Hem Film & TVBio Recension: I, Tonya
Silver

Recension: I, Tonya

av Henric Brandt

Tonya Harding (Margot Robbie) började med konståkning redan som treåring. Hon drillas hårt av sin kalla och elaka mamma LaVona (Allison Janney). Hela Tonyas liv kretsar runt konståkning: som 15-åring träffar hon sin framtida man i den våldsamme Jeff (Sebastian Stan). Tonya inser snart att med sin bakgrund och utstrålning, så måste hon kämpa i motvind. Hennes envishet tar henne hela vägen till OS, men där finns ett stort hinder – ett hinder med namnet Nancy Kerrigan (Caitlin Carver). Ett hinder som måste övervinnas till varje pris.

Regissören Craig Gillespie har bland annat regisserat Lars and the Real Girl och The Finest Hours och I, Tonya är verkligen en välregisserad film. Den berättar en historia som är sann, men den är från olika personers perspektiv. Manusförfattaren Steven Rogers har intervjuat alla inblandade och via deras – ofta olika versioner av händelserna – lyckats pussla ihop en mycket underhållande historia. Craig har sedan, med sitt smarta bildspråk, lyckats porträttera de olika sidorna av samma historia sammanhängande och intressant. Filmens händelser är långt ifrån roliga, men de lyckas ändå på ett humoristiskt sätt berätta en väldigt dramatisk historia.

Margot Robbie började sin karriär i hemlandet Australien, genom att vara med i lokala evighetssåpa Grannar. Hennes stora, internationella genombrott kom sedan i Martin Scorseses Wolf of Wallstreet. Sen var hon den enda ljuspunkten i den sanslöst bedrövliga Suicide Squad, där hon spelade den smått tokiga Harley Quinn. I, Tonya gav Margot Robbie en Oscarsnominering och det förstår jag, för här visar hon vart skåpet ska stå. Filmen står och faller med henne och hon får den att flyga. Hon gjorde stora delar av skridskoåkningen själv i filmen, men de mer avancerade grejerna behövdes stand-ins och digitala effekter för.

En annan som har gjort sig ett namn som superhjälte är Sebastian Stan. Han spelar den ganska tråkiga skurken/good guy-anti-hjälten Winter Soldier i flera Marvel-filmer. Jag har aldrig riktigt tyckt om honom som skådis, men insåg att det kanske var rollen det var fel på och inte skådespelaren. I den här filmen så satt jag hela filmen och försökte komma på vem han var. Det var först då jag läste hans namn som polletten föll ner och jag kan glatt meddela att han är grymt bra i den här filmen, som den brutale och smått korkade Jeff.

Allison Janney som den elaka och otroligt kalla mamman till Tonya är helt mästerlig. Hon är väl värd sin Oscar hon vann för rollen. Det finns en fullkomligt hjärtskärande scen mellan henne och Margot Robbie i ett hotellrum som visar balansen som Allison har. Vill även nämna Julianne Nicholson som spelar tränaren Diane Rawlinsson och Paul Walter Hauser som spelar den osannolikt dumme och självutnämnde livvakten Shawn.

All cast i filmen är felfri och de har verkligen jobbat för att hitta skådespelare som liknar sina förlagor.  Paul Walter Hauser till exempel (som spelar Shawn) är mer eller mindre identisk med sin rollfigur. I ovan har jag nämnt att regi och manus är välgjort och smart och jag vill avsluta lite med att prisa fotot. Nicolas Karakatsanis foto är spektakulärt, framför allt i konståkningsscenerna. Specialeffekterna är många och de smälter in så snyggt att man inte tänker på dem. Verklighetens Tonya Harding var den första kvinnan i världen som lyckades göra en trippel lutz. Ett hopp som är så pass svårt att de fann ingen som ville göra det till en film då risken att skada sig är så pass hög. Så de löste det med special-effekter och det syns inte. Såna effekter tycker jag bäst om.

Finns det något negativt då? Det finns ett par småsaker. Då filmens uppbyggnad är en av styrkorna så blir den en svaghet ur den aspekten att jag aldrig kände riktigt ordentligt för Tonya Harding. Humorn, som prisas ovan, har en baksida i att det aldrig riktigt bränner till. Sen störde jag mig på att Margot Robbie spelar Tonya redan som 15-åring och det blir lite svårt svälja att hon ska spela tonåring. De hade ju två unga skådespelerskor som spelade henne som barn – Maizie Smith som 3 åring och Mckenna Grace som 8-12 åring – och de hade tjänat på att ta in en skådespelerska till som hade gjort 13-15 åringen.

Jag var genuint underhållen av den här filmen om en av de största skandalerna inom konståkning som verkligen alla pratade om 1994. Rekommenderas.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_21]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.