För tio år sedan, år 2006, släpptes Gears of War och blev ett av Xbox 360:s första stora flaggskepp. Det för sin tid påkostade spelet blev en miljonsäljande succé och hjälpte antagligen också till att sälja många konsoler, vilket drygade ut försprånget Microsoft försökte bygga upp innan Playstation 3 släpptes. Gears of War var otroligt snyggt för sin tid och hjälpte Microsoft att slå hål på Playstation 3:s hypebubbla. Konsolerna var ju till synes identiska när man granskade det väsentliga – spelen – trots Sonys prat om fördelar med inbyggda hårddiskar, utökat lagringsutrymme på Blu-ray-skivor och Playstation 3:s påstått överlägsna prestanda. Gears of War såg bättre ut än någonting till Sonys konsol.

J.D. Fenix, Gears of War 4:s huvudkaraktär.

J.D. Fenix, Gears of War 4:s huvudkaraktär.

Gears of War utvecklades av ett skickligt team på Epic Megagames som med hjälp av en väl tilltagen pressade Xbox 360:s gränser och konsolen hade funnits ute längre på marknaden vilket gett mer tid att lära sig hårdvaran än för de som utvecklade Playstation 3:s första stortitlar. Så de som drog för stora växlar på Gears of War och dess vackra yttre var kanske förhastade i sina slutsatser. Men med facit i hand, om man jämför Sonys exklusiva spel med Microsofts under den förra konsolgenerationen, så var nog de båda konsolerna rätt jämbördiga trots allt. Trots Blu-ray-spelarens fördelar avseende lagringsutrymme.

gears-of-war-4-prolog

Gears of War var ett spel med en hög budget, men inför del två, som släpptes 2008 var förväntningarna ännu högre, liksom insatserna. Och när Gears of War 3 släpptes hösten 2011 (egentligen var det enligt uppgifter färdigt innan dess och hade kunnat släppas redan under våren 2011, men Microsoft senarelade lanseringen eftersom de helt enkelt saknade andra stora spel inför den hösten) var budgeten för den avslutande delen i trilogin uppe i runt 60 miljoner amerikanska dollar – mer än tre gånger mer än ettan. Mycket pengar, i synnerhet för ett spel som endast lanserades till en enda konsol.

I Gears of War 4:s prolog tar vi oss tillbaka till Emergence Day för en kort stund.

I Gears of War 4:s prolog tar vi oss tillbaka till Emergence Day för en kort stund.

Att kostnaderna skenade iväg är också en av anledningarna till att Epic Megagames dragit sig ur Gears of War och fått Microsoft att lämna över stafettpinnen till de nya utvecklarna på The Coalition. Epic hade skissat på en fjärde del men dess beräknade budget riskerade att göra projektet olönsamt. Istället hade Epic valt en annan väg, med ett betydligt billigare spel som släpps som Free 2 Play. Samtidigt har Gears of War-serien vilat i fem år, om vi bortser från spin-offen Gears of War Judgment och förra årets nygamla, uppgraderade version av ettan med högre upplösning och förbättrad grafik.

Fem år har gått, men konceptet är sig likt sedan starten. Det som för tio år sedan kändes så nyskapande har sedan länge blivit standard och skåpmat. Att gömma sig bakom skyddade vrår har blivit vardagsmat och vi har sett det ofta, i spel som Uncharted, Splinter Cell och många fler. Spelmekaniken som fick oss att känna att allting kanske inte var gjort inom actionspelens område år 2006 känns inte det minsta överraskande år 2016. Gears of War 4 vilar på en stabil grund, men gör inte mycket rent spelmekaniskt för att gå vidare. Kanske går det inte att uppfinna hjulet hur många gånger som helst, och kanske behövs det inte heller för att tillfredsställa seriens trognaste anhängare.

En bild som borde kännas bekant för alla som någon gång har spelat Gears of War.

En bild som borde kännas bekant för alla som någon gång har spelat Gears of War.

