgjorda banor man får tävla på, online, som inte bara ger LBP ett väldigt långt liv efter kampanjläget, utan också ibland överträffar själva grundspelets banor.
Där ettan var ett hyfsat utmanande spel, med en rätt diabolisk sista bana (handkontroller och glas flög all världens väg då det begav sig…), så var tvåan alldeles för lätt att spela igenom. Trean hittar tillbaks till en mer utmanande balans, utan att bli frustrerande svårt. Banorna är överlag varierande och de nya formerna (Oddsock och company) roar och förnyar. Tyvärr bryts spelet ofta upp av tämligen långa och små-fåniga mellansekvenser, som är sådär barnprogram-klämkäcka på brittiskt manér (med Stephen Fry och Hugh Laurie denna gång, minsann) och blandat med de tidvis långa laddningstiderna (upp till en minut) så bryter det upp flowet helt i onödan. Alla mellansekvenser ska gå att klicka bort – vill man se dem är det såklart toppen, men spelare ska inte tvingas att se sketch-artade intermezzon som ofta känns riktade till en långt mycket yngre publik, om man inte vill. En dag 1-patch är redan utlovad som ska fixa flera små skavanker och vi får innerligt hoppas att laddningstiderna är en av dom. Vi förstår att utvecklingstider idag är för korta och pressen på teamet ofta (alltför) hög, men det känns som mer regel än undantag att spel släpps 90% färdiga och kräver dag 1-patchar. Vi var relativt förskonade från de värsta burgarna, men vi har hört om kollegor vars spel hängt sig och buggat ur flera gånger. Hellre försena spelet ett par månader än att släppa det för tidigt, säger vi.
Little Big Planet 3 är i sina bästa co-op-stunder ett riktigt kul och mysigt spel. Det är svårt att inte låta sig charmas av banorna, designen och de gulliga små SackPersonerna. Det är bitvis utmanande och stundom onödigt upphackat av obligatoriska mellansekvenser och laddningstider, men om man har lite tålamod och överseende med det, så finns här ett underhållande äventyr, särskilt om du kan spela det med sällskap. Det är dock i ärlighetens namn inget jättekliv från PS3-versionerna och vi måste tillstå att vi hade väntat oss lmer av PS4-inkarnationen och de oändligt mycket större resurserna som det nya formatet för med sig. Länge ryktades det att LBP 3 skulle bli PS4-exklusivt. Nu blev det inte så, spelet kommer även till PS3. Och även om de gamla formaten fortfarande har stor användarbas som förläggarna gärna vill tillfredsställa, så måste konsoltillverkarna nu våga släppa sargen och satsa helhjärtat på framtiden. Så länge vi får spel som även släpps till utgående format så kommer minsta gemensamma nämnare att sätt ribban och hålla utvecklingen tillbaka. Vad hade vi kunnat få uppleva om spelet utvecklats helt och hållet för PS4 och varit gjort för att utnyttja all dess extra potentialt? Svaret på den frågan får vi kanske om två år i LBP 4. Till dess konstaterar vi, med lite besvikelse, att nya generationens mest avancerade konsol, PS4 snart ett år efter releasen fortfarande saknar den där exklusiva, måste-ha-titlen (jo, Last of Us är helt fantastiskt på PS4, men det är en inte en formatexklusiv titel, utan en remake från PS3). Vi hoppas (och tror) att 2015 och Uncharted 4 ändrar på det.
Så här sätter vi betyg på Senses