Jag känner mig tillhöra minoriteten. Jag somnar till friidrott och följaktligen ökar det inte min puls ett endaste BPM att OS drar igång inom ett par dagar. Vem bryr sig? Se en atlet av valfritt kön hoppa sex gånger i en sandlåda, eller se folk springa vänstersvängar hela dagen på 1500 m. *snark* (annat är det med fotboll! VM 2010 står runt hörnet och i höst börjar kvalet… *svimmar av upphetsning*)

Varje stort evenemang ackompanjeras såklart också av ett tv-spel, sen sisådär 20 år tillbaka. I år har Sega fått den tveksamma äran att stå syndabock när de genom Eurocom ska presentera Beijing 2008 (PS3-versionen är det jag testat). Medier har redan låtit spelet springa gatlopp och försökt bräcka varandra i sågningar om hur uruselt spelet är. Och visst, spelet är ingen höjdare, ärligt talat – men det är iaf något roligare och mer engagerande än att titta på folk som ska skjuta lerduvor…

På plussidan finner vi att spelet innehåller sinnessjukt många grenar, även om många är versioner av varandra (ex 100 m, 200 m, 1500 m osv). Men förutom ”joystick-dödar-grenarna” (som i detta fall innebär hamra på knappar eller vicka analoga spaken som en tok) så finns även grenar som sätter andra krav på spelarens skicklighet, exakthet och koordination, där bågskytte faktiskt är en av de roligare. Man kan spela ensam (hugaligen!), med vänner (roligt) eller online (om du orkar). Man kan välja grenar (rekommenderas, om du inte är pensionär eller har semester kvar att ta ut) eller ett helt OS. Grafiken är ömsom ömsom, gubbarna man styr är i alla fall oftast hyfsat välgjorda och en hel del detaljer i bakgrunden är roliga på ett positivt sätt.

Beijing 2008 - The Game

På minussidan finner vi att man omöjligt kommer ifrån att det i grunden är mer eller mindre samma spel vi fått sista tio åren, här bara med förbättrad grafik och ljud. Eller nja, förbättrad – vissa delar av grafiken ser ut som skräp, där de – förmodligen ofrivilligt – roligaste delarna innebär en publik som består av tre (3!) figurer i publiken som multiplicerats och fyllt upp en stadion. Alla med samma kläder och samma rörelsemönster som sitt original. Laddningstiderna är bedrövliga – dvs långa och många, ibland längre än själva spelmomentet faktiskt. Och det största problemet av allt – det finns inte tillräckligt många roliga och verkligt utmanande grenar att glädja sig åt, utan det är frenetiskt hamrande som gäller 90% av tiden. Och det är helt enkelt inte kul och heller inte tillräckligt omväxlande (de sega laddningstiderna hjälper inte heller festen vidare).

Mario & Sonic at the Olympic Games

Om du absolut måste ha ett OS-spel i år så skulle jag i så fall rekommendera det mindre dåliga Mario & Sonic at the Olympic Games (till Wii (3/5)). Mediokert i sin helhet, men där får man iaf visst nytänk och motion på köpet (även om skaka kontroller också är bra segt i förlängningen). Beijing 2008 är inget usel spel, det är bara inte särskilt roligt heller.

Betyg 2 av 5 - Spel - senses.se

Och så måste jag ju påpeka att spelen kostar ca 600 kronor i vårt kära Svea rike… Om du är PS3-ägare och inte äger något av följande spel, som just släpps som klassiker (Platinum 275-329 kr/st), i köpordning: Ratchet & Clank: Future tools of destruction, Virtua Tennis 3, Motorstorm, Uncharted: Drake’s Fortune samt Heavenly Sword, så gör du mycket bättre i att köpa två av dessa för samma pris och njuta två verkligt bra spel istället.

PS3 Platinum Heavenly Sword