Inte heller grafiken bidrar till samma ”wow!”-upplevelse denna gång som för tio år sedan, vilket man heller egentligen inte kan begära. Men låt oss åtminstone slå fast att Gears of War 4 är ett av Xbox Ones mest imponerande spel, åtminstone i singleplayerkampanjen, med tidvis riktigt imponerande effekter. Inte minst vad gäller väder och vind. Stormar som får buskar att dansa vilt och kaotiskt i orkanbyarna, regnet piskar ner och trädgrenar och annan bråte far genom luften, samtidigt som blixtnedslag slår ner i fjärran och åskan ryter till. Gears of War har aldrig sett bättre ut och överglänser de tidigare spelen med råge. I en annan imponerande scen kraschlandar ett stort flygplan, och destruktionen när planet går söner i bitar och rotorblad, metallplåt och kabinen trasas sönder vid kraschlandningen, imponerar. Lägg därtill eld och rök som omringar platsen där planet har kraschat. Vid ett annat tillfälle står en gammal herrgård i lågor och flykten från den, genom en underjordisk passage, är ett annat tillfälle när eldeffekterna verkligen gnistrar till. Även de lite lugnare partierna är fina. Till exempel finns en vacker by i en av spelets inledande kapitel, med en liten bäck som rinner genom byn och några timmerhus där invånarna bor i en tidlös idyll. I bakgrunden syns vackra bergstoppar och storslagen natur. Gears of War 4 är kanske inte riktigt i klass med några av de snyggast spelen som har släppts under det senaste året, som Uncharted 4, The Division eller Star Wars Battlefront, men inte alls långt ifrån. Och det har en intressant och mindre förutsägbar design som blandar friskt mellan olika stilar. Denna frihet hade saknats i ett spel som utspelar sig på Jorden. Vissa byggnader ser till exempel ut att höra hemma från 1800-talet, med pampiga fasader, medan andra är som tagna från framtidens städer.

I spelets multiplayerdelar är grafiken inte riktigt lika häpnadsväckande och fri från visuella effekter som kryddar kampanjen, men här har The Coalition klokt nog valt att lägga störst ansträngning på att upprätthålla en stabil och hög bilduppdateringsfrekvens. Flera av banorna är tagna från delar av kampanjen.

gears-of-war-4-prolog-emergence-day

Nej, Gears of War 4 är inte ett spel som känns särskilt nytt. Snarare hemtamt. Många år har gått sedan avslutningen på del tre och Xbox 360-trilogin. Så många år att vi nu spelar som den ursprungliga trilogins huvudrollsinnehavare Marcus Fenixs grabb, J.D. Fenix. Han har uppenbarligen ärvt sin pappas fysik, för hans stora armar skulle få vilken aspirerande bodybuilder som helst att ställa sig i skamvrån. Dock har machoutseendet tonats ner en aning och proportionerna blivit aningen mer realistiska. De något kantiga anletesdragen och den hårda, lite tidvis känslomässigt avstängda uppsynen känns igen, men karaktärerna känns samtidigt lite mänskligare och något mindre hårdkokta, kanske helt rimligt eftersom de har växt upp i en fredligare värld och inte är så ärrade av krigets fasor. J.D. Fenix har till exempel inte alls en lika grov röst som hans pappa Marcus har.

Kait är den nya kvinnliga huvudrollinnehavaren. Hennes mor har en ledarroll i den by där Kait tillbringat många dagar.

Kait är den nya kvinnliga huvudrollinnehavaren. Hennes mor har en ledarroll i den by där Kait tillbringat många dagar.

