De senaste dagarna har ryktena på nätet gjort gällande att Google vill ge sig in i spel och konsolbranschen och utmana Sony, Microsoft och Nintendo om den lukrativ marknadsnisch. Hårdvara har historiskt inte varit Googles starkaste sida, så det var föga förvånande att projektet – med kodnamn ”Google Yeti” – är (ytterligare) en box som är tänkt att streama spelupplevelser över nätet. Fördelarna med detta är på pappret många: inga dyra inköp av konsoler, Google ansvarar för hårdvaran som driver spelen (och driften av denna) samt såklart även inga fysiska produkter som tar plats i våra allt trängre boenden.

Denna tanke inte ny. Steam-ägarna Valve, som driver världens största marknadsplats för spel (Steam), har redan haft Steam-box idén ute på marknaden ett par år, men med blygsam adaptationstakt. Streaming av spel är en intressant, och lite oroande tanke, men tekniken är helt i enkelt inte i närheten av att vara på plats för att få tillräckligt genomslag (vilket troligtvis är anledningen vi aldrig får se Playstation Now, Sonys streamingtjänst av spel, i Sverige). Sverige (tillsammans med Finland) är ett av världens mest bredbands- och fibertäta länder, där en stor del av befolkningen sitter på 100 Mbit-anslutning eller snabbare. Det är fantastiskt. Samtidigt finns det fortfarande en mindre, men ändå inte obetydande, andel svenskar som sitter på extremt mycket mindre (även om de allt snabbare ansluts till fiber och kan få topprestanda – om de betalar, i fallet husägare). På Vendelsö, ett villaområde utanför Stockholm, så sitter många hushåll 2018 fortfarande på ADSL som ger hisnande 2 Mbit. Två megabit. Det är 90-talshastighet, 22 år efter ADSL-revolutionen som slog ut modemen. Och detta scenario är inte ovanligt ju mer ut i glesbygden man kommer i övriga Sverige.

streaming netflix

Det andra problemet med streaming är att det är en sårbar teknik med många länkar som kan fallera och agera flaskhalsar. En vanlig användare av fiber kan ha säg 500/500, men i verkligheten få ut em bra bit under 100 Mbit, beroende på huskonstruktion och val av hårdvara och placeringen av denna, samt hur många enheter man väljer att ha på Wi-fi. Tjänsteleverantörerna ska i sin tur ha monsterhallar som pumpar ut felfri kvalitet till miljontals användare. Miljontals. Och även om Netflix gör ett fantastiskt jobb så för-laddar de ett stort antal ”populära” filmer och tv-serier (samma titlar som de gärna också lyfter fram, för att du ska välja just dom) medan en mindre titel, som du kanske söker fram, inte alls lirar lika smidigt och med lika bra kvalitet. På tal om kvalitet så är det imponerande att Netflix erbjuder så mycket 4K-material med 5.1-ljud och HDR (Dolby Vision mest), men ingenting ur Netflix katalog ser ut eller låter lika bra som en modern utgåva av samma film på UHD, som spelas lokalt i en dedikerad UHD-spelare. Inte ens i närheten.

Spel tillför också det kritiska momentet lagg och input-feedback. Att en film tar en sekund på sig då och då är ingen fara, i ett spel är det förödande om avläsningen av kontrollerna laggar över åtta millisekunder (åtta tusendels sekunder). I ekvationen kommer även Bluetooth-tekniken och dess begränsningar in, då alla vill köra trådlöst idag och Bluetooth är den dominerande lösningen. Det blir många variabler och bitar där tusendelar kan läggas på, som i slutändan riskerar att ge ett för dåligt resultat.

Datahall på 2010-talet.

Och sist, men inte minst, digitala tjänster och streaming gör oss till digitala torpare, som GP så väl uttryckte det. Vi äger de facto ingenting längre, utan betalar (månadsvis) för nyttjanderätt, som närsomhelst kan ändras, höjas i pris eller helt sonika försvinna. Vad gör du med ditt spelbibliotek du betalt månadsavgift för i åratal, när din leverantör plötsligt lägger ned? Eller när filmtjänster väljer att censurera och ta bort material med skådespelare som blivit persona non grata? Spotify dominerar musikvärlden idag, men vad händer om de förlorar avtalen med flera skivbolag där dina favorit-artister och album ligger?

Det är inte meningen att låta bakåtsträvande. Vi inser och håller med om att är ett ofrånkomligt faktum att digitalisering och streaming är framtiden. I en tid där uppkopplingar blir bättre och kraven på valfrihet större, parat med friheten att slippa uppgradera hårdvara ständigt samt det faktum att vi blir allt fler människor på samma yta, vilket gör att boendeytor kommer att skena i väg i pris, så finns inte längre plats för 80- & 90-talets hobbyrum med hyllspalter av fysiska spel-, filmfodral och tjocka böcker (möjligtvis blir det något som endast kan avnjutas av de mest välbärgade, som har råd att bo stort). Samtidigt finns den paradigmskiftande tekniken och infrastrukturen ännu inte på plats, inte på långa vägar. Fiber växer, anslutningar blir bättre, komprimering mer effektivt och snart väntar nästa Wi-fi-standard med högre prestanda, 802.11 AX (klena AD blev en flopp efter numera rådande AC), men allt detta sker i små steg, år efter år.

playstation 4

Vi spår att Playstation 4 får minst två, fysiska generationer till.

Så trots att vi hört att Playstation 3 och 4 kunde bli de ”sista fysiska konsolerna” och samma visa nu kring kommande PS5, vågar vi bestämt säga att vi kommer att få se både PS5 och med stor sannolikhet PS6, innan det finns uppkopplingar, strömmningsteknik och komprimeringsalgoritmer, samt tillräckliga monster-hallar med datorer som kan ge topprestanda till miljarder av användare (kan du tänka dig hur många monster-PC-burkar det blir??? För att inte tala om de kraftresurser som kommer att krävas till att driva det – pallar miljön?). Men likt VR, som surrades om för 25 år sen, idag börjar närma sig det vi drömt om (men det har en bra bit kvar, inte minst att klippa kablarna) så kommer total streaming av underhållning att dröja ett decennium till. Minst.

Vi återkommer till denna artikel 2028 så får vi stämma av hur verkligheten utvecklade sig.