J.D. Fenix lever ett lugnt och stillsamt liv utanför den auktoritära militärstatens New COG:s räckvidd (de sysslar till exempel med genterapi för att på konstgjord väg ge nynödda bättre egenskaper så att de kan göra större nytta i samhället) med andra utbölingar i gruppen Outsiders, personer som vill gå sin egen väg. Tankarna gick lite osökt till inledningen av Hunger Games, som ju också är en värld där vissa lever enkelt och agralt medan andra har tillgång till högteknologisk utrustning. Planeten Sera har läkt sina sår sedan Locust-varelserna trängde upp från dess inre och dess jordskorpa öppnades upp för att bit för bit tillintetgöra planetens yta. Efter att världen stått på randen till katastrof (en kort sammanfattning av detta får vi i spelets prolog) har allt nu lugnat ner sig, även om allting inte är frid och fröjd. Relationen mellan utbölingarna, rebellerna i Outsiders, å ena sidan, och den mäktiga regeringen å andra sidan, är spänd. Men att det ånyo blåser upp till storm beror i grunden inte på detta utan istället introduceras vi till en ny våldsam fienderas: The Swarm. Precis som med the Locust är hotet inte mänskligt, men däremot högst allvarligt och intelligent. Man känner igen sig, men inte så mycket att Gears of War 4 känns som en trött uppföljare.

Rustningar som går i arv till en ny generation.

Rustningar som går i arv till en ny generation.

Utförandet kompenserar lite för känslan av att spela någonting som man har sett förut. Några spelmässiga nyheter finns förstås också. Som möjligheten att dra över en fiende som gömmer sig på andra sidan av ett gömsle och sedan slå ner denne, vilket öppnar upp för lite mindre stelt spelande eftersom varken du eller fienderna kan känna sig trygga om du eller de inte rör på sig. Andra nyheter finns också, som några nya vapen till exempel. En favorit är Buzzkill, en avfyrningsbar snurrande sågklinga som kan studsa på väggar, något som öppnar upp för nya sätt att röka ut eller angripa fiender som har nästan grävt ner sig bakom sina skydd.

Gears of War 4 är inte längre ensamt om sin spelmekanik, men även om det finns en del andra spel där ute som bygger på att ta skydd, flankera och kasta sig från gamla positioner till nya så är Gears of War-serien fortfarande bäst i klassen. Kampanjen känns välbekant men genomarbetad och påkostad, karaktärerna har blivit mer mänskliga, och historien berättas på ett sätt som känns medryckande och engagerande. Att det har gått runt 25 år (i spelet) sedan den första trilogin gör att mycket har förändrats, men en del känns igen. Att upptäcka vad som har hänt sedan sist är en behållning för både nya spelare som får veta lagom mycket om spelets backstory utan att överväldigas av bakgrundsfakta, och gamla spelare som känner igen sig i små detaljer. En annan sak som Gears of War 4 lyckas väl med är att få striderna att kännas taktiska och hyfsat smarta. Rätt positioner, rätt vapen och att angripa fienderna från olika håll är nycklar till framgång och den som försöker rusa rakt fram eller står för länge upprätt i det öppna landskapet och skjuter lär inte lyckas något vidare i längden. Däremot blir variationen lite lidande i längden. ibland ska man visserligen försvara sig mot vågor av fiender och ibland ska man avancera, men i grund och botten gör man ungeär samma sak spelet igenom, med pauser för utforskande och historieberättande. Därför blir Gears of War 4 lite tjatigt att sträckspela. Spelmässigt sett är det inte lika varierat som dess miljöer är.

Väderprognos för planeten Sera: Tilltagande stormbyar, som sedermera utvecklas till orkaner med inslag av blixt och åska. Klass G-varning utfärdas.

Väderprognos för planeten Sera: Tilltagande stormbyar, som sedermera utvecklas till orkaner med inslag av blixt och åska. Klass G-varning utfärdas.

Gears of War-serien är inte längre ledande när det gäller grafik, men står kvar som ohotad etta i sin subgenre av coverbaserade actionspel. Andra försöker, men ingen gör det bättre. Serien är fortfarande bäst i sin genre och inget annat spel når riktigt i närheten när det gäller spelmekanik och utförande. Precis som att J.D. Fenix lyckas axla hjälterollen från sin pappa Marcus så kan The Coalition känna sig stolta över hur de förvaltar arvet från Epic med Gears of War 4. Om jag inte vetat bättre hade jag trott att del fyra var gjort av samma team som de tre första.